När man håller på att flytta så hittar man bland allt som måste rensas ut ofrånkomligen saker som man fullständigt glömt bort … och blir försjunken i drömmar och minnen om hur det var … hur det blev … och hur det kunde ha varit kanske …

Efter att Skatan på sitt  allra första jobb sa upp sig tvärt och slutade på studs p g a en chef som inte var riktigt klok … fick hon lika snabbt jobb  … lätt som en plätt … som sekreterare  på produktionsavdelningen på STB

Svenska Telegrambyråns annonsavdelning, som grundlagts i juli 1891 av redaktör Carl von Utfall och Alfred Fichs systerson löjtnant Valdemar Hansen, fortsatte dock sin verksamhet som större reklambyrå under namnet AB Svenska Telegrambyrån (STB), (Wikipedia)

Då … 1970 …  var det arbetstagarnas marknad   … inte arbetsgivarnas som idag. Förresten vet Skatan inte vems marknad det är idag … det är nog ingens just nu … men definitivt inte unga människors arbetsmarknad i alla fall.

Skatan hade  världens roligaste jobb i två år … ja, det var rena lekstugan … Hon jobbade som sekreterare åt chefen på produktionsavdelningen, Björn Hedler,  bland alla spännande kreatörer, art directors, copywriters, filmare …

Björn Hedler vid någon julfest de där åren

Det hände saker hela tiden och det var mer än omväxlande arbetsuppgifter även för sekreteraren ( helt rätt jobb för Skatan alltså) … det var brainstormings där Skatan fick var med och ”storma”, det var filminspelningar för reklamfilmer … ja,  Skatan fick t o m prova på att skriva en och annan text …

Hon kommer bland annat ihåg en gång hur hon satt i biosalongen på byrån (STB alltså)  och tog stenografi för  en reklamfilm om VW-bubblan med Janne ”Loffe” Carlsson  och Gösta Wällivaara och de bollade repliker och idéer mellan sig … och Skatan skrev sin stenografi så pennan glödde … ända tills hon började uppfatta på vad de egentligen sa …

– Snygga ben har hon … eller vad tycker du?

– Jo … men hyllan då … och du … kolla häcken när hon reser sig …

Osv osv … i samma stil. 🙂

När Skatan förstod och påpekade  att det här snacket nog inte ingick i den där filmen och nu fick de allt lägga av .. . hon blev verkligen jättegenerad … men tog egentligen inte illa upp …kände sig nog bara smickrad … och när de inte gjorde det … la av alltså … så reste Skatan sig resolut och tog sitt block och gick till sin plats i kontorslandskapet och började skriva ut stenografin i klartext …

Det dröjde inte länge förrän de kom krypande och ville att de skulle fortsätta jobba och nu ”på allvar” … ha ha …

Det arbetade som sagt en drös skickligt folk där … copywriters och art directors … t ex Hilding Pawlo och Erik Heffer   som var bland de äldre på byrån.  Den sistnämnde var art director och myntade förresten begreppet hoppjerka  … åtminstone påstod han det för Skatan … och fick  Platinaägget 1991   🙂  )

Det var förresten Erik Heffers teckningar som Skatan hittade som satte igång hela minneskarusellen…

Här är ett porträtt av Skatan på den tiden … med sin omisskännliga profil  och

här hans porträtt av Hilding Pawlo som förresten var tvillingbror med skådespelaren Toivo Pawlo … om någon kommer ihåg…

När de inte åt lunch på Lord Nilsson (STB låg på Kungsgatan 18 i Stockholm  och Lord Nilsson snett mitt emot ) …

så åkte de ofta ut till Djurgården på sina luncher  under den varmare årstiden.

De här luncherna kunde vara i flera timmar och Skatan fattar fortfarande inte hur det gick för sig. Men det jobbades hårt.  Också.  Och sent in på nätterna kunde det bli.

Tjejen på bilden ovan  med sina barn är Bie Seipel som nu … när Skatan googlade på henne visade sig vara projektledare får något som heter Verkstaden här i Sörmland.

Och han som sittter med solbriller på fotot ovanför blev så småningom chef för hela STB och heter Göran Tamm Jr …

Ja jösses …
Skatan skulle kunna skriva hur mycket som helst … det ena minnet efter det andra dyker upp … och det konstigaste av allt är att hon har förlorat kontakten med alla som jobbade tillsammans med henne där … inte en enda har hon kvar …
Hon stötte på Kim von Platen för några år sedan när han skulle hålla ett föredrag  om sin bok Svenska samlare på Hedengrens och bytte några ord …  men alla de andra … Monica, Stellan, Stickan, Bie, Ole, Hans  …
Det var en period i Skatans liv … två år .. som tog slut i och med att hon flyttade med Mannen till Söderfors … men en period som har betytt sååå mycket för hur  hon ändå  kom att se på sig själv … och utvecklas. 🙂

15 kommentarer

  1. Vilket helt underbart reportage om din första år i arbetslivet. Tack för att du delade med dig av dina erfarenheter.
    Visst var det lätt att få jobb på den tiden, i alla fall om man var lite framåt. Nu verkar det inte som det hjälper med vare sig det ena eller det andra, men är man inte framåt är det helt kört.
    Kram, Ingrid

    1. Ja det var tider det 🙂 … nu har dom det tufft ungdomarna och jag är glad att jag var ung då och inte nu. Fast det kanske alla generationer har sagt före oss också 🙂

      The times they are a changin …

      Kram!

  2. Så kul och så mycket du varit med om. Den tecknade bilden av dig var ju helt fantastisk, man ser verkligen att det är du. Du är dig såååå lik. När man rotar bland prylar och gamla dagböcker hittar man man mycket man trodde man hade glömt men det bubblar upp som ur en krater och man får så mycket tankar och funderingar på vad som var och hur det blev och varför det blev som det blev.

    1. Ja han var skicklig Erik Heffer på att fånga karaktärerna i sina teckningar som han snodde ihop på ingen tid alls. Det är verkligen jättekul att rota bland allt gammalt. Det värsta är att jag måste göra mig av med så mycket …kanske inte brev och sån´t förstås … men så mycket annat. Vi får helt enkelt inte plats med allt på det nya stället.

      Kram!

  3. Visst är det coolt. Och visst är han fångad precis som han var, din farfar Hilding Pawlo. Ge mig din adress så skickar jag teckningen till dig. Det är klart att du ska ha den … sonson och en Pawlo som du ju är.

    Kram!

    1. Javisst var det häftigt … och TACK … tackar allra mjukast. Det var tider det när magen var platt och man var smal som en vidja och orkade festa hela nätterna och jobba dan efter 🙂

      Kram!

  4. Men vilken trevlig och spännande läsning! Vilken tur att ni ska flytta 😉 Bilden på dig är hur bra som helst och man känner verkligen igen din profil.

    Känner igen modet gör man också. Minns tröjorna man hade utanpå och så skärpet som hängde så. Minns att jag hade en orange tröja och ett brunt skärp… Ja, det var tider det!

    Kram

    1. Ja det var en sorglös och lättsam tid … och jag är glad att jag var ung just då … Nu är det tufft för ungdomen när de ska ut i arbetslivet … om de överhuvudtaget får jobb.

      Kram!

  5. Det var tider det….vad mycket roligt vi hade….luncherna på Djurgården var fantastiska….vi hade tur vi som var unga då och fick vara med om det här. Kram

  6. Hallon….Kul att man var med på kant… nej, gamla STB bar ett paradis för pratsjuka. So long…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.