Etikett: ilska

Skatan – en bitch … eller ?

Den senaste tiden har Skatan gång på gång  tänt på alla cylindrar och hennes krax har stigit till oanade höjder.

Hon som brukar vara så konflikträdd.

Men det finns gränser.

Och så …så slänger hon ur sig en ilsken tirad på Facebook för att renas, få bekräftelse på att hon har rätt att bli så upprörd  o s v … och först känns det väldigt skönt … men …

men snart ångrar hon sig. Och speciellt efter att en väninnas man berättade hur denna vännina bemötte liknande händelser. Med ett upphöjt lugn. Det finns ingen anledning att ödsla energi på tokstollar.

Då skämdes Skatan en aning.

Nej, det finns verkligen ingen anledning att bli så arg. Men Skatan blir det ändå. Och denna ilska försvinner inte heller. Den ligger där och molar.

Och hon förtvivlar över hur människor kan vara, bli, bete sig …

PS Nu har hon tagit bort den senaste Facebook-tiraden i alla fall. Trots massa tröstande kommentarer. DS

Att vara arg för ilskans egen skull

Lite besviken blev Skatan allt på Bodil Malmstens insats i Babel sist …

Hon behöver sannerligen inte vara ställföreträdande ilsken. Vi är många som är ilskna alldeles för oss själva. Speciellt om vi har blivit illa behandlade …

Saker är som de är … många gånger … säger hon i programmet. T ex att hon har korta ben. Och de är ju onekligen som de är. Liksom Skatans näbb m m   m m   .

Men om hon nu  tycker att det mesta är som det är, är det ju djäkligt energislukande att vara ilsken över saker som är som de är.

Eller … ?

Det finns sådana som är ilskna och gör något åt det … försöker förändra … det de är ilskna över.

I och för sig gör Bodil Malmsten  väl det med sina böcker som ALLA älskar … och läser och reagerar på.

Och slipper på så sätt agera ut sin ilska mer än att reagera på ett litterärt sätt … och låta andra ”ta över”. Det är hennes sätt … och det är väl … ja, det är väl bra… men

Men … ?

Hon har flyttat hem till Sverige men verkar inte gilla sitt hemland särskilt mycket längre … I sitt senaste inlägg i sin blogg Finistère  tycker hon till om med att Land du välsignade, Sverige, ska läggas ner …

 

Lägg ner Sverige

är rubriken och så länkar hon till en artikel som får mitt ? att bli ännu större

?

I snart ett års tid har SvD Näringsliv granskat myndigheten Invest Swedens verksamhet, vars syfte är att locka utländska bolag att investera i Sverige. Det har handlat om fusk i myndighetens statistik över skapade jobb, hjälp till kinesiska skalbolag och tjänstemän som utövar påtryckningar för att blufföretagen ska få stanna i Sverige

Är det inte bra det … att man lägger ner en myndighet som visat sig fuska stort … eller ?

Vad MENAR Bodil Malmsten?

Nu har Skatan beställt  Bodil Malmstens loggbok som ska bli lika kul att läsa som allt annat. För hon är inte Bodil Malmsten för inte . Hon får Skatan  att reagera  … på ett eller annat sätt.  Och det gillar Skatan. 🙂

Skatan skulle förstås ha bloggat idag

… om tiden som för en gångs skull backat en hel timme … om något hon läst i tidningen … om gårdagen då den stora oredan i trädgården gick av stapeln: Årets höststädning … men … men …

det blev bara för mycket.

För mycket ilska i Skatan.

Så Skatan stegade in till sig, loggade på datorn och gick snabbt in till Facebook och kopierade bilden som hon ”knyckt” hos Momo Skogstroll och läste och läste och försökte lugna ner sig …

Skatan är ju lat av naturen så … fast det blev fööör svårt. Helt enkelt.

(Denna bild på Villa Skogsberg måste ha tagits tidigt om våren … häcken är gles och trädet har inga blad … )

Gårdagens städning gick galant … det var inte mycket att göra, solen sken, löven på gräsmattorna skulle ligga kvar och klippas sönder av gräsklipparen. Vi fixade med perennerna i rabatterna, plockade bort vissna rosor och njöt av de som satt kvar, klippte lite grenar än här än där. För den stora häckklippningen skulle sparas tills idag och skyliften var upptagen för hustvätten …

Idag däremot …

Skatan gick med StinaFina en timme senare och efter frukost på Morgonrundan

Detta bildspel kräver JavaScript.

och gick sedan med glatt mod ut i den småduggande morgonluften redo och kavat. För att jobba. Hon greppade en sekatör och började klippa och jämna till den där häcken. Genast kom herr Polis och undrade vad jag höll på med.

– Det ser du väl, sa Skatan

– Ja men det blir inte bra, ojämnt ser du väl, det skall vi klippa med maskinen …

– Jaha .. , sa Skatan och tog och började plocka grenar istället som en annan granne klippt från det höga trädet och släpade bort till kärran som så småningom skulle bort.

– Nej, så kan du inte lägga dom, så här skall de ligga, fick Skatan genast veta.

Det var i och för sig en välment kommentar men ändå … så jäkla onödig. Åt ena eller andra hållet var väl skit detsamma … men Skatan rättade sig förstås och lyfte om hela sjoket så att de lättare kunde greppas när de skulle lastas av.

Så började hon plocka bort vissna syrenblommor …

Nej, nej … du måste vara noga med att inte klippa för långt ner …

*suck*

Och så höll det på … och så fortsatte det.

Skatan och Mannen gick in och åt lunch … trötta i armar och rygg. Man är ju trots allt inte vaaan vid hårt kroppsarbete 🙂

När de kom ut igen sprutades det vatten hej vilt mot deras sovrumsfönster med högtryckstvätt och … det var bara det att de visserligen hade stängt fönstret som stått på glänt men inte ventilerna …

– Herreminje …

Försent! På hela den vita rullgardinen rann rännilar av smutsvatten, fotografierna av deras fina barn och  barnbarn var prickiga och genomblöta och mitt fina ömtåliga konstverk av vrakdelar, Hans Estviks skrotfågel, som jag köpte på vår utställning i somras … ja, det var väl inte sååå farligt med den … men så arg som jag blev har jag inte blivit sen … sen … jag vet inte.

Om man nu skall till att tvätta huset får man väl också se till att ge klara och tydliga instruktioner vad man skall göra, vad som skall förberedas etc etc … och hänga upp bland alla andra lappar och föreskrifter på anslagstavlan …

Så det blev droppen som fick den berömda bägaren att rinna över.

Och Skatan stegade in, Mannen torkade, torkade fönsterlister och fönsterbleck och Skatan fotografierna och blomkrukorna med Saint Paulorna (som ju inte skall vattnas ovanifrån har min svärmor lärt mig) och sen gick hon tillsammans med sin konstnärsgranne Johanna och mutade in sitt utlovade rum i källaren som ateljé och har inte satt sin fot utanför dörren igen …

Utom med StinaFina förstås …