Damernas man

Pappa är … och har alltid varit ”damernas man” … chevarelesk, uppmärksam och underhållande …

Men mest gillar han att vara ensam … egentligen. Med sina böcker och papper och tidningar.

I morse ringde min syster och var ganska upprörd.

I förra veckan var hon på informationsmöte på det äldreboendet där pappa bor . Då berättade man om att man skulle göra matsalen trevligare med runda bord och lite avskiljande skärmar här och var … Min syster frågade specifikt om bordsplaceringen skulle ändras eller om pappa  skulle få sitta med de damer och den herre som han suttit med
förut och har så trevligt med.

– Jo det skulle han få göra, blev svaret då.

Nu har min syster till vår bestörtning fått veta att pappa placerats vid ett bord med helt
andra bordsgrannar. Och enbart herrar! Pappa är … som många gamla … rädd att störa och att stöta sig och att vara till besvär och har själv inte protesterat.

Förstås.

– Huvudsaken är ju att jag får mat, sa han till min syster.

Men det tycker inte vi att det är. Vi blev båda upprörda över ändringen som tagits
över våra huvuden så att säga …

För pappa som sitter hela dagarna ensam i sitt rum och som har måltiderna som några av de få tillfällen som  han träffar och pratar med de här damerna och herren som han haft som bordsgrannar och nu känner sen länge och trivs med och gillar väldigt bra,  betyder förstås de här stunderna runt maten mycket. Det har vi förstått … och glatt oss åt. Han bjuder på vin när han hittat nåt bra märke på Systemet, de utbyter nyheter om barn och barnbarn och har så trevligt. Mycket beroende på de damer som han har där som bordsgrannar.

Alla onödiga påtvingade förändringar är ju dessutom också för det mesta  ”av ondo” ju äldre och mer ”utelämnad” man är till människors godtycke.

Trots att han själv tog initiativet till att flytta  till det här äldreboendet till exempel, blev han sjuk av omställningen då … väldigt sjuk …  men nu efter de här åren trivs han så  bra och påpekar det oupphörligen.

Nu har jag mailat och pratat med chefen som snackade och förstod och förklarade och efteråt kändes det som jag hade pratat med en ”politiker”.  Jag fattade helt enkelt inte vad som kom ut av det hela …

Pappa var ju så ”kristallklar” att han väl kunde bestämma själv … förstod jag i alla fall att hon tyckte … men …

Visst, tänkte jag och sa också … att även om han är kristallklar och ”finner sig” och inte tycker det är hela världen … han får ju mat … så tycker VI att det är viktigt att han får lite mänsklig kontakt utöver den trevliga vårdpersonalen … och våra besök. Och då helst av de mer ”sociala” damerna som inte känner att de behöver ”mäta sig” och så … som många gubbar i den generationen gör.

Nu skall de ha rådslag i Äldrerådet då den här frågan kommer upp på tapeten … Vi får väl se om det blir någon ändring … och om inte … vad skall man göra?