… minus  fjorton grader om inte mer. Skatan tänker på Skogsnuvan som har över tjugo minusgrader vareviga dag och fryser ännu mer vid bara tanken.

Men inomhus i värmen framför brasan med barnbarnen behöver hon inte frysa.

Det var förstås jätteroligt att träffa dom igen. Först fick Skatan en ”ensam” stund med Agnes och vi hade så trevligt. Munnen går på henne i ett kör … ungefär som Skatans … och hon berättar och snackar och talar om hur det skall vara och hur allt skall gå till. För hon är en mycket bestämd liten dam.

Sen kom storebrorsan hem från Bolleken … eller vad det heter … där han får prova på fotboll förstås, och handboll och innebandy och annat kul. Och det blev genast ”liv i luckan”. Båda ungarna verkar gilla besök från den ”yttre rymden” och ger Mannen och Skatan intensiv uppvaktning.

Det lagades middag som vi åt upp och njöt av … speciellt Skatan som gjorde ett stort undantag i sitt bantningsprojekt och till och med drack vin till maten. Det bakades lussekatter och fikades och pratades och gjordes pärlplattor … lektes med dockor, bäddade och satte dom på pottan … körde med bilbana och så var det läggdags.

Mormor Skatan läste Nils Karlsson Pyssling … en av Astrid Lindgrens berättelser som Skatan själv älskar … om Bertil som är ensam hemma och får en kompis i den lille pysslingen som bor i en råttas lägenhet under hans säng … Och Skatan tycker verkligen att det är kul att hennes barnbarn verkar gilla den lika mycket som hon.

Nu är också dockskåpet … som legat på vänt ute i bilen … på plats i ett rum bakom pannrummet. När det tas fram i ljuset igen  i jul som julklapp till Agnes … är det ganska fantastiskt att tänka sig att det här dockskåpet har Agnes mamma … inte ägt … men lekt med och tidigare hennes mammas fastrar och ännu tidigare hennes morfars mor.

I morgon skall vi upp tidigt tidigt för att bege oss till dagis för lussefirande …

Kaxe skall vara en något motvillig pepparkaksgubbe och Agnes tomte …