Färdig

Det var nästan en sån där magisk kvällshimmel igår.

Igen …

Titta bara …

Men det var ju inte det Skatan skulle skriva om …

Nej, så här var det. När hon var ute med StinaFina på den förkortade rundan talade hon med sin goda vän  och målarkompis, Lilla a. Hon berättade om Skathuvudet och hur hon satt där och petade och tittade och granskade och ändrade och alltid hittade hon något som kunde bli bättre …

– Blev den då aldrig ”färdig”?

Och då sa Lilla a något som ju förstås Skatan visste fast inte tagit fram i ljuset.

– Man måste bestämma sig. Man måste sätta ner foten.

Och det är väl lika klart som att solen går ner på kvällen.

Ingentingt blir någonsin perfekt … det kan alltid bli bättre eller annorlunda eller …

Så nu har Skatan satt ner foten …

Et voilà …

Skathuvudet är färdigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inte idag heller …

StinaFina mår bättre, har svarat fint på den nya medicinen … men har fortfarande  blodblandad vattnig diarré … så …

– Jag vill inte släppa hem henne innan hon är lite bättre och inte blöder längre, sa veterinären, som kommer från Danmark  eller Norge och har en egendomlig dialekt så att han är lite svår att förstå ibland. Men en sak märkte hon … att också veterinären var mer positiv  idag än igår …

Skatan vill ju inte heller att han skall släppa hem StinaFina i förtid. Skräcken är ju att komma hem och sen vara tvungen att åka tillbaka igen …

– Hon är piggare i alla fall,  🙂 … sa han

Och en stor sten föll från Skatans hjärta.

Skatan frågade om hon kunde hälsa på henne om StinaFina inte fick komma hem i morgon heller.

Det gick bra …

StinaFina skulle säkert bli glad att få träffa sin matte igen … Det värsta är att hon kanske blir jättebesviken när hon förstår att  hon inte får följa med Skatan hem igen direkt tänkte Skatan. Men veterinären sa att för det mesta var det i alla fall positivt för hundarna att få träffa sin matte och husse .

Och då kan ju inte Skatan låta bli förstås …

Skatan har tagit sig för att måla lite annorlunda bakgrund och fortsatt att peta i StinaFina-målningen som hon gjorde i Workshopen häromdagen.Nu har hon satt den inom glas och ram och såg direkt … förutom alla tummar på glaset … några detaljer som hon vill ändra på. För balansens skull. Det kännas i alla fall härligt att ha kommit igång lite med målningen igen.

Nu skall hon inte släppa taget.

Inte om den positiva känslan som hon fick idag … och inte om sin målning.

Snart är StinaFina och Skatan tillsammans igen.

Som en parentes måste Skatan berätta om en gammal visa med många verser  som ett hembiträde * … Ensi hette hon … ofta sjöng och som Skatan älskade. Margith har sjungit den för henne många gånger också. Den här visan har i alla fall ringt i huvudet på Skatan  hela tiden … ända sen man sa …

– Inte idag .. men kanske i morgon. I morgon  … då kanske … då kan hon kanske få komma hem …

Ni vet nog vilken visa det är.Eller hur?

Jo men visst … I en sal på lasarettet

Nu kommer inte StinaFina-visan sluta så här sorgligt … det är Skatan alldeles övertygad om … men ändå har den bitit sig fast och snurrar runt därinne …

*  Ja, jag vet … Skatan  är både gammal och tja … vi hade hembiträden när Skatan var liten …

Idag sol, i morgon regn…

I söndags fick vi en soldag… igår regnade/snöade det mest hela da´n.

Igen.

StinaPinaFina, Mannen och jag gick iallafall en lite längre sväng längs Soleweg, en stig eller väg läng saltledningen som går från saltgruvorna i Hallstatt till … ja i allafall förbi Bad Ischl och vidare…till Ebensee.  Den går högt upp, som en liten hylla längs berget och för några år sedan hade Skatan svårt att gå där, höjdrädd som hon är…

soleweg_grodf

Vi gick motsols ända tills snön, som fortfarande låg kvar i skuggiga lägen, fick oss att vända. StinaPinaFina får springa lös eftersom det inte går att ”smita” nå´nstans direkt…

På seneftermiddagen slöade vi, som vanligt, med att läsa och, kors i taket, Skatan öppnade sina målarskrin och gjorde ett porträtt i akvarell med lite inslag av akryl. Skall fylla i akvarelldelarna med akryl, tror jag. Nu på fotot ser jag väven bakom…

I allafall… porträttet föreställer  vår allas älskade StinaPinaFina..

stina-pa-g

StinaPinaFina-porträttet finns även att beskåda på Sidan med Djurporträtt här till höger… och längst ner på den sidan…