och det känns faktiskt väldigt ensamt och sorgligt i denna tvåsamhet som vi lever i nu, Mannen och Skatan. Speciellt nu när ”alla” har rest hem till sitt igen. Och speciellt när den här pandemin bara fortsätter och fortsätter och alla träffar med vänner och resor och biobesök och och och som inte kunnat bli av. Och nu kan hon inte ens bo ute på Femöre i sommar om Mannen inte får växelboende förstås. Eller en riktig plats på ett demensboende.

Här sitter Skatan och tycker synd om sig själv igen, tycker kanske ni, men hon tycker faktiskt ännu mer synd om Mannen som lider så över allt han förlorat och inte längre kan göra och känslan av att inte hänga med och inte förstå eller orka. Mannen vet att han har Alzheimer. Men sen vet Skatan inte hur mycket han förstår i alla fall. Han trivdes jättebra de dagar han fick på ett demensboende ute på landet några mil utanför Nyköping före midsommarafton. Så Skatan tror uppriktigt att han kommer trivas bra när det är så dags att flytta. Det blir nog värre för henne i början. Med det dåliga samvetet att inte riktigt ha orkat, att hon kanske gav upp för tidigt … gjorde hon det?

Dessa ständiga tillkortakommanden.

Och olyckorna ute på Femöre de bara fortsätter de också. Förutom vattenläckan och den översvämningen som ordnats upp provisoriskt så barnen kan bo där under sommaren (tar sex månader att åtgärda i höst) har råttorna anfallit. Jo … det är sant. Inför ankomsten av barn och barnbarn till midsommar upptäckte Skatan att de fått rena rama råttinvasionen därute så midsommarfirandet fick flytta in till stan för det regnade och de kunde inte vara utomhus (10 pers)och det skulle bli för trångt inomhus.

Pa har städat överallt och hittat och tagit bort en grillad mus från en kontakt (det hade brunnit i väggen) och sopat råttlortar. Och städat ur alla skåp och lådor och Henrik har slängt massa skräp, klippt gräset och Pa har också använt röjsågen.

Eftersom mössen förutom i köket mest hade varit i Lilla E:s rum åkte hon och barnen t o r på midsommaraftonen men innan hemresan lagade hon en jättegod middag. Och Agnes hade bakat en jordgubbstårta som var så proffsigt gjord och så vacker att man nästan inte nändes hugga in på den.

Pa följde upp med egna vårrullar och thaimat som hon bjöd dem på på midsommardagen.

Så Skatan klagar inte … verkligen inte … men känner sig djäkligt ensam i alla fall.