Vilken m ä n n i  s k a

Skatan älskar honom.

Trots att  hon ju  inte alls känner honom, aldrig har träffat honom personligen.

Skatan bara älskar honom ändå … helt enkelt.

Hon har bara sett hans tavlor … och det är inte så ”bara” … alls inte så ”bara” … och lyssnat på honom  i radion och sett honom på TV.

Nu har hon lyssnat på honom som vintervärd i P1 ... och är mer än lyrisk.

Igen.

Fundera bara över orden han sa som säger så mycket mer än de säger så att säga eller vad Skatan nu ska säga   …  om kärlek, tolerans … ja, om kärleken, den riktiga,  äkta som övervinner allt och som t o m står ut med keramikgrisar om man nu inte själv samlar på sådana (Skatan samlade en tid  på sådana grisar i allehanda material  … inte bara i keramik … och har lådor fulla 🙂 ).

– Junior samlar ju på keramikgrisar … och det gör ju inte jag.  Men vem bryr sig … det här är dina takter Junior

Och så spelade Lars en sydamerikansk låt för sin älskade Junior.

Skatan väljer i stället att spela ett annat av hans musikval: Nina Simone …