Skatan hann nästan allt som hon hade planerat för dagen … och dagen är ju inte slut riktigt ännu.

Men hon haaar en förmåga att ta i en aaaning för mycket …

När hon kom från träningen hade hon troligtvis sträckt sig men det kändes preciiis som om hon fått en pneumothorax igen. Hon blev förstås livrädd … skulle nu en punkterad lunga ställa till det för henne  … den senaste hade hon ju på 80-talet så det vore ju bra förargligt.

Det gjorde djäkligt ont i alla fall … i höger lunga och ryggtavla … och gör fortfarande. Men hon har nog sträckt sig …

Och … som ni redan vet … en olycka kommer sällan ensam …

Olycka och olycka … djäkelskap kanske Skatan kalla det.

Så här var det:

Hon var ute och gick med StinaFina den sena eftermiddagsrundan och hade just plockat upp efter henne i en sån där rosa påse av plast som brukar vara svart. Innan Skatan  hade hunnit knyta ihop den träffade hon Sigge (dvärgschnauzer) med husse och hundarna hälsade, nosade, nojsade lite och Skatan och husse pratade. Efter mötet när de fortsatte hemåt tyckte Skatan  att StinaFina hade skött sig sååå bra … inte skällt, inte varit dum på något sätt så hon var verkligen värd en liten godisbit och Skatan stoppade ner handen i sin rosa plastpåse där hon har lite matkulor som godis …

Det var bara det att det blev fel rosa påse i hastigheten …

Blääääh … sååå himla  äääckligt.

Som tur var hade Skatan näsdukar i fickan som hon torkade och torkade och torkade fingrarna med och det blev ingen godis till StinaFina förrän de var  hemma igen när Skatan kunde plocka fram ”rätt sorts kulor” från den rätta rosa påsen med renskrubbade fingrar och händer.

Den ”andra” rosa påsen hade hon slängt med alla de de där näsdukarna …

Men det var inte slut med fadäserna …

När StinaFina skulle få sin kvällsmat fibblade Skatan med den fulla skålen (hon har ont i lederna och är klumpig som bara den) och tappade den …förstås  … och alla kulorna for åt alla håll och kanter och… inte nog med det … när hon skulle plocka upp en del av kulorna och skulle flytta på vattenskålen tappade hon den så vattnet for ut över hela köksgolvet.

Och … som sagt … dagen är inte slut ännu … 🙂

Läs även andra bloggares åsikter om olycka, fadäs