Julmarknad på Prosten Pihls gård

Skylten Julefröjd mötte oss när vi  framåt eftermiddagen … lite på sluttampen …  bestämde oss för att gå på ännu en julmarknad.

En sån där ”genuin ” marknad …

där bodarna stod i långa rader …

och man sålde hemmagjorda ljus och stickat och hantverkat både ute och inne …

i de gamla stallen på Prosten Pihls gård.

Skatan började nästan vänta sig  att  möta Kajsa Kavat … Skatans  älsklingssagofigur,  bakom ett av stånden …

men inte …

Istället träffade hon på två av småfolket som inte åkte skridskor den här vinterdagen utan kälke …

Peter och Petra

Skatan funderade ett bra tag hurdant föret egentligen var där i lingonriset … eller bland rönnbärskvistarna eller vad det nu är de åker på …

De åkte i alla fall ner i Skatans julklappssäck … det gjorde de …

Innan vi … Mannen, StinaFina och Skatan steg ut på gatan igen … bröts emellertid julefriden.

En boxer (hund alltså) gick lös där bland stånden och närmade sig StinaFina som till sist tjöt av rädsla … hon har blivit anfallen av en rottweiler och en vit spet i höstas och är väldigt rädd för framförallt stora hundar. Mannen satte upp foten och benet mot hunden som skydd … och då skrek en röst en bra bit därifrån.

– Du sparkar inte åt min hund.

Skatan stegade fram mot kvinnan med den okopplade hunden som fortfarande var mycket närgången mot StinaFina och sa att Mannen för det första inte hade sparkat utan hållit upp benet och foten som skydd och att han hade inte så mycket som nuddat vid hunden och för det andra att hon skulle ropa in sin hund.

– Det tänker jag verkligen inte göra … det  är er hund som tjuter som en gris och bär sig illa åt.

– Hon är ju rädd … för f-n …

Skatan höll på att fullständigt tappa koncepterna av ilska.

– Hör du inte på skallet hur rädd hon är. Hon har blivit överfallen två gånger av hundar denna höst. Och din hund är lös, vår är kopplad …  Se  nu till att få in din så skall du se att vår lugnar ner sig.

Vi gick hastigt därifrån och var upprörda till max.  Och så fort vi lyckats schasa iväg boxern slutade StinaFina att yla.

Hur fasen kan hundägare vara så … så …

Att bara ha en så stor hund  … som en boxer ändå är … lös bland folk och barn och andra hundar när hon inte har mera pli på den att den inte lyder när det blir ”skarpt läge” är en gåta. Och sen till råga på allt skylla ifrån sig  på en kopplad vettskrämd hund som ylar av skräck.

Nog om detta … men vi lugnade ner oss alla tre när vi klev ut på gatan igen och mötte den vackra synen mot Östra bergen  …

och Alla Helgonakyrkan.

Slutet gott allting gott … men man upphör då aldrig att förundras.

I morgon skall Skatan förresten opereras om allt går vägen …