Nu blev Skatan upprörd …

Så upprörd att hon knappt läste hela artikeln i SN innan hon slängde sig över datorn.

Det här får bara inte hända …

Protesterna växer mot förslaget som ännu inte finns, men som just nu bereds i finansdepartementet. Mer än en halv ­miljon släkt- och hembygdsforskare protesterar mot planer på att rasera en stor del av det svenska kulturarvet genom att införa förändringar i folkbokföringen. Detta är ­kanske den viktigaste kulturarvsfrågan som Sverige någonsin har stått inför!

—

År 1991 förlorade Svenska ­kyrkan ansvaret för folkbokföringen, en uppgift den haft sedan 1686. Förändringen var oundviklig, det var på sikt orimligt att låta ett av många religiösa samfund ha ansvar för denna viktiga funktion

Man valde fel företräd­are, Skatte­verket. Det hade varit mera rimligt att sjösätta en egen folkbokföringsmyndighet. Men ansvaret hamnade hos en ­myndighet som inte förstår socknens betydelse i ­nationens, hembygdens, släktens och inte minst individens historia. Skatteverket ser folkbok­föringen enbart som ett arbetsredskap.

—-

Från Kulturdepartementet hörs ingenting! Att Skatteverket inte tar hänsyn till vår historia och våra traditioner, tycks tyvärr inte vara skäl nog för kulturministern att yttra sig i frågan. Inte ­heller landsbygdsministern har något att säga.

—

Om riksdagen i höst tar beslut om att försämra folkbokföringen enligt Skatteverkets förslag, gör man det således i strid mot en världsomfattande konvention som man förbundit sig att följa. Då är det adjöss med tusenåriga traditioner, gamla medeltida ortsnamn och kulturell hemkänsla.

Tusen år av historia ställs mot ett ­kortsiktigt obestämt besparingsmål hos Skatteverket. Våra folkvalda politiker har nu ett stort ansvar, att värna kulturarvet är ­viktigt oavsett partifärg. Annars är det farväl till Stigtomta, Tunaberg och Bergshammar!

Barbro Stålheim

Stigtomta, förbundsordförande, 
Sveriges Släktforskarförbund

När Skatan på 80-talet sökte sina biologiska rötter var det till Folkbokföringen som då sköttes av kyrkan som hon vände sig för att på en snirklig väg genom många flyttar hittade sin biologiska mamma. Ska det nästan bli omöjligt i fortsättningen att söka sig fram på det här sättet …

Både min farfar (inte biologiska) och pappa (100-åringen) har ägnat många dagar av sitt liv till släktforskning, sin egen och andras släkt, ett idogt arbete där en släkts bakgrund och människor trätt fram genom århundraden. Och en tids, en individs, en släkts historia … har framträtt så levande som om man stått inför hen idag

Vad ska man göööra … för att stoppa politikerna att ändra i folkbokföringen för ett ”obestämt besparingsmål hos Skatteverket”