Etikett: sn

Flinck reste sig igen … och

Skatan och Mannen höll också på att resa sig och  lämna föreställningen flera gånger … av ren utmattning.

Av två anledningar … Thorsten Flinck och att …

Skatan och Mannen hade varit på IKEA Västeråsunder dagen med unga familjen Anderson   … och det vet ju alla hur det är med småbarn … eller hur? … och landat hemma några timmar innan det var dags igen …

För inte kunde de missa Thorsten Flinck med sin Revolutionsorkester som Skatan längtat efter ända se´n hon köpte biljetterna för drygt en månad sedan.

Hotande haveri lyfter i halvtid

var rubriken på Kattis Strebergs recension i SN 

/…/ Det är svårt att veta om Thorsten Flinck drabbats av extra stark gå-upp-på-scen-ångest eller om den utdragna entrén är en noga uträknad effekt för att höja publikens förväntningar.

Med Flinck vet man helt enkelt inte sånt. /…/

Men så klockan 19.24, nästan en halvtimme efter utsatt tid, dyker han upp och bugar sig både för oss i salongen och de uthålliga musikerna. Men sen ska glasögonen putsas ordentligt, pallen justeras och både notställ och mikrofon höjas innan Flinck äntligen kan börja sjunga Dan Anderssons mäktiga ”En spelmans jordefärd”. Och sedan är det visst något fel på medhörningen också så det blir en liten paus till.

Och då … när en del ur publiken klagar på att de inte höööör … Revolutionsorkestern tog över för mycket … ja då … då börjar ett svammel utan dess like … och inte hör Skatan eller Mannen ett jota om vad han svamlar om …

Det var va … ?  va… ? va… ? för hela slanten.

En konsert med Thorsten Flinck är som en vinglig dans på slak lina. Man har absolut ingen aning om var mellansnacken ska ta vägen eller hur kvällen ska sluta. När Thorsten Flinck är bra, då är han riktigt bra. Men när han har en dålig dag, så är det verkligen riktigt dåligt.
Länge ser det ut som om söndagens konsert i Nyköping ska hamna i den senare kategorin. Flinck snurrar iväg i långa och svamliga mellansnack som kan hoppa från Moderaternas samhällssyn till Ingmar Bergmans ondsinthet på bara någon sekund. Det är inte bara osammanhängande, det är närapå tragiskt att höra.

… om man nu hörde vad han svamlade om vill säga 😦 …

Men det jag hörde var intressant också … även om jag fortfarande inte fattar vad för betydelse det hade att Kent Anderson där uppe i himlen … (Thorsten Flinck gjorde förresten korstecknet för alla redan avlidna som han talade om, Ingemar Bergman, Kent Andersson, Björn Afzelius etc etc) …  var bög … och ihop med någon balettkoreograf ??? … men när han talade om sina flickor (Felice och Happy (e g Betty efter Betty Boop som ju har klotrunda ögon 🙂 ) och som förresten har en roll i Portkod 1321 på SvT Play portkod-1321-en-dramaserie-om-att-vaga-sta-upp-for-sig-sjalv-1) och vad han hade att säga till dom när de valde att gå i hans fotspår som skådespelare … då var han så fin och klok och självutlämnande så det förlät mycket av det andra svamlet.

Ungefär som ovan var det alltså … svamlet … hit och dit … fram och tillbaka. Precis i Skatan-stil måste erkännas. 🙂  …

Stundtals Flinck-genialiskt.

Efter femtio minuters konsert har Flinck bara sjungit två låtar och ett tag funderar jag på om han ska klara av att genomföra konserten.
Inte ens musikerna är bra, utan spelar så osynkat att man undrar vad som hänt. Besvikelsen pyr i mig, trots att jag i grunden är ett stort fan av Flinck …

Men så blir det en halvtimmes paus och efter den … ja, då reser sig Thorsten Flinck  än en gång och blir den  man hoppats få en glimt av hela kvällen.

Efter en halvtimmas vila kommer Thorsten Flinck in och sjunger just ”Jag reser mig igen” med mycket glöd och gör sedan i snabb takt fantastisk starka versioner av Contacts gamla progghit ”Fyrvaktarns dotter”, Nick Caves ”Where the wild roses grow” och Ted Ströms ”En dans på knivens egg”.

Tusen år av historia

Nu blev Skatan upprörd …

Så upprörd att hon knappt läste hela artikeln i SN innan hon slängde sig över datorn.

Det här får bara inte hända …

Protesterna växer mot förslaget som ännu inte finns, men som just nu bereds i finansdepartementet. Mer än en halv ­miljon släkt- och hembygdsforskare protesterar mot planer på att rasera en stor del av det svenska kulturarvet genom att införa förändringar i folkbokföringen. Detta är ­kanske den viktigaste kulturarvsfrågan som Sverige någonsin har stått inför!

—

År 1991 förlorade Svenska ­kyrkan ansvaret för folkbokföringen, en uppgift den haft sedan 1686. Förändringen var oundviklig, det var på sikt orimligt att låta ett av många religiösa samfund ha ansvar för denna viktiga funktion

Man valde fel företräd­are, Skatte­verket. Det hade varit mera rimligt att sjösätta en egen folkbokföringsmyndighet. Men ansvaret hamnade hos en ­myndighet som inte förstår socknens betydelse i ­nationens, hembygdens, släktens och inte minst individens historia. Skatteverket ser folkbok­föringen enbart som ett arbetsredskap.

—-

Från Kulturdepartementet hörs ingenting! Att Skatteverket inte tar hänsyn till vår historia och våra traditioner, tycks tyvärr inte vara skäl nog för kulturministern att yttra sig i frågan. Inte ­heller landsbygdsministern har något att säga.

—

Om riksdagen i höst tar beslut om att försämra folkbokföringen enligt Skatteverkets förslag, gör man det således i strid mot en världsomfattande konvention som man förbundit sig att följa. Då är det adjöss med tusenåriga traditioner, gamla medeltida ortsnamn och kulturell hemkänsla.

Tusen år av historia ställs mot ett ­kortsiktigt obestämt besparingsmål hos Skatteverket. Våra folkvalda politiker har nu ett stort ansvar, att värna kulturarvet är ­viktigt oavsett partifärg. Annars är det farväl till Stigtomta, Tunaberg och Bergshammar!

Barbro Stålheim

Stigtomta, förbundsordförande, 
Sveriges Släktforskarförbund

När Skatan på 80-talet sökte sina biologiska rötter var det till Folkbokföringen som då sköttes av kyrkan som hon vände sig för att på en snirklig väg genom många flyttar hittade sin biologiska mamma. Ska det nästan bli omöjligt i fortsättningen att söka sig fram på det här sättet …

Både min farfar (inte biologiska) och pappa (100-åringen) har ägnat många dagar av sitt liv till släktforskning, sin egen och andras släkt, ett idogt arbete där en släkts bakgrund och människor trätt fram genom århundraden. Och en tids, en individs, en släkts historia … har framträtt så levande som om man stått inför hen idag

Vad ska man göööra … för att stoppa politikerna att ändra i folkbokföringen för ett ”obestämt besparingsmål hos Skatteverket”

Arvodesaffären i det sörmländska landstinget

Förvaltningsdomstolen har slagit fast att det var lagligt att godkänna beslutet i efterhand … 😦  … kan vi  läsa i dagens Södermanlands Nyheter, sn.

Lagligt kanske … men långt ifrån rätt

Här är frågorna som stått i centrum, när domstolen i Linköping granskat ärendet:
• När Eskilstuna-Kuriren och Södermanlands Nyheter avslöjade arvodesaffären valde landstinget att godkänna de felaktiga utbetalningarna i efterhand.
• Jörgen Danielsson hade då hunnit avgå från sin post. Han ansökte om ett avgångsvederlag. Något som inte tilläts enligt landstingets gamla arvodesregler. Men regelverket ändrades, så att Danielsson kunde få ut ett halvårs lön i omställningsbidrag.

… och domslutet spär på politikerföraktet.

Politiker  kan göra vad som helst … och ändra i efterhand om det upptäcks …

Fy för den lede!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Rulla in en boll och låt den rulla …

Det ena brukar ge det andra …

Just nu har Skatan flow … allt går hennes väg …

Och nu låter hon den stora bomben brisera. Kan helt enkelt inte hålla sig längre fast det är en vecka till ”premiären” …

Och det började som sagt med den där fyrklövern …

Efter reportaget om Skatan i sn, Södermanlands Nyheter,  kunde hon inte  låta bli att göra en stilla förfrågan. Hon tyckte det saknades någon i bloggpanelen

En skata … gärna äldre … ja, precis i Skatans ålder, trekvarts år sådär från ålderspensionen.

– Skulle inte det va´nåt?

– Jomenvisst …

Och igår var Skatan där … på tidningen … blev fotograferad och instruerad och nu har hon en blogg till.

I en tidning nära henne … i sn, Södermanlands Nyheter.

Nu väntar Skatan på att fotot av henne blir klart och att webb-chefen Johan Pfriem sammanställer en presentation … och sen är det bara att köra.

Om en vecka eller så …

Fast Skatan har tjuvstartat, övat sig lite på det nya verktyget … och hon vet inte om det är OK men tar risken …

Ni kan få tjuvkika ni också … tror Skatan. Eftersom hon har adressen och har gjort ett kort testinlägg redan …

Nu hoppas jag att ni alla mina kära bloggvänner följer med mig på mina vidare bloggäventyr och besöker mig på tidningen (det låter nåt det!) … när jag inte är hemma hääär …

Min bloggadress i sn kommer att bli:  http://www.sn.se/bloggar/skatanstankar  och som sagt … den är inte färdig ännu egentligen.

Kommentera gärna!

Väl mött!

Linslusen Skatan

För några månader sedan blev Skatan intervjuad av  sn (Södermanlands Nyheter) och skulle komma i tidningen. Hon skrev förstås ett stolt inlägg om det … och hade sedan  nästan glömt bort det. Det hade ju kommit en hel del emellan, resor och sånt, och hon hade också fått besked att det kunde dröja någon vecka innan det ”passade in”.

Så småningom fick hon också veta att Gunnel Magnusson, som reportern heter, blivit  sjuk, väldigt sjuk, och var borta länge länge från jobbet. Så porträttet av Skatan blev lagt på is, som man säger.

Men så i måndags ringde Gunnel och berättade att nu var det dags.

Nu skulle Skatan komma i tidningen.

Gunnel behövde bara  komlettera med lite frågor och hade en del undringar. Det är ju inte helt lätt att läsa gamla anteckningar. Det känner en gammal sekreterare som Skatan mycket väl till.

När Gunnel frågade om Skatans favoritförfattare blev hon nästan ställd. Hon har ju så många men hasplade i hastigheten ur sig Suzanne Brögger och Joyce Carol Oates förutom hennes absoluta favorit Bodil Malmsten.  Visst gillar Skatan Suzanne Brögger och Joyce Carol Oates … det gör de flesta … men egentligen är det nog två manliga författare som Skatan har som ständigt återkommande favoriter: Ernest Hemingway (en riktig macho … kan man tycka,  men vilken författare!) och Paul Auster … som Skatan av någon anledning alltid glömmer namnet på.  Skall det vara så svårt. Paul Auster. Hans ”magiska” böcker tycker Skatan  är i absolut nobelprisklass.

Det här med att glömma namn … Det har Skatan alltid gjort så kom inte och säg att det är åldern … 🙂  Glömmer hon inte namnen så förväxlar hon dem …

– Koncentration, om jag får be.

Nåväl. Idag är alltså Skatan porträtterad i sn, Södermanlands Nyheter,  med bild och allt … Tyvärr måste man vara prenumerant för att få tillgång till porträttet på nätet.

Skatan kan alltså inte länka dit 😦

Rubriken och inledningen var som följer. Skatan citerar:

”Från bokslukare till eget skrivare

Som ung kallades hon Svarta Malin. – Jag var svartklädd, satt på Göstas café, rökte och läste Sartre, säger Eva Anderson om 1960-talets tonårstid i Nyköping.

Hon är fortfarande svartklädd och visst läser hon forfarande böcker, massor av böcker. Men numera är hon också avsändare av ord.”

Skatan är både  nöjd och glad över porträttet som hon tycker verkligen fångar upp vem hon är. Visserligen fanns det väl en del små detaljer som inte riktigt stämde … Skatan fick till exempel sitt namn mycket tidigare, som barn av en granne på landet i Småland, en bonde, men det var riktigt att det berodde på att när hon blev glad så hoppade hon och flaxade samtidigt med armarna …  som en riktig skata … och så var det det där med näbben. Den var fullt ”utvecklad” i ganska tidig ålder.

Fotot av Skatan som skulle inleda porträttet … det hade hon gruvat sig över hur det skulle bli.   Skatan som för det mesta  inte tycker hon ”gör sig” på bild och undviker i det längsta att bli fotograferad …  blev nöjd och tyckte att det blev riktigt riktigt bra. Fotografen heter Jenny Palmqvist och tog förstås fler än ett men av dem valde hon det absolut bästa … tror Skatan.

Skatan blev till och med så nöjd så hon funderar på att fråga Jenny om hon kan få en kopia …