På stor fot i Stockholm

… traskade Skatan omkring. Fötterna hade väl i och för sig inte bivit större men de kängor som hon hade stuckit ner dem i och vandrat i väg med var STORA.

När Skatan satt och åt lunch på Kulturhuset och tittade ner på Sergels torg på alla som kilade fram och tillbaka därnere och just vad i färd med att fundera och slå  vad med sig själv om en man som tiggde skulle få någon slant inom den närmaste kvarten …så… så ringde hennes mobil och en upprörd röst påstod att hon tagit hans kängor.

Det var Mannen som ju inte fick i sina egna fötter i Skatans kängor 🙂 .

Han var inte  glad.

– Jag tyckte väl de var lite stora, sa Skatan och började skratta. Hur kan man vara så knäpp att man vandrar iväg i tre nummer för stora kängor …  Det ska väl vara en skata till det 🙂

Först hade Skatan varit hos pappa och haft en trevlig pratstund. Han berättade bland annat att när han haft några experter där för att titta på  faten  och grejerna  från Kina hade experten varit mycket intresserad av lådorna … men pappa sålde inte en enda … så det finns flera. Nu bevarar han breven från mamma där …

– Visst ääär de fina?

När Skatan sedan tog tunnelbanan tillbaka in till city steg hon av i Gamla Stan och promenerade sedan hela Drottninggatan fram till Sergels torg och Kulturhuset. Med en liten avstickare till den där bokhandeln som har sån´t utbud på billiga böcker. Det var ju rea. Men redan i tunnelbanan var hon trött på sta´n … en riktig pundare satte sig mitt emot henne. Han var hög som ett höghus och kunde inte sitta still och skrek oavbrutet ”Fuck you” till henne och Skatan visste inte vart hon skulle titta eller vända sig  … och så gick han av samtidigt också. Hon var faktiskt riktigt rädd. Det var så längesen som hon bodde i Stockholm att hon alldeles glömt bort hur det kunde vara …


På Åhléns orkade hon inte ta sig längre än till bottenvåningen där hon inhandlade ansiktsvatten och dagcreme. Det var allt. Sedan gick hon till Vete-Katten på Kungsgatan och fikade och sedan till Centralen en timme innan tåget gick hemåt där hon satt och läste i sin Dylan-bok och spelade Wordfeud.

Förresten … vet ni vaaad …

Skatan såg en häger på Morgonrundan med StinaFina … som hon tog en bild med med sin iPhone eftersom hon inte har någon bra kamera. Men kunde inte zooma in ordentligt …

Men det är en häger.

Värmen börjar stå Skatan och StinaFina upp i halsen

Åtminstone här i Linz … att vi måste vara här i Linz, i den stenöken en storstad blir,  när alla parker är ockuperade av uteliggare, alkisar och pundare …

– Tänk om vi kunde ha varit i Bad Goisern och vandrat i sakta mak efter sjön … på skuggsidan … utan att köras om av dundrande lastbilar, tjutande motorcyklar, schwischande spårvagnar och galna cyklister,   … plus hålla undan för på trottaren parkerade varubilar, alla jäktade storstadsmänniskor och mot himlen och kyrktorna tittande turister … Tänk om …

Bilisterna, bussarna och cyklisterna finns överallt … till och med på de trångaste gatorna och gränderna. I morse hittade i alla fall Skatan en park utan pundare där man också var tvungen att ha hunden i koppel, där ”vanliga” människor kunde sitta utan att bli störda och antastade på bänkarna där det var svalt och skönt under träden. Dit skall Skatan och StinaFina ställa kosan resten av sina Morgonrundor här i Linz.

I morse träffade Skatan också en man med en liten hund som avrådde henne att gå in i parken mittemot där hon bor. Igår hade en liten hund blivit svårt biten av en av de lösa hundarna som de ”laglösa” äger. Och igår på Kvällsrundan som Skatan och StinaFina gjorde ovanligt sent och tog en annan väg runt kvarteret så insåg hon också att det här var kvarter för bordeller, strippklubbar och liknande ”danshak” … Hädanefter blir det kvällsrunda redan klockan åtta.

Allgemeines Krankenhaus der Stadt Linz … egendomlig staty … hmm …

Mannens, piraten ”Starrys”,  ögontryck har inte gått ner nämnvärt och man börjar prata om ett kompletterande laseringrepp … öppna en liten lucka till ! Annars mår han fint. Skulle det bli fallet åker StinaFina och Skatan till Bad Goisern igen och inväntar honom där. Även om värmen spås bli något mindre i slutet av veckan … bara sisådär 24-25 grader orkar vi nog inte mer.

De har en alldeles fantastisk sjukvård här … minst lika bra som i Sverige om inte bättre och lugnare för patienterna. De släpps inte hem i förtid utan får vara kvar under uppsikt tills allt verkligen är OK. Och sjukvården finansieras också av skatter … Mannen betalar inte ett nickel och inte heller för den medicin som han behöver. Utom via skatten förstås. Och ändå har de lägre skatter än i Sverige.

Mysko …

Men man kan ju fundera på ett och annat när man ser alla arbetslösa, bostadslösa, utförsäkrade, alkoholiserade, drogberoende vrak … både män och kvinnor … överallt i stan … tiggande och sovande, förrättande sina behov både det ena och det andra …

Sååå har vi det i alla fall ännu inte därhemma väl? Så … eländigt tar vi ändå inte hand om människor utan någonting. Väl?

StinaFina och Skatan äter lunch på samma café varje morgon … I morse hade hon inte växel att betala med men var ”känd” och när hon sa att hon tänker komma tillbaka i morgon också gick det bra att betala ”färdigt” då.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Människor är glada och hjälpsamma. Man nickar och hälsar när man möts på platser där det inte rör sig så mycket folk … Det är ändå ”gemütlich” och inte helt tröstlöst … även om Skatan … och StinaFina … känner en viss vanmakt inför värmen som bara fortsätter och fortsätter och byggs upp mer och mer  …

När kommer urladdningen?

Läs även andra bloggares åsikter om , ,