och huset ännu sover här i Borlänge.

Sen blir det andra bullar, har Skatan på känn och ingen bloggtid till övers.

Skatan, Mannen och StinaFina anlände till Borlänge och Sonen, Pa och Alice vid halvåttatiden igårkväll efter en svängom i Stockholm hos pappa och Stora E och en timmes krypkörning  i rusningstrafiken på avtagsvägen mot Rotebro mot E18 och lite snabbare vidare färd till Enköping-Sala-Avesta-Hedemora-Säter och Borlänge.

Snigelfart.

Mannen hade varit uppe i storstan dagen innan för att tömma och stänga pappas bankfack. Det var bara det att alla nycklar som han hittade hos pappa inte passade. Han hade farit som en skottspole med tunnelbanan mellan Hornstull och T-centralen och SEB på Sergels torg med en stor tom väska  i högsta hugg och några nycklar som han hittat hos pappa efter att ha provat  den första som han fått och som inte gjort det.  Ingen av de andra hade passat heller. Väl hemma i Nyköping hittade han en nyckel som han trodde var hans egen reserv  men inte visste säkert om det var så … så Mannen tog en chansning och de åkte upp till Borlänge via Stockholm för att prova denna sista. Skatan och StinaFina fick hänga med bäst de ville.

Och den passade.

Så nu sitter pappa i godan ro  och läser en bok som fanns där i bankfacket, en bok från 1700-talet om sitt älskade Göteborg.

Efter denna sväng  blev det en till till Stora E för att hämta ett fantastiskt emaljerat cafébord, signerat Gun Britt Lawurn. Det är gult med en blomma i vitt och det är Sonen och Pa som skulle få det. Stora E är i full fart nämligen att dela ut sitt ”samlade liv” medan hon lever … som hon brukar säga. Och brorsbarnen säger förstås inte nej därtill 🙂

Medan pappa läste i sin gamla bok hade Mannen och Skatan och StinaFina   sällskap av Lee Child och  Reacher och  Inget att förlora. Magnus Roosmans mörka stämma fyllde bilen så det gick ingen nöd på dom heller egentligen.

Det var bara de förbaskade RLS-benen som störde den lugna färden. Skatans ben förstås var det som hade börjat krångla. Som hon måste vifta med och hoppa med och  skaka och i Hedemora stod  inte Mannen ut längre … inte Skatan heller för den delen …  utan bilen fick stanna och Skatan fick leta rätt på sin medicin.

Väl framme blev de varmt mottagna förstås av en skuttande sötnos, Alice, en tjockis, Pa och så Sonen förstås och en fantastisk soppa med grönsaker, frikadeller och dumplings, som Pa hade lagat.

Alice (Foto: Sonen eller Pa)

De åt och pratade och sedan, ja sedan stöp de alla i säng och nu nu passar Skatan på innan huset vaknar …

Pa skall ha muntligt förhör på svenskan, Sonen jobba och farmor och farfar skall umgås med sitt … än så länge  … yngsta barnbarn.

Men först Morgonrundan med StinaFina …

Läs även andra bloggares åsikter om Lång dags färd mot natt, Lee Child, Jack Reacher, barnbarn, RLS, Gun Britt Lawurn