Etikett: Ria Roes Schwarz

Lars Lerin och Skatans Tankar

Varje dag … och då menar Skatan varje dag … sedan Mannen, StinaFina och Skatan … åkte till Stockholm och såg Lars Lerins utställning på Waldemarsudde och skrev om den resan här … har ”sökare” efter Lars Lerin  hamnat hos Skatan.

Sökarna har förstås sökt efter …

Lars Lerin – En liten konstnär

… och en av de främsta bland Nordens akvarellister.

Skatan tyckte således att det kunde vara på sin plats att ge Lars Lerin ännu ett inlägg så här i denna mörka ödsliga kalla vintertid.

Skatan blev påmind om  att det beror alldeles på ”hur man tar det” … eller vilket perspektiv man väljer att se saker och ting med … och tänkte på hur Lars Lerin ”ser” och skildrar sin värld och omgivning.

Om detta  har Skatan skrivit förr …

… och  egentligen inte då heller skrivit om Lars Lerin utan om Skatan själv … när hon sett världen med Lars Lerin-blick …  och ur Lars Lerin-perspektiv …

Idag är det en sådan där Lars-Lerin-blicks-dag … där Skatan får anstränga sig att se det vackra i det fula … om hon inte går ut i skogen förstås …

Skatans och StinaFinas skog ser inte ut så här som Lars Lerins björkskkog inte  … vi går i granskog som just nu är snöklädd och svårforcerad … vi får balansera oss fram på smala upptrampade stigar.

Men det är vackert …

Nu snöar det … igen och ymnigt … ser Skatan …  så det finns nog inget upptrampat för dagens Morgonrunda och Skatan och StinaFina att gå på …

Men men … om Lars Lerin … var det ju … som

Lars Lerin har studerat vid Gerlesborgsskolan (skolan som den kände akvarellisten Arne Isacsson grundat)   … liksom min fantastiska  kursledare i somras  … också  hon en fantastisk akvarellist

Ria Roes Schwarz,

Båda har alltså gått i lära hos Arne Isacsson som avled i september … precis i de dagarna som han skulle ha besökt och ställt ut här i Nyköping.

… och båda har varit på Lofoten och målat …

Som ni märker har Skatan  egentligen aldrig skrivit om Lars Lerin.

Ni som har sökt skall inte finna honom här …

Skatan har skrivit om sig själv … som vanligt … i förhållande till vad hon ser, upplever, träffar på, entusiasmeras av … etc etc …

Skatan kraxar helt enkelt på … som vanligt.

Här var det sannerligen krax och flax

… helgen som gick.

Skatan hann nästan inte ens få med sig sin långa fina stjärt … i svängarna.

Efter frukost och Morgonrundan med StinaFina  blev det svamprensning (Mannen) och en snabbfika i köket (lilla a och Skatan) innan vi tog oss ner till torget och Galleri Sjöhästen.

Det blev ett kärt återseende mellan Ria och Skatan. Trots Skatans ofrivilligt dåliga medverkande på kursen i somras verkade Ria uppriktigt glad att se henne igen och nu är Skatan övertygad om att hon också vill ha en fortsättning med Ria som ”mäster”.

Utställarna Ria Roes Schwartz och J´Ove Brandels hälsas välkomna av Galleriets (VD ??, intendent?? ,  ägare ??) Hannele Heiskanen

J´Ove Brandels är keramiker och  färgerna på glasyrerna, uteslutande hans egna,  verkar nästan valda med tanke på Rias akvareller. Så samstämda och harmonierande är de.

Skatan fångade också Mannen i glatt samspråk med Ria …

och lilla a bredvid en av Rias Lofoten-målningar …

och Hanneli  … inte bara bakifrån …

Mannen, lilla a och Skatan fortsatte ner till hamnen för att inta en god lunch innan det bar av till nästa utställning i NK-villan vid ån … där konstnären Lennart Wennersten ställde ut en del av sina verk.

Han lär ha varit svårflörtad och svår att övertala att ställa ut för det gör han inte gärna och sällan. Han är isens uttolkare och hade många tavlor med från Grönland. Lennart Wennersten älskar vintern och snön och isen (till skillnad från Skatan ) … som han skildrar i olja, akvarell, kol och kanske andra tekniker också …

Lennart Wennersten

Lilla a lämnade oss på eftermiddagen och Mannen och Skatan och StinaFina for till Femöre och förberedde lite. För på kvällen kom våra grannar från stan, Johanna, journalisten och konstnären med sin man T.

Det blev en så kul och härlig kväll att Skatan alldeles glömde bort att dokumentera den för bloggen eller för eftervärlden men hon tog några dagen-efterbilder i alla fall …

Vi hade förärats en av Johannas målningar, Sill och nubbe, som ännu inte har funnit sin plats och stod lutad mot en lampa i väntan på den.

Ätit hade vi gjort och druckit … och pratat och skrattat och pratat och skrattat. Trots att vi ju är grannar hemma blir det mest ett hej i trappan när vi möts, lite mer när vi träffas på höst- och vårstädningarna och husets kräftskiva men så här mellan åtta ögon är det sällan vi träffas så … ja, vi hade inte ont om samtalsämnen i alla fall.

När Mannen och StinaFina och Skatan kom hem efter en ”däven” dagen-efter-dag på landet låg den här hälsningen utanför dörren tillsammans med lite konstnärsmaterial som Johanna använder när hon målar och som hon vill att Skatan provar på …

Så nu är det hög tid att Skata sätter fart …

Hon blev också inspirerad av de skissblock, notesbooks eller vad man skall kalla det, som Ria för på sina målarresor och som ställdes ut i en monter där på utställningen …

Maria-Thérèse tipsade mig om precis samma ”kreativa knep” … för att hålla ”lågan levande” i en kommentar här …

Nu är det alltså bara att ”sätta igång” …

Ha det …