Publicerat den

Dag två i mitt nya bloggliv

Igår var Skatan och Mannen och Stora E på Sjöhästens vänners årsmöte och trivdes i en varm och härlig atmosfär. Skatan höll alltså på att få värmeslag men det är hon så van vid numera. Det hon slapp i klimakteriet har hon fått dubbelt upp på äldre dar.

De åt gott och så var det dags för själva mötet och sen … sen, sen kom utlottningen av konstverken som köpts in från utställningarna 2018.

Och Mannen vann. Som vanligt höll Skatan på att säga. Och hade svårt att bestämma sig så det gjorde Skatan åt honom. Men då bestämde han sig och det var inte Skatans val. Som tur är hade inte utlottningen hunnit vidare så det gick att byta. Slutet gott allting gott.

Stora E vann också.

Men inte Skatan. Hon får göra sina egna tavlor.

Bilen hade Skatan parkerat i Stora E:s garage och hämtade den i morse på väg till provtagning på lasarettet.

Allt sker nämligen samtidigt. Sömnutredningen i Örebro hade kommit till Medicinavdelningen här i Nyköping som ville ändra Skatans medicinering (starkare blodförtunnande för att undvika stroke ! eftersom hon hade hjärtflimmer när hon sov. Åtminstone känner hon inte av något när hon är vaken.) Och då måste det provas innan ny medicin kan sättas in.

I måndags ringde Skatan också till Spirometriavdelningen för hon hostar så förskräckligt och har urusel kondis och blir andfådd för minsta lilla. De skickade henne till akutläkare på vårdcentralen som skickade henne på röntgen eftersom han hörde ljud i lungan. Ser man inget på röntgen som hon gjorde i går på lasarettet när himlen var så blå, går man vidare med utredning. Själv tror hon att den KOL hon har har blivit sämre.

Men för att fortsätta där hon började så fick hon en härlig promenad i duggregn ner till Stora E:s garage. Skatans morgonrundor med Stina har ju blivit något mindre … Stina orkar inte och sätter sig helt sonika ner och vägrar fortsätta gå. Och då är det bara till att vända eller korta ner promenaden. Nu, i morse, passerade hon förbi klockstapeln som dalfolk håller på att bygga upp igen efter branden som slök den helt och hållet för några år sen, och forsen vid Kvarnen och Bryggeriet och Nyköpings hus. Nu när Stina är tröttare måste Skatan kanske ta sig längre promenader (och snabbare) utan sällskap. Mannen orkar inte heller gå så långt längre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Publicerat den

Alla vet

vad Skatan håller på med när hon provar det ena temat efter det andra, byter sidohuvud som hon byter trosor …

Nåja … så många trosor går inte åt på en dag. 🙂

Men … ja, ni känner henne.

Det är för att hon är desperat och vill komma igång men är tom i bollen och så gör hon på detta vise´…

Nu är det mitt i natten … klockan är två … och hon har vaknat för att benen sprätter.

Det var ett tag se´n.

IMG_5311

Skatans ateljéhörna

Idag är det måndag och idag ska hon måla. Hon har till och med en bild i huvudet klar för sig.

Och se´n är det tisdag och bouppteckning i Stockholm …

och sen kommer onsdagen då Skatan och Mannen är bortbjudna på kvällen hos grannar och så…

IMG_5466

Pappa … när det begav sig

 … så  kommer torsdagen den 2 oktober då pappa skulle fyllt 102 år om han levat.

Då ska pappa gravsättas … vilket ord … på Lidingö kyrkogård hos mamma och Thomas. Sedan ska de gå och äta en bit hos bror R och minnas alla åren med pappa men också prata igenom upplägget i lagret kommande vecka då en man från Auktionsverket ska värdera prylarna … en del av prylarna.

IMG_5414

Alf Lindberg: ”figurer” bland flyttkartonger

Och se´n är det fredag och lunch på ett underbart ställe hos en underbar människa på landet med matlagningsgänget

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

och på lördagen ska Skatan vara jour på Galleri Sjöhästen …ensam … men Mannen följer med,  och det är tur för det är sista dagen på utställningen och då kommer alla köpare … kanske … och hämtar sin konst som ska betalas för och paketeras och lämnas ut och Skatan är ingen mästare på just det.

Att slå in paket.

Det är därför Mannen ska vara med.

Och se´n är det söndag och vilodag.

Publicerat den

Vilken vecka …

Lilla E hade förvarnat redan på söndagen att barnbarnen på den kanten fortfarande var sjuka i en hoppande feber  och hosta och att hon var fullt igång med det gigantiska målet (2 mot 35 … så att säga) om bidragsfusk och bara måste jobba

… och  Svärson II var på avslutningen på sin IT-kurs och …

ja, ni fårstår själva …

Lilla e:s presskonferens

Jovisst skulle Skatan komma … fastän inte förrän på onsdagen eftersom det var årsmöte i Galleri Sjöhästens vänner och Skatan var djupt involverad.

Bl a var det den där toscakakan som hon skulle stå för.

Årsmötet blev lite kaotiskt.

Men kul.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(Bilden på konstverken och den där Skatan själv tronar tillsammans med några andra från styrelsen har Hannele Heiskanen , galleriägaren, knäppt)

De var fler än nånsin … 63 sittande … och med ett fantastiskt intressant föredrag om Åkroken och utgrävningarna där som drog ut på tiden (föreläsningen alltså) … men det var så intressant så det gjorde sannerligen ingenting.

Mannen vann en tavla förresten …

MariaManuela Vintilescu

Av MariaManuela Vintilescu

Den lyckosten!

Tidigt, tidigt nästa morgon drog alltså Skatan till barnbarnen i Örebro. Som det förstås alltid är roligt att träffa fast roligare ändå när de är friska förstås.

De är ganska feberfria på morgonen men framåt dagen stiger febern för att   hög på eftermiddagen och kvällen.

De hade roligt, Skatan och ungarna.

Skattjakt på icke uppätet färdgodis … kurragömma, docklekar, matlagning, sagoläsning etc etc … och så lite spel på datorerna eller ”paddorna”  …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Dagarna gick fort och inte riktigt i mormor Skatans takt så när hon landade hemma i Nyköping igen var hon alldeles för trött för att följa med och lyssna på föredraget av Olle Stenhammar om hans bok …  även om hon VISSTE att många av hennes vänner från förr var där.

Mannen fick gå ensam medan Skatan somnade framför TVn.

Och naturligtvis ångrade sig Skatan efteråt för ALLA hade varit där. Nej, inte ALLA men EN DEL i alla fall. Olle är ju inte bara en kändis utan förekom flitigt på festerna på det glada 70-talet i Nyköping med omnejd 🙂 … och hon fick sina hälsningar hemskickade i retur.

Nu ska Skatan gå Morgonrundan med StinaFina … i kallan … -15 grader … men i solen.

Och det är fredag …

Igen.

Publicerat den

Konstrunda …

I lördags  tog sig Mannen och Skatan ner på stan för att göra en liten konstrunda. De började på Galleri Sjöhästen där Skatan hade blivit så förtjust i  en tavla av Örjan Wikström som ställer ut på galleriet just nu tillsammans med Karin Almlöf.

akvarell av Örjan Wikström

Den fanns på inbjudningskortet till vernissagen som var för en vecka sedan och Skatan hade fallit pladask.

Hon känner bara för den … liksom. Det är så mycket man kan läsa in i bilden.

Skatan kallar den för ”den utsträckta handen” … 🙂

Och målningen är så melankolisk … också … liksom.

När de kom ner till galleriet upptäckte Skatan att det inte var samma målning på inbjudningskortet (färgerna, stämningen) som den som hängde där på väggen … och trots Hanneles försök att hjälpa henne genom att ringa konstnären och försöka hitta den ”rätta” bilden   så ”droppade” Skatan det hela.

Den ”rätta” var så mycket större … och så mycket dyrare … och så … ja

Skatan har  ju i alla fall bilden på inbjudningskortet.

Efter Galleri Sjöhästen gick de vidare mot Bryggeriområdet  där de var nyfikna på en  viss debutant, Carl Wellander, på galleri Handmade och sneddade över torget där lördagskommersen var i full gång med blommor och bröd och loppisbord och där en  uthållig samling människor stod och  skramlade med sina nycklar som de gjort nu varje lördag i två år för att protestera mot främlingsfientlighet. Skatan har varit med och skramlat några lördagar när hon haft vägarna förbi just klockan 12 en lördag.

Nyckelskramlarna

Carl Wellander,  ja …

När Skatan gick på gymnasiet här i Nyköping på 60-talet bodde hon i Oxelösund och kunde alltså inte gå hem och äta lunch. Det var meningen att hon skulle äta skollunchen uppe på Träffen (Folkets Park) men hennes vänner, Malle, Margareta … och tidvis Ola … bodde inneboende hos en fantastisk familj … familjen Wellander …  där Lena, frun i huset var/är konstnär (huvudsakligen keramiker) och Lars var bankjurist och de hade hur många barn som helst (sju åtta stycken) förutom de inneboende ungdomarna.

Det var Lena  som lagade luncherna … hon arbetade ju också hemma och fanns där …medan  Lars var på banken och ”trälade” … det kanske inte han tyckte att han gjorde förstås.

Det var ett äventyr att äta lunch hos Wellanders.

Alltid hände det något.

De hade  t ex en get  … som bodde … nej, Skatan kom inte riktigt ihåg …  men nog bodde geten inomhus på vintern, i farstun tror Skatan.

Och så hade de en hund, Fredag, som när hen dog låg på lit de parade ute på verandan  … och lunchen var lite extra ”festlig” just den dagen.

Ibland var luncherna enklare med fil och knäckebröd och liknande … ibland var de överdådiga och fantastiskt komponerade. Man kunde aldrig så noga veta … Skatan kommer speciellt ihåg en lunch där allt var grönt, smöret, grädden i semlan (det var den tiden på året), duken, porslinet etc … eller var det en tidig vårsupé vid just det tillfället  … hmm …

Hur som … det var alltid en ”happening” hos Wellanders.

Som Skatan sa var det en barnrik familj och i allrummet eller matsalen där de åt fanns en öppen spis (eller var det en kakelugn?) där allt eldades upp … förutom ved var det mjölkkartonger, blöjor, papper etc etc … och bakom en skärm i ena ändan av rummet kunde det ligga ett berg av stryktvätt.

I  barnkammaren stod sängarna så tätt att man var tvungen att kliva på de främre  för att komma till de innersta och krama godnatt då Skatan var barnvakt någon gång …

Det var en drömfamilj att vara inneboende hos … (Skatan bodde ju inte där men … som sagt … hennes vänner).

Nu stod hon där mitt i salen … Lena Wellander … och var stolt mamma till utställaren Carl  … och hon kände igen Skatan !!! … efter alla dessa år.

Lena Wellander

Carl Wellander var yngste sonen i huset.

Honom träffade aldrig Skatan då på 60-talet för han är född 1972 och då hade Skatan för längesen flyttat från stan och luncherna hos Lena. Däremot kände  hon igen  en av döttrarna där i utställningshallen … hon var en avbild av sin mor Lena …  Matilda eller Sofia Matilda, som idag kallade sig Sofia och som var Skatans och hennes väninnas gudbarn och som Skatan skam till sägandes inte haft någon kontakt med sen dopdagen … men som Skatan nu fick en trevlig pratstund med. (Detta blev en lång parentes … )

Carl Wellander ja … vilken fullfjädrad konstnär var det inte som visade upp sina förstlingsverk som skulptör. Han hade fått ”utställningen” i födelsedagspresent av sin hustru och hade i princip börjat ”producera” sina keramiska verk när det började ”brinna i knutarna” … efter jul. De flesta keramiska skulpturerna var gjorde … vad Skatan förstod … med Raku-teknik.

– Jag var i princip tvungen att göra en ”grej” om da´n …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utställningen heter ”Sigura Fafnesbane & andra virtuella hjältar” och i mitten stod de här hjältarna som också var fotograferade vilka bilder hängde på väggarna med text under så man kunde ”läsa” sagan om Sigura Fafnesbane.

Skatan köpte ett drakägg … som hon inte har någon bild på …

”Till vardags” jobbar Carl  med något tredimensionellt datorarbete …

Skatan fattade aldrig riktigt vad det rörde sig om.

Vilken helt underbar konstrundelördag det visade sig bli …

Publicerat den

Tjugonda´ Knut

… ska julgranen ut …

Men det slapp Skatan.

För  hos henne skulle ingen  julgran kastas  ut eftersom det inte fanns någon att plundra i år…

Hon hade mycket annat för sig och dagen gick i ett enda fläng … (som vanligt) 🙂

StinaFina fick sina rundor förstås, sedan Galleriet några timmar med Hannele Heiskanen, galleristen … sååå roligt att prata med henne och galleribesökare. Skatan träffade bl a Ebba von Wachenfeldt, glaskonstnären och  Jan Ed en konstnär som har bott i  Nyköping  ”nästan jämt” och som Skatan alltid sett bilder av men aldrig träffat personligen. Nu fick hon ett ansikte på honom och ett trevligt samtal. Han uppmuntrade Skatan att plocka fram sina grejer igen och sätta fart…

Hem igen till sitt och StinaFina och deras utflyktsrunda i omgivningarna efter en sen lunch  … skam till sägandes stoppade Skatan bara i sig lite av vad som fanns i kylskåpet av ost och kalkon och bröd …

När Mannen kom hem från Borlänge åt de gulaschsoppa tillsammans … en av burkarna som alltid finns som sista utväg … och snackade och snackade och avbröt snacket med att bära runt tavlor och försöka möblera …

Mina kära FB-vänners åsikter har framförts som ”stöd”  … och nu ser det ut som att Skatan  ligger kvar i dubbelsängen men får eget arbetsrum …

Inte dåligt  alltså med uppbackning ”utifrån” … 🙂

Och idag bär det av söderut … Skatan reser till Skåne, Yngsjö, Furuboda, Johannagården igen för att stanna några dagar  …

Mannen och Skatan avlöser varandra här hemma. De har ju ”bara” en bil … 🙂

Skatan har kollat väder och vind och vad hon förstår är det lugnt på den fronten … kallt men lugnt.

Ja, ja … det är alltid det här med vääädret.

Vädret rockar fett

Jan & Maria Berglin

Publicerat den

NUDES

på Galleri Sjöhästen med vernissage idag …

Och Skatan var där förstås.

I flera timmar faktiskt. Hon är ju suppleant i styrelsen och vill gärna hjälpa till att värva medlemmar. Men samtidigt gillar hon ju konst av allehanda slag. Hon trodde faktiskt inte att hon skulle tycka så mycket om just den här utställningen men oh vad hon bedrog sig.

Johannes Wessman, fotorealist

En enda av de utställande konstnärerna närvarade:

Johannes Wessmark.

Och det var en trevlig bekantskap. Han gör fotorealistiska målningar så man tror inte sina ögon. Att det inte är ett foto alltså  … varenda hårstrå, varenda leverfläck finns med på porträtten t ex …

Emmy nackhår

Skatan köpte en bok som Johannes Wessman sålde: Målningar och tekniken bakom och blev ännu mer fascinerad. Nu är Skatans foto av  bilderna ur boken inte av bästa kvalitet … men ni kan ändå få en föreställning, eller hur ? Bilden ovan heter Emmy nackhår och är gjord i akryl och färgpenna.

Förutom Johannes Wessmans verk visades en hel radda konstnärers målningar och fotografier och etsningar med nakenmotiv   … bl a Anders Zorn (förstås), Ralf Arzt, David Lachapelle, Lennart Jirlow, Bror Hjort, Evert Taube m fl  m fl …

Men Johannes Wessman var för Skatan den stora behållningen eftersom han var en så öppen och entusiastisk konstnär som mer än gärna delade med sig av sina tankar om måleriet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och Skatans målarsinne retades igen …

Hon mååååste bara sätta igång nu.

Snart … nej … NU.

Publicerat den

Hem ljuva hem …

STOLEN

Just nu känns det inte så ljuvt direkt … hårt och obevekligt är vad det är. Det värker i hela kroppen på Skatan och Mannen som har dubbel börda att bära … (de har ”veckan” på Villa Skogsberg så det gäller att vara där också … och skotta och sanda och skotta och skotta … mellan varven).

Skatan kör T.B. Sheets och Van Morrison på repeat … åtminstone så länge det mobila bredbandet håller … och Mannen inte är hemma och löper amouk. Ibland har de inte samma musiksmak.  Det är  Lilla Blås  sambo … hm …  Pål Pommac … som har rekommenderat den här fantastiska bluesen när man packar upp och håller på att få ordning i ett nytt bo  … och Skatan tar till sig det mesta som Pål … och för den delen Lilla Blå … rekommenderar.

Skatan är receptiv som få … och håller sig med idoooler  🙂 … men det vet ni ju redan.

Mannen var inte heller så glad att Skatan stack iväg några timmar på Julfest på Galleri Sjöhästen och åt gröt med skinkmacka och lyssnade på jazz från 50-talet och beundrade sin nyinköpta stol …

STOLEN

ALLA … inkl Mannen … tycker inte Skatan är riktigt navlad som går och köper en stol till när de har ett överflöd av just stolar som de inte blir av med … fast Skatan tänker göra ett nytt försök efter jul eller skänka dem till Frälsis eller Öppen hand eller … de får i alla fall inte rum här.

Men den här … snabbsitsen … ska Skatan ha i hallen att sitta på med ena skinkan när hon drar av sig kängorna …

Och till lyst förstås.

Både praktisk och vacker alltså.

StinaFina fick förlängd ledighet hos Titti tills imorgon fredag …

Och tur är det.

HON skulle löpa amouk här i röran … tror Skatan.

Hemma

Publicerat den

Tillbaka till verkligheten

Fastän tvärtom då … förstås.

För bloggen är inte Verkligheten för Skatan.

Inte ännu.

Men nästan så.

Dåligt foto med blänk men en underbar bild av Camilla Pyk … just nu på Sjöhästen

Nu har Skatan i alla fall gjort en djupdykning ner i den verkliga Verkligheten några dagar, träffat Folke och Joy, ätit och druckit och pratat och pratat, varit på Femöre och på vernissage på Galleri Sjöhästen och promenerat i hamnen och sett Bryggeriet och NK-villan och Nyköpingshus och …

inte vet Skatan hur hon ska berätta om allt detta …

Det är svårt att komma igång igen efter några dagars uppehåll …

Och det vaaar längesen hon hade riktigt flyt härinne, Skatan … men men …

Ups and downs … that´s life …

En liten bildkavalkad får det bli så länge … med blandad kompott som både Folke och Skatan knäppt … (fast Skatan glömde förstås att knäppa för det mesta  … utom ibland)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Publicerat den

Mera dimma och så ANDRUM

Men trots dimma … både utvändigt och invändigt … bestämde sig Mannen och Skatan för att gå på vernissage, på förvernissage,   på Galleri Sjöhästen och få lite…

ANDRUM

Det fick de.

De fick möta två konstnärer, N. Jonas Englund, med sina ”mästerligt målade fåglar som ger associationer till både kyrkokonst och abstrakt expressionism” … som en del av presentationen löd på inbjudningskortet … och Ulla Hultberg med ”lyriska glasbilder och unika skulpturer, frusna i tiden”.

Och plötsligt skingrades dimman …

De mötte en konst av en nästan andlig dimension.

Denna trut *  … denna Larus Argentatus … med sin blick långt bort i fjärran eller … eller meditativt inåtvänd … (nu tar Skatan till … hon veeet)  men …

Är han inte fantastisk?

Larus Argentatus

B I O G R A F I

N. JONAS ENGLUND föddes 1960 i Göteborg och växte där upp i en mycket kreativ och konstnärlig hemmiljö. Han började sin yrkesbana som musiker och kompositör, men måleriet tog så småningom överhanden. Den första separatutställningen gick av stapeln 1983 i hemstaden.

Jonas har under en stor del av sitt konstnärskap varit bosatt och verksam i USA, där hans säregna stil tog mera fast form. Tiden på Hawaii kom att betyda mycket för kolorit och ämnesval. Men tiden i Amerika resulterade också i en utökad repertoar som i mycket anspelar på klassiskt måleri. Nutida tolkningar av renässans- och barockmåleri, starkt färgade av uppväxten i popkonstens sextiotal.

Sedan ett par år tillbaka har begreppet ”exotism” genomgått en vidare utveckling i Jonas måleri. Under de många utlandsvistelserna kom den svenska faunan att gradvis te sig lika främmande som den tropiska. Att måla det hemtama med nya ögon blev en stor utmaning. Dessa funderingar har, tillsammans med ett nyvaknat intresse för det sakrala, kommit att resultera i en serie ”sekulära helgonbilder”, med i huvudsak nordiska fåglar som centralgestalter.

Det är ikonliknande, minutiöst målade fågelstudier med egentillverkade handgjorda ramar som förenar konst – både realistisk och abstrakt – religion och vetenskap. Ett måleri med rötter i klassiskt naturmåleri och holländsk guldålder, men med en klart modern framtoning, influerad av både abstrakt expressionism och popkonst. Dessutom har latinet åter kommit till heder, både som typografiskt element och som garant för vetenskaplig saklighet.

 

Medan de sippade på vinet och åt pajer av allehanda slag och ostbollar på gott bröd berättade Jonas och Ulla om sin konst för oss som andäktigt lyssnade … men redan innan hade en så´n där lite röd plutt hamnat vid nedre högra hörnet av den som skulle bli Mannens och Skatans egen ” ikon” …  truten Larus. (  * Inte samma ”Larus” som Jonas har på sin blogg och som Skatan visar här ovan men … vår alldeles egen trut … som också heter Larus 🙂 )

De hade inte kunnat ”stå emot”.

Och i morse efter Morgonrundan tog sig Skatan en egen runda för att titta på deras nya fågel … i ett annat ljus.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat den

Tommy TC Carlsson

I Mannens och Skatans duschrum hänger ett medicinskåp som har förbryllat en och annan.

– Varför har de hängt upp ett gammalt buckligt medicinskåp?

När man frågat har Skatan livfullt berättat hur hon hittade det i en container och släpade hem det och tvättade det och hängde upp det ovanför toaletten.

– Visst är det vackert med sitt röda kors? Men öppna det kan vi inte för någon nyckel hittade vi inte … , brukar Skatan fortsätta

– Jo-o … erkänner de förstås, visst är det fint. Och blir hejdade precis innan fingrarna når skåpet …

Några fingrar vill ju inte Skatan ens skall nudda medicinskåpet som ju … det har ni förstås redan räknat ut … är ett konstverk, ett trompe l´oeil-verk, målat av signaturen T.C. (Tommy TC Carlsson).

Tommy TC Carlsson och Larissa Stenlanderär ett konstnärspar som i helgen har vernissage och visar sina verk hos  Hannele  Heiskanen på Galleri Sjöhästen här i Nyköping.

Det skall verkligen bli kul att se hans grejer igen och också stifta bekantskap med Larissa Stenlander som Skatan nog inte sett något av tidigare.

Kul va ?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat den

Nu hänger hon där …

… hemma hos oss.

Vi hämtade henne idag från Galleri Sjöhästen och hängde genast upp henne där hon kan stå och titta ut på det kalla vintriga landskapet om hon bara lyfter blicken en aning … drömma sig bort och fingra på … pärlbandet.

Pärlbandet

Det är  Danka Jaworska … en fantastisk konstnär som är född i Polen men svensk sen 1970-talet …  som målat Pärlbandet.

Tavlan heter så: Pärlbandet.

Pärlbandet är långt ifrån  det enda mästerverket som Danka Jaworska har målat och tråkigt nog gör Skatans foto det långt ifrån rättvisa.

Men ni  kan alltid passa på att titta  in i Danka Jaworskas  Galleri … och njuta av många fler av hennes mästerverk.

PS  Förresten gjorde Skatans granne Johanna en riktigt kupp där på Sjöhästen idag … hon sa till ägarinnan Hannele Heiskanen att Skatan skall ställa ut där i vår på samma utställning … Mina Vänner … som Johanna själv … så nu finns det ingen återvändo. Tio till femton tavlor måste produceras … :-). Imorgon skall Skatan ta med sig prov på vad hon gjort tidigare  … så att inte Hannele ”köper grisen i säcken” … men hon verkar lita på Johannas omdöme helt och hållet. Riktigt kul skall det bli  … i alla fall.  Skatan ”skapar” bäst med deadlines 🙂   DS

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Publicerat den

Här var det sannerligen krax och flax

… helgen som gick.

Skatan hann nästan inte ens få med sig sin långa fina stjärt … i svängarna.

Efter frukost och Morgonrundan med StinaFina  blev det svamprensning (Mannen) och en snabbfika i köket (lilla a och Skatan) innan vi tog oss ner till torget och Galleri Sjöhästen.

Det blev ett kärt återseende mellan Ria och Skatan. Trots Skatans ofrivilligt dåliga medverkande på kursen i somras verkade Ria uppriktigt glad att se henne igen och nu är Skatan övertygad om att hon också vill ha en fortsättning med Ria som ”mäster”.

Utställarna Ria Roes Schwartz och J´Ove Brandels hälsas välkomna av Galleriets (VD ??, intendent?? ,  ägare ??) Hannele Heiskanen

J´Ove Brandels är keramiker och  färgerna på glasyrerna, uteslutande hans egna,  verkar nästan valda med tanke på Rias akvareller. Så samstämda och harmonierande är de.

Skatan fångade också Mannen i glatt samspråk med Ria …

och lilla a bredvid en av Rias Lofoten-målningar …

och Hanneli  … inte bara bakifrån …

Mannen, lilla a och Skatan fortsatte ner till hamnen för att inta en god lunch innan det bar av till nästa utställning i NK-villan vid ån … där konstnären Lennart Wennersten ställde ut en del av sina verk.

Han lär ha varit svårflörtad och svår att övertala att ställa ut för det gör han inte gärna och sällan. Han är isens uttolkare och hade många tavlor med från Grönland. Lennart Wennersten älskar vintern och snön och isen (till skillnad från Skatan ) … som han skildrar i olja, akvarell, kol och kanske andra tekniker också …

Lennart Wennersten

Lilla a lämnade oss på eftermiddagen och Mannen och Skatan och StinaFina for till Femöre och förberedde lite. För på kvällen kom våra grannar från stan, Johanna, journalisten och konstnären med sin man T.

Det blev en så kul och härlig kväll att Skatan alldeles glömde bort att dokumentera den för bloggen eller för eftervärlden men hon tog några dagen-efterbilder i alla fall …

Vi hade förärats en av Johannas målningar, Sill och nubbe, som ännu inte har funnit sin plats och stod lutad mot en lampa i väntan på den.

Ätit hade vi gjort och druckit … och pratat och skrattat och pratat och skrattat. Trots att vi ju är grannar hemma blir det mest ett hej i trappan när vi möts, lite mer när vi träffas på höst- och vårstädningarna och husets kräftskiva men så här mellan åtta ögon är det sällan vi träffas så … ja, vi hade inte ont om samtalsämnen i alla fall.

När Mannen och StinaFina och Skatan kom hem efter en ”däven” dagen-efter-dag på landet låg den här hälsningen utanför dörren tillsammans med lite konstnärsmaterial som Johanna använder när hon målar och som hon vill att Skatan provar på …

Så nu är det hög tid att Skata sätter fart …

Hon blev också inspirerad av de skissblock, notesbooks eller vad man skall kalla det, som Ria för på sina målarresor och som ställdes ut i en monter där på utställningen …

Maria-Thérèse tipsade mig om precis samma ”kreativa knep” … för att hålla ”lågan levande” i en kommentar här …

Nu är det alltså bara att ”sätta igång” …

Ha det …

Publicerat den

Vernissage

Skatan har varit på Galleri Sjöhästen på torget.

Det var vernissage för Sjähästens Mina Vänner , som var åtta till antalet.

Grannen Johanna Cederblad var en av vännerna.

När Skatan dök upp var det redan full ruljans och mingel trots att hon var tidigt ute.

Johanna skymtar där i mitten till vänster om damen i den ljusa klänningen

Skatan  Fick sitt glas mousserande, grabbade några jordgubbar i flykten men hade fullt sjå … som vanligt … att hålla reda på glas, kamera, papper och väska …  så hon sippade snabbare än snabbt upp sitt vin och gick och tittade på tavlorna.

Det var en jämn hög kvalitet och alla åtta vänner var så olika som ens vänner kan vara. Åtminstone i sitt konstnärliga uttryck.

. Kom, kom får du se Johannas akvarie sa en av de andra konstnärerna Marie-Louise Werner och förde mig till en liten smatt …

Johannas fiskar i sitt akvarium

Den stora tavlan i bakgrunden visas förresten på Galleri Sjöhästens banner … i beskuret skick

Trots trängseln därinne på galleriet hade torghandeln inte riktigt kommit igång utanför …

Stora torget i Nyköping från Galleri Sjöhästens fönster

Innan jag lämnade utställningen passade jag på att ta en bild på två glada konstnärer och  utställare och riktigt goda vänner  …

Marie-Loiuse och Johanna

Nu hör Skatan genom det öppna köksfönstret hur man börjat samlas nere vid poolen, barnen är redan i och badar. Snart snart skall Skatan sälla sig till grannarna  och fortsätta mingla på Johannas vernissagefest  … fast nu på hemmaplan.