och grät så hon skrattade.
Och det var igår kväll. Utan förvarning.
Det var som att uppleva Margith-dagar igen …
Detta hejdlösa skratt …
Hon hade hamnat på Berg & Melkers Eruropatour på TV5 …
Små lätta moln ser jag på min himmel … (internt skämt mellan Margith & Skatan) som kunde sätta igång de där skrattanfallen.
Då.
Bland så mycket annat.
Jag saknar Margith ”min Berg eller Meltzer”.
Det verkar då aldrig gå över.
*suck*
när de blev uppmärksammade på vad det var för ett märke på tröjan som Mannen förärats av Sonen någon gång anno dazumal.
Ha ha ha …
– Ser ni vad det står på tröjan?
– Jasså,inte …
– Ha ha hha …
–
H–
… titta Farmor, titta Farmor … hade Alice tjoat och pekat i sin nya thailändska sagobok.
Och som de hade skrattat, Sonen och Pa … och till slut också Alice som inte riktigt förstod vad alla skrattade åt.
Ett gott skratt förlänger livet, sägs det …
Och visst, visst kan Skatan erkänna vissa likheter …
Hatten till exempel.
Men … men NÄBBEN !!!
Ja, ja …
Men … som de skrattade …
Ja, ja
Alice tog det nog på hatten … hon tog det på hatten …
Visst?
Läs även andra bloggares åsikter om snarlikhet, skratt, barnbarn
och smittar 🙂 ….
Skatan måste bara dela med mig.
Det här skrattet blev Skatan smittad av hos Chenin och tog med sig smittan till sin egen blogg.
Skatan är helt övertygad om att ni också blir smittade …
Skatans tankar 