August Strindberg

drog sin sista suck  idag klockan halv fem för 100 år sedan.

Och det skrivs förstås spaltmeter om honom, TV-program har producerats, man läser hans verk som stöts och blöts och han spelas på alla tänkbara scener som aldrig förr.

Visst har Skatan blivit berörd av hans texter  men det var så längesen nu som hon läst något ordentligt (om man undantar lite bläddrande i En Blå Bok häromdagen förstås) eller sett något på teatern

Länge_leve_August , ett brett upplagt, två timmar långt kulturprogram om Strindberg fräschade upp Skatans minne.

Lyssna och se … för er själva 🙂 … lite mer sådana här kulturprogram skulle inte skada.

Men något  som berörde Skatan idag  var en insänd artikel som hon läste på insändarsidan Debatt i SN i morse.

Strindberg och Nyköping av Per Berg.

Per Berg berättade om ett brev som skrivits av August till sin syster Elisabeth. Brevet har anknytning till Nyköping och just det hus där Per Berg själv bor, ett hus som byggdes 1799 som Nyköpings hospital.

”Elisabeth led av depression och förföljelsemani och blev intagen på Nyköpings hospital 1898” (PB).

Det som berörde Skatan var Augusts råd till sin syster i brevet … råd som gäller för oss alla … för Skatan åtminstone .. att ta till sig.

Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället. Alla med din skolning kan skriva, sätta sina tankar på pränt. Du kan skriva brev; ett brev är som en god bok. Skriva är inte att hitta på något som inte har hänt, att skriva är att berätta vad man har upplevt.

osv osv …

Tänk vad Skatan genom åren har skrivit, i böcker, i bloggen, på lösa blad … Tankar när hon varit nedstämd eller glad, överspänd eller lugn …

Det är en sådan ventil att skriva av sig, formulera sina tankar till ord och meningar.

Det lättar …

Även om bloggen haltar ibland, orden och tankarna sinar, kommentarer och läsare minskar är den ändå ett medium, ett ställe att skriva i eller skriva av sig i … på kul … eller på allvar … som man vill.

Skatan har verkligen kommit att älska sin blogg och allt vad den fört med sig …

Så rätt han hade, Strindberg: ”Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället.”