Oomkullrunkeligt

Gammal är den…

som har levt en relativt lång tid, oftast om människor, men även om djur eller växter

Så beskriver Wiktionary adjektivet ”gammal” .

När är man gammal?

Gammal, äldre, äldst … kompareras adjektivet … om man nu ska prata grammatik.

I den ordningen.

Men när börjar man räknas som gammal?

Allt är relativt, även åldern. (August Strindberg)

Nog tycker Skatan att man talar om äldre människor fr o m 65-årsåldern eller ännu tidigare och  ute i arbetslivet kan man anses ”äldre” redan vid 40 års ålder … men  man anses ”gammal” först vid  …t ja … vid 70+ … eller så?

Då är man ju faktiskt äldre innan man är gammal … så att säga …

Det här är tankar som upptar Skatan just nu.

Undanmanövrerande tankar  för att  slippa tänka tanken att Skatan faktiskt är gammal.

Skatan är gammal …  äldre.

Punkt … slut.

Oomkullrunkeligt.

Ha! … nu fick hon äntligen användning för ett av sina  favoritord …  oomkullrunkeligt

Men pappa är äldst. 🙂

Man är inte äldre än man gör sig.

Skitsnack

Man kan helt enkelt inte ”göra sig” så mycket yngre än man är när kroppen, utseendet säger annat och skröpligheten sätter in …

Men man kan ”känna sig”  mycket yngre än kroppen, utseendet, skröpligheten visar.

Det är inte roligt.

Det är inte kul att bli gammalt även om det är ofrånkomligt, något som man måste finna sig i, något som är oåterkalleligt … fortgående … till det bittra slutet.

Det är med åren som med suparna, de är de sista som knäcker en  🙂  (Svenskt ordspråk)

Skatan är inte längre den hon är … känner sig som …  Insidan stämmer inte med utsidan.

Och vem ser insidan?

De närmast sörjande?

Det är sorgligt.

Det är verkligen sorgligt.

I söndags läste Skatan en intervju med Jockum Nordström i SvD som Adam Svanell gjort:

/…/

Jag frågar försiktigt hur han ser på att bli äldre.

–Det suger.

På vilket sätt?

–Fysiskt, tror jag. Att ögonen, knäna och kroppen har tagit stryk. Att energin rinner ut. Förr såg man horisonten långt där borta. Nu inser man att det snart är klart, livet.

/…/

Och Jockum Nordström är ju bara barnet i det här sammanhanget …48 år !!! …  *suck*

Skatan hittade en länk som kunde hjälpa henne att räkna ut exakt hur gammal hon är just nu/då …

Vad nu det skulle  vara bra för 🙂

Skatan var drygt 66 år eller 24 224 dagar eller 581 376 timmar eller 34 882 590 minuter den 29 maj klockan 11.20.

* tagit bort en mening … se Görans kommentar nedan … 🙂 🙂 🙂

Ditt huvud är som en bur

där en fågel sitter starkt bedövad

med näbben stängd, sin tro berövad

tron på att sången bär.

En känsla som på modet tär.

… skriver Guus Kuijer i en av böckerna om en flicka som heter Polleke.

Men det är ingen idé att gräma sig … det hjälper föga …

Nej, Skatan  … som aldrig gillat … i motsats till Mannen … att bestiga berg, ska försöka inta Ingrid Bergmans ståndpunkt medan hon gnetar på …

Att åldras är som att bestiga berg. Man blir lite andfådd men  får mycket bättre utsikt.

Och så … framför allt … har Skatan bestämt sig.

Hon ska … ta mig tusan ..

Leva livet levande!

August Strindberg

drog sin sista suck  idag klockan halv fem för 100 år sedan.

Och det skrivs förstås spaltmeter om honom, TV-program har producerats, man läser hans verk som stöts och blöts och han spelas på alla tänkbara scener som aldrig förr.

Visst har Skatan blivit berörd av hans texter  men det var så längesen nu som hon läst något ordentligt (om man undantar lite bläddrande i En Blå Bok häromdagen förstås) eller sett något på teatern

Länge_leve_August , ett brett upplagt, två timmar långt kulturprogram om Strindberg fräschade upp Skatans minne.

Lyssna och se … för er själva 🙂 … lite mer sådana här kulturprogram skulle inte skada.

Men något  som berörde Skatan idag  var en insänd artikel som hon läste på insändarsidan Debatt i SN i morse.

Strindberg och Nyköping av Per Berg.

Per Berg berättade om ett brev som skrivits av August till sin syster Elisabeth. Brevet har anknytning till Nyköping och just det hus där Per Berg själv bor, ett hus som byggdes 1799 som Nyköpings hospital.

”Elisabeth led av depression och förföljelsemani och blev intagen på Nyköpings hospital 1898” (PB).

Det som berörde Skatan var Augusts råd till sin syster i brevet … råd som gäller för oss alla … för Skatan åtminstone .. att ta till sig.

Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället. Alla med din skolning kan skriva, sätta sina tankar på pränt. Du kan skriva brev; ett brev är som en god bok. Skriva är inte att hitta på något som inte har hänt, att skriva är att berätta vad man har upplevt.

osv osv …

Tänk vad Skatan genom åren har skrivit, i böcker, i bloggen, på lösa blad … Tankar när hon varit nedstämd eller glad, överspänd eller lugn …

Det är en sådan ventil att skriva av sig, formulera sina tankar till ord och meningar.

Det lättar …

Även om bloggen haltar ibland, orden och tankarna sinar, kommentarer och läsare minskar är den ändå ett medium, ett ställe att skriva i eller skriva av sig i … på kul … eller på allvar … som man vill.

Skatan har verkligen kommit att älska sin blogg och allt vad den fört med sig …

Så rätt han hade, Strindberg: ”Om ditt hjärta är så fullt att du inte kan tala, skriv då i stället.”

Visa mig din bokhylla och jag ska säga dig vem du är …

är väl en sanning med modifikation.

Men nog avslöjar en bokhylla en hel del i alla fall … eller avsaknaden av en sådan …

Vid pappas läsfåtölj låg det två böcker igår …

En som alltid ligger där, som är bra att ha till hands … 🙂

Och det är inte den blå …

Nej, det är förstås den andra, Västgötahistorier … pappa samlar ju på historier och har alltid en på lager 🙂

En Blå Bok av August Strindberg har han säkert tagit fram för att August Strindberg är så aktuell just nu.

Strindberg har varit död i hundra år i år  medan pappa i stället föddes 1912 och snart  har levat samma antal år i år  🙂

Skatan tror inte att pappa har läst En Blå Bok (utgiven 1907)  särskilt väl. Han har nog köpt den för länge sedan för att han var nyfiken på den  och … som Skatan, som genast la beslag på den och tog med den hem …  ville läsa den för att förundras över vilka tankar den ”gode Strindberg” bitvis kunde tänka.

Helgalna … alltså … eller så drev han med oss allihop.

Strindbergs litterära produktion från Infernokrisen är märkt av hans Swedenborgläsning … och …

Mot slutet av sitt liv deltog Strindberg i dåtidens rasteoretiska spekulation. I sin En blå bok I (1907) skriver han om så kallade äfflingar[43] (härledes av Affe = apa),[44]en term hämtad från boken Theozoologie av ariosofenJörg Lanz von Liebenfels (född Adolf Lanz).[45] Äfflingarna ska enligt Strindberg och Liebenfels vara en ras av halvmänniskor som uppkommit i människans urtid genom att kvinnor har parat sig med apor. Dessa halvmänniskor ska i modern tid främst företrädas av judar ochzigenare. I En blå bok nämner han den skäggiga damen eller ”apkvinnan” Julia Pastrana (Wikipedia)

Och antisemit är inte pappa och inte heller kan Skatan tro att  han  någonsin trott på någon Übermensch. (Tvärtemot hjälpte han judar på en hel del sätt under kriget men det är en annan historia. Han är väl inte göteborgare för intet)

Men när Skatan läser en del i En Blå Bok funderar hon på om ändå inte den gode Strindberg driver  med oss … Kan han verkligen mena allvar 🙂

– Jag är kristen! Det är: jag är adelsman, jag är öfverklass; jag är vaccinerad, har gjort min värnplikt, är medboragare och myndig: jag är en hvit man, jar har rent prästbetyg, jag är übermensch!

Nog lutar det åt att han inte menar allvar, ironiserar … eller hur?

För övrigt har inte pappa särskilt god ordning bland sina böcker.  Här står ännu en Strindberg inklämd mellan trädgårdsböcker och en svambok och en om Djurriket, den vackra blå.

Och en hel del böcker finns där förstås om hans kära Bohuslän …

Där finns en hylla med fransk litteratur, en hylla med böcker om  konst, antikviteter och Svenskt silver osv osv … och hyllmeter efter hyllmeter med släktforskning … ett intresse som  han övertog efter sin pappa  vars arbete  han till dels har slutfört . Och han har inte heller bara forskat på sin släkt utan på andras också …

Så … vad kan man då säga om pappa genom att titta på hans bokhyllor?

Att det är en man med brett intresse för läsning … det är helt klart, en man med  spridda intressen, en nyfiken man … tja … en riktig bokmal … som man sa förr …

Inte kan man tro att han var en mästare på spjut när han var ung … älskade att  segla, åka skidor … alltså inte bara satt lutad med näsan över en bok. 🙂