Ja visst ja …

Precis idag … för några minuter sedan fick Skatan den där avgörande knuffen …

Det var ingen slump … mycket har fört henne framot mot just denna insikt som idag formuleras så bra av Cordelia Edvardson i Svd.

Vår uppgift är att vara människor

… ”Vi tycks ha glömt bort att både sorg och smärta hör till våra livsbetingelser.” … skriver hon

och  vad sant det ääär … det vet ju Skatan  … ju …

Ja visst ja …

Skatan är ingen robot … hon är en människa av kött och blod (ja … halvt fågel då om man skall vara noga)  som lever och  känner och tänker och mår bra och  mår dåligt och är glad och är ledsen, är rädd och är frimodig … och lever, lever, lever …

Här och nu.

Ida, äldst i barnbarnskaran

och så … Johanna … tvåan …

Karl Axel har klättrat opp … på  bergets topp

Cordelia Edvardson avslutar sina tankar med ett gott råd:

”Lyd ett gott råd: att med uppmärksam blick ta in de små tingen. Och de små barnen, kan, alldeles gratis, locka fram ett leende. Det kan lätta bördan att vara människa – för ett ögonblick.”

Agnes i mormors fotspår  🙂 … beredd att flyga …

… och sist men inte minst i barnbarnsraddan … AIK … Alice

”Det är synd om människorna” … säger guden Indras dotter i August Strindbergs Ett drömspel ..

Om och om igen …

Ja det är det. Det är tufft …

men  underbart att vara människa

Från och med nu skall det bli Skatans allt överskuggande uppgift att klara av … att vara just det.

En riktig människa.