Topic 14# Why did you start a blog/Varför startade du en blogg?
Varför i hela fridens namn skall Skatan skriva om varför hon startade sin blogg … nu när StinaFina ligger som en liten varm korv bredvid henne, mätt, nöjd … men något fundersamt, misstänksam, tror Skatan. Hon är nog inte riktigt säker på att hon får ”stanna” kvar härhemma …
Varför tänker Skatan skriva om varför hon startade sin blogg just nu.
Nu när alla vill höra hur StinaFina mår
Så här är det.
Hon passar på … att berätta om en mycket bra anledning varför hon började blogga. En anledning som hon inte nämnt tidigare men som hon plötsligt kom på i den här vevan.
Det är det här … allt det som Skatan har fått uppleva den gångna veckan som också gör det så fantastiskt att blogga.
Allt som Skatan och StinaFina fått ta emot genom bloggen.
All omtanke, alla hållna tummar och tassar, all medkänsla. Tänk ändå att Skatan hade så många bloggvänner som brydde sig om, fanns där, stod där, tog emot henne … och värmde henne när det blåste kallt …
Inte bara finns där när livet leker.
Om ni visste vad jag är ”gla´ i ” er alla.
Massor av tack … tusen tack …
Berg- och dalbanedag och StinaFinas hemkomst
Klockan fem i morse ungefär somnade Skatan … hon hade vridit och vänt sig, läst och somnat, vaknat med ett ryck … RLS i sin värsta form … inte en gång utan oräkneliga gånger. Trots att hon spädde på med tabletter som hon redan börjat dra ner på … Alla tankar som hela tiden fanns där förstås och snodde runt inne i huvudet på henne bidrog nog också en del …
– Hur hade hon det egentligen Skatans älskade lilla StinaFina.
Skatan skulle vara hos Kinesen vid niotiden men då sov hon djupt … vaknade … och ringde återbud … Johannes försökte få till en tid senare under dagen men det orkade inte Skatan … och så var det ju det här med StinaFina.
– Att de aldrig ringer … då får hon väl inte komma hem idag heller, tänkte Skatan. De hade ju sagt att de skulle ringa tidigt om det var fråga om hemgång.
Strax före tolv kom samtalet.
– Ville Skatan ha hem sin StinaFina?
Åhh … om ni bara visste vilken känsla … Skatan samlade ihop papper och koppel och formligen slängde sig i bilen och for iväg de tio milen norrut.
Och kom en timme för tidigt.
Men det gick bra.
Hur blev det då … MÖTET … efter så lång tid.
Tårarna rann förstås på den sentimentala Skatan och StinaFina gnydde en aning men var inte så översvallande glad och lycklig som hon brukade vara när de varit åtskilda … Djurskötaren sa att många hundar inte ”släppte på” förrän de visste att de fick följa med hem igen.
På hemvägen låg StinaFina i sitt säkerhetsbälte på sin egen röda filt och sov lugnt och skönt. Skatan svänga om till Apoteket för att köpa medicin för StinaFina är ju inte helt återställd och frisk ännu.
Det tar sin lilla tid …
Nu är det medicinering, dietmat 5- 6 gånger om dagen (dag 1-3 75 % av dagsbehovet, dag 4-6 öka till 100 % men fortfarande ofta, dag 7 -> dagsbehovet men nu 2-3 ggr / dag). Hon skall ha sparsamt med motion … i början bara toalett-rundor. Och kopplad måste hon vara .. för hon skall ta det lugnt. Vissa prover återstår att få svar på … och Skatan blir kontaktad i nästa vecka t ex om ett prov på bukspottkörteln.
Här hemma blir det alltså sjukstuga en tid framöver … Ganska jobbigt … men det är det värt. Att ha StinaFina hemma hos sig igen … att ha henne där bredvid sig i sängen som en liten värmedyna tryckt mot korsryggen …
I natt kommer Skatan sova gott …
– Skall vi slå vad?
StinaFina är ju hemma.
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, topic 14#, hemkomst, RLS,
