Fisksjön hos Skogsnuvan

”Skogsnuvan är magisk, ett troll, en häxa, ett skogsrå, en ängel … med magiska krafter och gåvor och egenskaper. Så fort jag såg henne stå där i sitt långa vita hår och vänta på stationen i Kälarne kände jag ”det där magiska” och så fort jag steg in i bilen drogs jag in i hennes magiska värld. Och jag kände mig genast hemma … ” — ”Skogsnuvans hem är också … magiskt. I varje hörn är där något att titta på. Jag ligger bland änglarna. Själv ligger Skogsnuvan bland sina ”karlar”, döda eller ”avlagda” …” — ”Skogsnuvan är en spåkvinna. Också. ” …

En änglavägg ovanför sängen där Skatan sov

Ovanstående skrev Skatan i sin dagbok … sin svarta anteckningsbok … förra året men det skulle lika gärna ha kunnat skrivas i år om hennes vän Skogsnuvan.

Skogsnuvan bara ÄR …  Skogsnuvan.

Skogsnuvans hus

I somras när Skatan var och hälsade på hos Skogsnuvan var hon sjuk. Hur sjuk hon var fattade Skatan inte eftersom hon inte gjorde något väsen av det utan vi skulle göra som ”planerat” … och det gjorde vi.

Vi besökte hennes lekkamrat och hans fru för att få äta och smaka  iransk mat och träffas … jättekul … vi åkte till Döda fallet och den thailändska paviljongen  och dessa ställen låg inte nästgårds precis.

Skogsnuvan och hennes lekkamrater från Iran

Och hela tiden var Skogsnuvan sjuk.  Hennes vänner kom på besök och åt lunch som Skogsnuvan lagat … en fantastiskt god lax … och hon var sjuk …

En trött Skogsnuvan med sina vänner Datafia och Dansann

Så här skrev Skatan i år i sin Moleskine … den svarta anteckningsboken  och dagboken:

”Skogsnuvan är sjuk. Igår efter bastubadet kroknade hon i soffan och när jag kände på pannan var den het som en kamin” …

Skogsnuvan öppnar dörren till bastun …

… där vi bastade och drack rosa champagne …

”Skogsnuvan höll på att svimma … Vi hade tagit upp potatis och när hon reste sig vacklade hon till och höll på att stupa … Väl inomhus tog hon ”trycket” och det var så lågt att jag inte trodde man kunde vara vid liv … med ett så lågt tryck … ”

Skogsnuvan tar trycket …

Trots att Skogsnuvan var så sjuk, gjorde hon ALLT för att Skatan skulle må bra och ha roligt och …

Hade bara Skatan vetat … (nu har hon rejält dåligt samvete skall ni veta …)

Skogsnuvan har gåvor … är synsk och kan spå … känner djuren som känner henne och flockas omkring henne … fjärilarna slår sig ner på hennes hand och fåglarna äter ur den … älgkalven gör sig hemmastadd i hennes trädgård och kaninen eller harpalten också … trots att Oskar, katten, skulle ha skrämt bort den … tycker man.

Men Oskar rör inte harpalten.

Blommorna blommar och en ek … som ju verkligen inte skall kunna växa och ta sig häruppe i Norrlands inland … står där så rak i ryggen. Den har en särskild historia … som jag tror att Skogsnuvan får berätta själv … om hon vill.

Oskar

Och Skogsnuvan  spådde Skatan, läste i sina magiska kort  … i år liksom förra året … och Skatan har skrivit ner vad som spåddes båda gångerna. Det tänker hon inte berätta om här men en sak som är säker … det är att Skatan är mer och mer övertygad om Skogsnuvans gåvor … (Spådomen stämde också väldigt väl överens om det som mediumet sa på den där Kärringträffen sist)

Allra sist … men inte minst … vill Skatan bara säga att hade det inte varit för bloggen hade aldrig Skatan träffat Skogsnuvan och fått en sån god vän ”på köpet” …

En ”riktig” och sann och fin vän och människa …

Snipp snapp snut … nu är detta inlägg slut

men inte Skatans vänskap med Skogsnuvan och hennes Oskar … förstås …