Etikett: Skogsnuvan

I Fisksjön

Skatan är här igen. Hos Skogsnuvan och det var som igår fast det säkert gått två år sen senaste gången. Hon lämnade Mannen hos Lilla E i Örebro och körde längs låååånga vägar och sen efter Indalsälven som är den vackraste av dem alla.

Hon blev bjuden på den godaste fisksoppan när hon kom fram och så gick de ut och gick så stegräknaren stod på 9875 när hon kröp till kojs efter Lets dance och ostbricka på kvällen.

Och så pratade de förstås … om allt som hänt alla, om bygden och kalhyggena och timmerbilarna vintertid och stormarna som dragit fram och fällt skog så Skatan trodde det var ett nytt kalhygge men så såg hon de knäckta stammarna och det var så sorgligt att se. Fin skog som gallrats i stället för att mejas ner av skogsmaskinerna hade stormvindarna kommit åt att skövla i sin tur.

Häruppe i Fisksjön fungerar inte Skatans mobil så hon är borta från världen, sin gamla värld, och kan inte göra något på FB eller Instagram eller någonstans och det känns riktigt skönt. Det sämsta är att hon inte kan ringa så Skatan har ringt till Mannen och Lilla E som fått Skogsnuvans nummer. Nu sitter hon vid Skogsnuvans dator och det känns ovant det också. Hon kan i alla fall skriva även om bilderna får komma in senare.

Skatan har sovit gott!

Och idag ska de skrika in Våren.

Det stora Vårskriket.

Hos Skogsnuvan i Fisksjön

Några dagar hos Skogsnuvan är som ett helt liv.

Ja, ja … hon vet. Skatan överdriver.

Men på några dagar hann Skatan uppleva så mycket och samtidigt lugna ner sig och ta dagen som den kom.  Hon sov som en prinsessa med änglarna vakande över sig och värken försvann så gott som helt och hållet … (Skatan fick sig en omgång änglamassage av en ängel också förstås, DansBritt)

Skogsnuvan delar ut frukost till sina skyddslingar

Skogsnuvan delar ut frukost till sina skyddslingar.

Varje morgon satt de vid köksfönsteret, åt frukost  och tittade ut på ett fågel- och djurliv som Skatan sällan får uppleva så nääära. Ekorren eller ekorrarna kom varje dag och fick sig sitt skrovmål … 

Ekorrens frukost

Skatan åkte spark som hon inte gjort sen hon var barn, hon var på vackra Håsjögården och åt en lunch som hette duga och en annan dag åt de på hotellet i Hammarstrand,  hon träffade Kinabror Börje som hade filéat sina uppfiskade abborrar så inte ett ben fanns att uppbringa när Skogsnuvan gjort den godaste fiskrätt som Skatan ätit på länge. Och det var inte den enda rätt som Skogsnuvan tillagat Skatan njöt av …  (Skatan kommer ständigt hem med recept på god mat … förra gången var det en härlig fisksoppa).

Och så träffade hon Sven som kom men en smörgåstårta till Vasaloppet framför TVn … den åt de alltså av till frukost … 🙂

Dagen innan Skatan skulle åka hem for de till Kälarne och lyssnade på jazz …

Thorbjörn Risager & the black tornado

Oj oj oj … så det svängde och så Skatan njöt. På måndag kan ni som bor i Borlänge med omnejd  få uppleva det danska bandet i Borlänge Jazzklubb. Och på lördag i Go´kväll på TV.

Om ni vill.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Julens första julkort

kom till Skatan med samma brevbärare som det tomma kuvertet.

Skogsnuvans julkort

Och Skatan blev så glad.

Det var ett gammaldags julkort … precis som julkort ska se ut … från Skogsnuvan i Fisksjön som alldeles nyss genomlidit Ivar, den värsta stormen i mannaminne.

Skogsnuvan

Ivar var den värsta men inte den enda stormen som skakat huset i Fisksjön, fällt träd och blåst sönder växthus osv osv osv …

Tack detsamma önskar Skatan tillbaka med ett extra krax och flera flax:

♥ En riktigt God Jul  ♥

Skogsnuvan och Fisksjön

ÄNTLIGEN

fick Skatan ändan ur vagnen och kraxar iväg några rader på bloggen igen.

Efter flera nätters avsaknad av sömn (RLS) trodde inte Skatan att hon skulle komma iväg norrut till Skogsnuvan, Fisksjön och Jämtland. Men natten innan planerat datum fick hon sova och torsdagen den 2 maj hade hon packat bilen och StinaFina och hon reste norrut.

Enligt GPSen skulle resan ta ca 6 timmar och med pauser kanske sju …

Den tog åtta timmar.

Inte så underligt.

Skatan blir ju tvärtrött nuförtiden och måste slänga sig av vägen och sova i tio minuter för att inte somna vid ratten. Vid första stoppet började det redan. När Skatan sovit ut, gnuggat sömnen ur ögonen, startat motorn och skulle fortsätta norrut tog hon riktning Stockholm men när hon kommit ut på motorvägen igen kom Skatan ihåg.

Hon hade ju redan passeeerat Stockholm.

Nu var hon alltså på väg tillbaka.

Det gällde verkligen att lyssna noga på den nya GPSn för att komma på rätt köl igen. Den hade  förstås protesterat mot färdriktningen men de där protesterna var på engelska  och Skatan hade tyckt att de inte riktigt kunde tas på allvar.

Jo … i alla fall kom hon så småningom fram efter att först ha åkt på kanske Sveriges tråkigaste vägsträcka Uppsala – Sundsvall … en raksträcka och skog, skog, skog … och sedan längs Sveriges kanske vackraste väg från Sundsvall längs Indalsälven mot blånande berg, gröna skogar och grönskande marker förbi Döda fallet mot Fiskjön.

Skogsnuvan tog emot Skatan och StinaFina … som redan från första början älskade Skogsnuvan och kände sig som hemma … med en underbart doftande älggryta med svamp.

Åh, vad härligt att vara där igen.

Skatan som en stock första natten … och StinaFina också som sov den hos Skogsnuvans i hennes säng. 🙂

Sedan gick dagarna i ett enda fläng och de fick snabbt sina rutiner.

Morgonrundan blev Badstrandsrundan eller till Götes hus tur och retur + Badstrandsrundan

StinaFina kunde strosa lös redan från första dagen om de bara höll koll vad skogsmaskinerna höll till.

”Folk”, Skogsnuvans vänner,  kom och gick som barn i huset, fikade, snackade en stund och så iväg. På lördagen åkte de först iväg för att städa tillsammans med andra i Håsjögården (Skatan och StinaFina var bara med en liten stund innan de smet hem) och sedan på kvällen skulle Meditationsgruppen komma och det skulle grillas nere vid sjön och  Skogsnuvan skulle trumma på sin trumma och de skulle  titta ut över Fisksjön där delar av isen fortfarande låg kvar och de skulle meditera och Skatan fick vara med.

Det hade varit soligt och fint hela dagen men framåt seneftermiddagen och kvällen drog det ihop sig och … förstås … naturligtviiiis … började det regna lagom till Meditationsgruppen skulle komma.

Dukat i strandstugan

Bilden har Skogsnuvan fotograferat och Skatan har ”knyckt” den från hennes blogg

Men Skogsnuvan tar det som det är.  Hon bryter inte ihop som Skatan skulle gjort  utan gjorde i ordningen så fint med levande ljus osv  i Strandstugan där de lagom fick rum och där de satt, Skatan med benen i Britts knä …

Dansbritt och Skatan

Skatan och DansBritt i Strandstugan (Skogsnuvans foto)

DansBritt kan ge massage och hela … s k Änglamassage … och när de skulle äta sprang Skogsnuvan som en tätting mellan elden utanför och stugan med  underbart goda kolbullar och grillade korvar … och de åt och pratade och SKRATTADE …

Som de pratade och skrattade …

Innan Datafia, Karin och DansBritt åkte hem framåt senkvällen hade t o m StinaFina fått massage, hundmassage, som DansBritt också behärskar … och njöt och nästan spann som en katt.

Inga kort blev tagna … eller jo … visst fotograferade Skatan med sin iPhone men det blir ju inte lika bra … hon kan inte zooma och hon kan inte alls få till sina bilder som med sin gamla systemkamera som tog slut efter den där fuktiga Thailandsvistelsen en juni. Förresten var hon så upptagen IRL att hon glömde bort att fotografera och t o m ibland hade glömt mobilen i huset.

Men här kommer en radda bilder av inte bästa kvalitet i alla fall (som Skatan lägger in här på bloggen för att ha dem samlade och kvar)  på händelser och ställen som Skatan ändå ”knäppte” och kanske en eller annan bild för mycket också för Skatan har inte riktigt tagit sig tid att redigera. Bilden där Skogsnuvan plötsligt dyker upp i svartvitt är från en tidning som gjorde ett reportage om hennes familj som var tvingade att flytta söderut på grund av arbetsbrist men Skogsnuvan stannade kvar … hon hade jobb. För övrigt är det bilder från sjön, och Götes hus (Göte är Skogsnuvans äldsta bror som kommer hem nu och ska bo kvar som pensionär efter att ha jobbat i Kina länge etcetcetc …)

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men som sagt. När Skatan är väldigt upptagen med att leva glömmer hon bort att föreviga det där livet.

Och det är väl som det ska. Man ska ta tillvara på livet utan att hela tiden ha en kameralins mellan det och sig själv.

Eller hur?

Tomtemor har tjuvstartat …

Häromdagen kom en avi på posten och idag … idag har Skatan hämtat ut paketet och öppnat det och …

packat upp lager efter lager av papper och frigolit och … och så dök de upp till slut.

De var så väl och omsorgsfullt inpackade så att de inte skulle frysa på vägen  (eller gå sönder) … Skogsnuvans änglamuggar … och de kom till Skatan  tillsammans med ett så fint och vackert julkort man kan tänka sig.

Skatan blev så rörd att en tår inte kunde hållas tillbaka … och varför skulle den det ? … och blev varm i hjärtetrakten. Riktigt varm.

Vilken härlig, fantastisk människa hon är  … ja, hon är inte av denna världen, en riktig julängel själv … Skogsnuvan.

Åh vad Skatan är glad att ha fått träffa henne på riktigt också … och att vi blev så goda vänner.

Skatan önskar dig allt gott, Skogsnuvan, och framförallt en mild vinter framöver … och det kan gott sluta snöa också . 🙂

Skogsnuvan och harpesten

Blixt och dunder … teknikens under.

Skatan lyckades inte få inslaget om Skogsnuvan och Harpesten i svtplay ”inbäddat” här i sin blogg men här kommer länken i alla fall. (Klicka på det understrukna så får ni se…)

När Skatan besökte Skogsnuvan tidigt i höstas var hon sjuk i den där  pesten … fast att det var harpesten visste hon inte då …  och hon var så tapper , lite trött bara men hon visade Skatan runt och pratade och berättade och vi gjorde allt  som var planerat och hon höll humöret uppe.

Inte kunde Skatan ana att hon var sååå dålig.

Att det var harpest hon hade …

Men så är det med skogsrår,  skogsnuvan och skogens väsen … och änglar förstås … de är ett segt släkte …  oövervinneliga.

En harpestsjuk Skogsnuvan har fått älgkött att ta reda på … nog ser hon allt bra trött ut … och Skatan fattade inte ett dugg … hon fattade helt enkelt inte vidden av det hela …

Nu är Skogsnuvan äntligen pigg igen och kan äntligen börja  njuta av sin frihet och att hon nu rår sin egen tid … trots att mörkret blir mörkare framöver och det blir kallare och kallare och …

Nu kan hon börja känna efter hur det känns att vara sin egen … och friiii …

Skogsnuvan

Fisksjön hos Skogsnuvan

”Skogsnuvan är magisk, ett troll, en häxa, ett skogsrå, en ängel … med magiska krafter och gåvor och egenskaper. Så fort jag såg henne stå där i sitt långa vita hår och vänta på stationen i Kälarne kände jag ”det där magiska” och så fort jag steg in i bilen drogs jag in i hennes magiska värld. Och jag kände mig genast hemma … ” — ”Skogsnuvans hem är också … magiskt. I varje hörn är där något att titta på. Jag ligger bland änglarna. Själv ligger Skogsnuvan bland sina ”karlar”, döda eller ”avlagda” …” — ”Skogsnuvan är en spåkvinna. Också. ” …

En änglavägg ovanför sängen där Skatan sov

Ovanstående skrev Skatan i sin dagbok … sin svarta anteckningsbok … förra året men det skulle lika gärna ha kunnat skrivas i år om hennes vän Skogsnuvan.

Skogsnuvan bara ÄR …  Skogsnuvan.

Skogsnuvans hus

I somras när Skatan var och hälsade på hos Skogsnuvan var hon sjuk. Hur sjuk hon var fattade Skatan inte eftersom hon inte gjorde något väsen av det utan vi skulle göra som ”planerat” … och det gjorde vi.

Vi besökte hennes lekkamrat och hans fru för att få äta och smaka  iransk mat och träffas … jättekul … vi åkte till Döda fallet och den thailändska paviljongen  och dessa ställen låg inte nästgårds precis.

Skogsnuvan och hennes lekkamrater från Iran

Och hela tiden var Skogsnuvan sjuk.  Hennes vänner kom på besök och åt lunch som Skogsnuvan lagat … en fantastiskt god lax … och hon var sjuk …

En trött Skogsnuvan med sina vänner Datafia och Dansann

Så här skrev Skatan i år i sin Moleskine … den svarta anteckningsboken  och dagboken:

”Skogsnuvan är sjuk. Igår efter bastubadet kroknade hon i soffan och när jag kände på pannan var den het som en kamin” …

Skogsnuvan öppnar dörren till bastun …

… där vi bastade och drack rosa champagne …

”Skogsnuvan höll på att svimma … Vi hade tagit upp potatis och när hon reste sig vacklade hon till och höll på att stupa … Väl inomhus tog hon ”trycket” och det var så lågt att jag inte trodde man kunde vara vid liv … med ett så lågt tryck … ”

Skogsnuvan tar trycket …

Trots att Skogsnuvan var så sjuk, gjorde hon ALLT för att Skatan skulle må bra och ha roligt och …

Hade bara Skatan vetat … (nu har hon rejält dåligt samvete skall ni veta …)

Skogsnuvan har gåvor … är synsk och kan spå … känner djuren som känner henne och flockas omkring henne … fjärilarna slår sig ner på hennes hand och fåglarna äter ur den … älgkalven gör sig hemmastadd i hennes trädgård och kaninen eller harpalten också … trots att Oskar, katten, skulle ha skrämt bort den … tycker man.

Men Oskar rör inte harpalten.

Blommorna blommar och en ek … som ju verkligen inte skall kunna växa och ta sig häruppe i Norrlands inland … står där så rak i ryggen. Den har en särskild historia … som jag tror att Skogsnuvan får berätta själv … om hon vill.

Oskar

Och Skogsnuvan  spådde Skatan, läste i sina magiska kort  … i år liksom förra året … och Skatan har skrivit ner vad som spåddes båda gångerna. Det tänker hon inte berätta om här men en sak som är säker … det är att Skatan är mer och mer övertygad om Skogsnuvans gåvor … (Spådomen stämde också väldigt väl överens om det som mediumet sa på den där Kärringträffen sist)

Allra sist … men inte minst … vill Skatan bara säga att hade det inte varit för bloggen hade aldrig Skatan träffat Skogsnuvan och fått en sån god vän ”på köpet” …

En ”riktig” och sann och fin vän och människa …

Snipp snapp snut … nu är detta inlägg slut

men inte Skatans vänskap med Skogsnuvan och hennes Oskar … förstås …

Min drömregering …

Mymlan utmanade mig … och dig … att teckna ner sin drömregering och Skatan kunde förstås inte låta bli …

Här är det kanske inte så mycket allvar … men föralldel … kanske ändå en hel del … om man fick drömma så …

Håll till godo med Skatans regering och visst vore den slagkraftig värre …

Statsminister: Lilla Blå
Utrikesminister: Birgitta Ohlsson
 Finansminister: Anders Borg
Justitieminister: Maria Abrahamsson
 Arbetsmarknadsminister: Skogsnuvan
Utbildningsminister: Johan Munthe
Näringsminister: Ingrid på Stenstugu
Skolminister: Znogge
 Socialminister: Loll
 Jämställdhetsminister: Elin Grelsson
Internet och infrastrukturminister: Tommy K Johansson
 Kulturminister: Suziluz
Miljöminister: Billan
 Folkhälsominister: Fernando Di Luca
 Integrationsminister: Sonen
EU-minister: Anna Troberg
Försvarsminister: Momo Jord

Snipp Snapp Snut

… så var Fiskjövistelsen slut …

Idag bär det av hemåt … tuff tuff tuff …

Skatans härliga magiska höstdagar hos Skogsnuvan är slut … för den här gången.

Hej då … Fiskjön …

Hej då … Skogsnuvan …

Hej då … Oskar …

Hej då …lilla talgoxe som varje gång Skatan sitter här vid datorn sätter sig utanför på fönstret och pickar pickar … nickar och pickar.

Hej då …

Söndag i Fisksjön

… var det igår fast inte bara i Fisksjön förstås

Skogsnuvan kände sig piggare och efter frukost började vi förbereda för dagens lunch. Då skulle nämligen Dansann och Datafia komma och äta och ”titta på” Skatan.

Det var på upphällningen med potatisen med Skogsnuvan satt där på huk och letade bland plantorna och fick ihop en kastrull i alla fall som räckte till fyra personer och mer därtill …  När hon reste sig från den där ”indianställningen” snurrade det till … förstod Skatan … för hon vacklade och höll på att säcka ihop. Yrslen hade slagit till. När hon tog och mätte blodtrycket lite senare var det knappt skönjbart … så lågt var det.

Vi hjälptes åt att laga till en laxrätt så god så till och med en för det mesta ointresserad kock som Skatan skrev av receptet.

Dansann

Datafia

Och sen kom dom och vi åt och pratade och Skatan fick presenter av Dansann och Skogsnuvan om Vildhussen och Indalsälven och en sagobok om trakten … Det är fantastiskt varje dag här i Fisksjön med alla möten.

Datafia och Skogsnuvan och Skatan tog en promenad i solen som tittade fram men annars var det mest innesittande. Och umgänge.

På kvällen tittade vi på Mamma Mia-filmen med Meryl Streep och gick och la oss med ett leende på läpparna .

Och nu har en ny dag tagit sin början …

Mot Döda fallet och den thailändska paviljongen …

Vi slöade och slappade …

tittade på TV och snackade … Skatan tog sig en sväng utomhus och fotograferade Skogsnuvans paradis … och det var

”GOTT ATT LEVA”

Skogsnuvans hus från vägen

Skogsnuvan i Lekkamratens soffa … svag men glad ändå …

Oskar


Fisksjön i lite gråmulet väder …

Skogsnuvan vilade upp sig riktigt ordentligt och hade vaknat lite piggare än hon gick ock la sig … så hon bedömde att vi skulle kunna åka till hennes iranske vän Lekkamraten och hans fru L på mat … och det tyckte Skatan verkligen var kul … att få träffa också dem IRL.

– Dom bor inte långt bort så det går fort, sa Skogsnuvan när hon satte sig bakom ratten …

Allt är relativt, tänkte Skatan när vi for mil efter mil efter mil genom det vackra landskapet.

Vi hade  passerat ett älgjaktlag alldeles hemmavid Skogsnuvan där jägarna satt och pustade ut och fikade efter lyckad jagt. Skatan bad Skogsnuvan stanna och knäppte ett kort på offret, älgkalven, som bara fått leva en sommar.

Vi  passerade också Döda fallet som vi skall försöka besöka i morgon med sin stora sjö  som inte längre finns  utan har blivit bördig jordbruksjord och kom till slut fram till den lilla byn på sju hushåll på älvkanten högt över Indalsälven där Lekkamraten och L, hans nyblivna hustru,  också hon från Iran,  tog emot oss.

Skatan, Leila, Lekkamraten, Skogsnuvan

Och vi hade så trevligt. Ni skall veta att kameran inte låg stilla i knäet på Skatan … Lekkamraten lärde till och med ut hur hon  själv skulle kunna vara med på bild genom förhandsinställning. Så nu kan hon det … och bildbevisen kompletteras senare … när hon är hemma hos sin sladd …

Lekkamraten

Leila serverar morotsglass

Vi blev fägnade med iransk mat … jättegott … och pratade pratade pratade och Lekkamraten var den bästa av lekkamrater och månade om sin kompis Skogsnuvan som om hon var drottningen själv. L talade redan mycket bra svenska fast hon bara bott här i knappt ett år … och ja, det var en trevlig eftermiddag.

L och Skatan gick sen en liten …  av L guidad tur …  runt byn och njöt av den vidunderliga utsikten och att få prata lite på tu man hand.

Vid kvällningen drog vi hemåt igen … såg Morden i Midsomer som var spännande men som tog sån tiiid … genom all den här reklamen … och stöp i säng …

Nu har den nya dagen grytt … och nya äventyr och möten väntar …

Hoppas bara Skogsnuvan är ännu lite bättre idag …

Nu börjar Skatan inse …

verkligen förstå …  få en aning om … hur hon  har det däruppe i Fisksjön, Skogsnuvan.

För här har snön också vräkt ner sedan mitt på dan igår, plogbilarna har inte plogat och grannen har haft fullt upp sen han kom hem från jobbet att skotta oss fram till de oplogade gatorna.

Som tur är är det inte vår vecka att skotta …

Skogsnuvan har ingen som skottar fram … utom hon själv. Skogsnuvan måste köra på …  i värsta fall … oplogade vägar och möta timmerbilar i ur och skur … just nu i ”skur” … fast i fruset tillstånd.

Fy faaan … (så jag svär!) … håller jag med … Fy sjutton!

Tänker på dig, Skogsnuvan,  och förstår att du längtar till ljusare tider, till  snöfritt och varmt. Till årstiden när du kan hälsa Solen så hääär … och se ut över ditt rike … Fisksjön.

(Fotot är Skogsnuvans foto som jag ”lånat”)