utan min allra som käraste vän.
Ett helt långt år.
Och solen lyser idag i den vackra sommaren, blommorna blommar, fåglarna sjunger.
Precis som då.
För ett år sedan.
Jag saknar dig så. Varje dag tänker jag på dig.
Du har lärt mig mycket om hur det är att leva.
Och du lär mig fortfarande.
För du finns där … här … i alla fall.
”Lev för mig också”
skrev du i din svarta bok till mig, lilla a och Bonden.
Och det har jag börjat göra.
Leva.
Igen.
Skatans tankar 
Hej Skatan!
Tussen här….. jag läser Znogges blogg och hon skrev att du skriver en bra blogg – så jag var tvungen att titta in.
Skrivarkurs, spännande. 🙂
//T
Det är rätt du ska leva och ta vara på allt som finns. Även om vissa stunder är tunga…
Lycka till med dagens skrivande!
Kram
Tussen! Hej och välkommen till min blogg. Ja, om en halvtimme startar den, skrivarkursen. Får se om det kommer att märkas i min blogg. Spännande, helt klart 🙂
Znogge! Kramar! 🙂 Lev livet levande som ”man” säger… Det försöker jag verkligen göra också. 🙂
Tung saknad, men också ljusa minnen. Du beskriver det så fint…salta tårar på min kind.
Stor kram
Skatan vännen,
Det är tungt att förlora någon som man håller kär och dessutom har en tät kontakt med. Det gör mig ont att du förlorat din syster. Det finns en tid för allting, sorgen har sin tid. Det är du som bestämmer när du går vidare. Din syster kommer alltid att vara med dig, i tanke, själ och hjärta till och med på skrivarkursen är hon med dig! 🙂
Lycka till nu vännen med skrivandet!
Jag är inte så mycket för statistik räknare men att veta var folk kommer ifrån kan ju vara kul, men jag får se hur länge jordgloben är på bloggen, har inte bestämt min än *fniss*
Kram vännen!
blir tårögd när jag läser dettta . det är så fint.
ha det bäst, och lycka till på skrivarkursen hoppas den blir lärorik 🙂 så du kanske kan dela med dig lite till mig sen ? haahah . kram .
peace in mind! Ja min Margith saknar jag varje dag men jag är glad att jag ”haft henne” som jag tror Astrid Lindgren skrev i någon av sina böcker. Ronja Rövardotter? Dom vännerna finns alltid kvar… Kramar!
IKA! Margith var inte min syster men min allra som närmaste käraste väninna, min själssyster kanske man kan säga. Och det är mest ljusa minnen och roliga minnen som gör att jag småler eller t o m skrattar högt när jag påminns, som hon väcker. Det var bara den allra sista tiden som är svår att minnas. Då allt var svårt och smärtfyllt och tungt. Jag kommer att ha henne med mig så länge jag lever. Kramar!
ooonlyfifteen! Första dagens uppgift var att skriva en A4-sida, en monolog (alltså i jagform) där jaget skall vara en person som är så olik mig som möjligt. Jag har valt Stina (inte en person kanske men i alla fall) som för pennan. Det skall bli kul att se vad han, lärarn, och de andra tycker omn det. Kramar!
Extra kram till dig idag. Du har levandegjort Margith så till den milda grad att jag inte ens kan se en koltrast längre utan att tänka på henne – och dig. 🙂
Hoppas det blir en bra och givande kurs. Håll pennan glödande.
Du skriver så vackert. Margith har en fantastisk vän i dig.
FINT!
Minnen är det finaste man kan äga… En vän, det dyrbaraste!
Sorgligt när änglarna måste lämna. Men alla har vi ett uppdrag!
Nu är jag hemma ifrån Borlänge! :D:D
Lilla Blå! Här glöder pennan må du tro… och inte bara den utan hela Skatan. Det är så varmt och jag är så klibbig att du får en så´n där kram på avstånd. Annars skulle du fastna. Så, Kram den varmaste varma men så här… på håll 🙂
Soldansaren! Vi var de bästa vänner. Hon min och jag hennes.Tack fina Soldansare för dina snälla ord. Kram!
turez! Hade du kul? Måste in och kolla din blogg men kanske inte i kväll. Är så väldans trött och varm och … men en stor kram får du i alla fall. En varm en. 😛
Vad vackert du skriver om livet efter din vän… kram
Loll! Tack! Kramar!