Topic 14# Why did you start a blog/Varför startade du en blogg?
Varför i hela fridens namn skall Skatan skriva om varför hon startade sin blogg … nu när StinaFina ligger som en liten varm korv bredvid henne, mätt, nöjd … men något fundersamt, misstänksam, tror Skatan. Hon är nog inte riktigt säker på att hon får ”stanna” kvar härhemma …
Varför tänker Skatan skriva om varför hon startade sin blogg just nu.
Nu när alla vill höra hur StinaFina mår
Så här är det.
Hon passar på … att berätta om en mycket bra anledning varför hon började blogga. En anledning som hon inte nämnt tidigare men som hon plötsligt kom på i den här vevan.
Det är det här … allt det som Skatan har fått uppleva den gångna veckan som också gör det så fantastiskt att blogga.
Allt som Skatan och StinaFina fått ta emot genom bloggen.
All omtanke, alla hållna tummar och tassar, all medkänsla. Tänk ändå att Skatan hade så många bloggvänner som brydde sig om, fanns där, stod där, tog emot henne … och värmde henne när det blåste kallt …
Inte bara finns där när livet leker.
Om ni visste vad jag är ”gla´ i ” er alla.
Massor av tack … tusen tack …
Berg- och dalbanedag och StinaFinas hemkomst
Klockan fem i morse ungefär somnade Skatan … hon hade vridit och vänt sig, läst och somnat, vaknat med ett ryck … RLS i sin värsta form … inte en gång utan oräkneliga gånger. Trots att hon spädde på med tabletter som hon redan börjat dra ner på … Alla tankar som hela tiden fanns där förstås och snodde runt inne i huvudet på henne bidrog nog också en del …
– Hur hade hon det egentligen Skatans älskade lilla StinaFina.
Skatan skulle vara hos Kinesen vid niotiden men då sov hon djupt … vaknade … och ringde återbud … Johannes försökte få till en tid senare under dagen men det orkade inte Skatan … och så var det ju det här med StinaFina.
– Att de aldrig ringer … då får hon väl inte komma hem idag heller, tänkte Skatan. De hade ju sagt att de skulle ringa tidigt om det var fråga om hemgång.
Strax före tolv kom samtalet.
– Ville Skatan ha hem sin StinaFina?
Åhh … om ni bara visste vilken känsla … Skatan samlade ihop papper och koppel och formligen slängde sig i bilen och for iväg de tio milen norrut.
Och kom en timme för tidigt.
Men det gick bra.
Hur blev det då … MÖTET … efter så lång tid.
Tårarna rann förstås på den sentimentala Skatan och StinaFina gnydde en aning men var inte så översvallande glad och lycklig som hon brukade vara när de varit åtskilda … Djurskötaren sa att många hundar inte ”släppte på” förrän de visste att de fick följa med hem igen.
På hemvägen låg StinaFina i sitt säkerhetsbälte på sin egen röda filt och sov lugnt och skönt. Skatan svänga om till Apoteket för att köpa medicin för StinaFina är ju inte helt återställd och frisk ännu.
Det tar sin lilla tid …
Nu är det medicinering, dietmat 5- 6 gånger om dagen (dag 1-3 75 % av dagsbehovet, dag 4-6 öka till 100 % men fortfarande ofta, dag 7 -> dagsbehovet men nu 2-3 ggr / dag). Hon skall ha sparsamt med motion … i början bara toalett-rundor. Och kopplad måste hon vara .. för hon skall ta det lugnt. Vissa prover återstår att få svar på … och Skatan blir kontaktad i nästa vecka t ex om ett prov på bukspottkörteln.
Här hemma blir det alltså sjukstuga en tid framöver … Ganska jobbigt … men det är det värt. Att ha StinaFina hemma hos sig igen … att ha henne där bredvid sig i sängen som en liten värmedyna tryckt mot korsryggen …
I natt kommer Skatan sova gott …
– Skall vi slå vad?
StinaFina är ju hemma.
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, topic 14#, hemkomst, RLS,
Skatans tankar 
Åh det värmer hjärtat att se hon är hemma! Rufsa henne i pälsen och sov så gott
Kram
Godkväll !
Oh, så skönt att höra att hon fått komma hem igen. Nu får Du väl ta ledigt från jobbet, tills hon mår bra.
Har tänkt så mycket på Dig och jycken. Nu kan jag pusta ut.
Har Du inte fått reda på vad hon led av.
Magnolian hade Anemonen på sin blogg, jag frågade henne om det var det.Den är så vacker, blommar på bar kvist.Finns ett träd vid Astras trädgårdsanläggning.
Kram
Nu blev jag sittande här och fundera. Tände några ljus vid köksbordet och började fundera igen på varför jag bloggar. Helt ointressant kände jag sen. StinaFina är hemma.
Nu är allt som det ska! Vilken lättnad!
Kramar
Säger bara vad skönt att höra att Stina-Fina kommit hem till dig igen. Förstår att det blir jobbigt en tid framöver nu för dig som ”sjuksköterska” åt henne. Men man orkar mer än man tror när det gäller ens vovve. Själv kommer jag ihåg när Ronja kom hem från Strömsholm och jag var tvungen att gå ut och kissa henne varannan timme dygnet runt. Allt för hennes njurar. Jag sov i kläderna och hade klockan på ringning under en hel veckas tid. Det var tufft, men hon blev frisk och det var det viktigaste. Sov nu gott med Stina i sängen och ge henne en varm kram från mig. Kram.
Så underbart att du fått hem StinaFina igen! Nu kommer hon säkert att återhämta sig kvickt och få tillbaka krafterna och bli pigg och glad igen.
Kram!!
Dessa underbara djur.
De sjunger till våra hjärtan.
Åh, vad jag saknar Oscar som inte längre finns här hos mig.
Lilla StinaFina finns hos dig – ett varmt hjärta slår för tillfrisknande.
Ett ljus brinner i huset Fyrkappan för er…
Mina bästa kramar,
/Marie
Så där ja. Nu känns det bra. Nu är hon hemma där hon ska. Nu känns saker och ting runt om ganska obetydliga och kärleken från ett litet djur får livet att sjunga i en gladare ton igen.
Djuren sjunger till våra hjärtan skriver Marie Rosenqvist och det är verkligen sant.
Lycka till nu med lilla hemsjukhuset.
Jätteskönt! Så härligt att ha fått hem vovvsingen… Hoppas hon snart är fullt frisk igen och att matte har fått sova riktigt gott inatt.
Å så skönt att StinaFia har fått komma hem! Jag har haft hund och vet hur man oroar sig. Nu blir det lugnare i sinnet och så kommer StinaFia också att känna sig lugnare när hon får vara hemma. Det blir en jobbigt tid, men det går. Dubbelkram!
Det känns skönt att hon är hemma. Jag var så rädd att du skulle bli tvungen att ta bort henne…att hon var för sjuk.
Yippei!, vad härligt att hon är hemma. Var rädd om er.
Kramar.
Åh, vad skönt för både er och StinaFina att vara hemma igen. Nu ska det säkert gå bra med återhämtningen.
Jag har inte läst … att StinaFina är sjuk. Hoppas att all den där medicineringen nu hjälper och ni får mer tid att leka, njuta och tycka om varandra.
Läste en del nedåt och såg även den fina målningen av henne, vilken urläcker tavla och jag tror att även StinaFina är ganska stolt över matte som kunna avporträttera henne så fint.
Ha det nu så gott det går och gosa riktigt mycket.
Så härligt!
Hoppas nu att hon blir bra av all den där medicinen. Måttligt med motion och så vidare.
Och att även Skatan mår bra nu och kan sova ostört om nätterna utan att oroas över hur det är med StinaFina. Nu har du henne där hemma.
Kram