… fanns inte .. var borta.
Inte på en gång men allt eftersom …
Skatan öppnade dörren till sin blogg … och såg den på långt långt avstånd … med bilder, text och musik, liksom levande … böljsande, dansande …
Når hon närmade sig den drog den sig tillbaka. Bilderna bleknade först och försvann. Textens bokstäver började dansa och upplösas …
Det var bara musiken kvar … som från ett svart oändligt djupt hål … en brunn … kom den.
Musiken
Läs även andra bloggares åsikter om postaday2011, drömmar, Peter Gabriel
Det var väl bara en otäck dröm hoppas jag!
Ha en riktigt fin måndag!
Det var just det det var … en mardröm 🙂
Kram!
Kan det vara du som är utmattat så det svartnar för ögonen kanske. På skärmen finns din blogg i alla fall som tur är. Önskar jag vore närmare så jag kunde göra dig sällskap nu när du måste vara hemma och inne i bubblan.
Förstår att det måste kännas ovant för dig som är van att åka runt som en raket från stad till stad och från plats till plats. Kan det möjligen vara bra att stanna hemma några dagar?
Det var en dröm som jag vaknade ur … en riktig mardröm 🙂 … En levande blogg som dansar bort och försvinner i fjärran … 😦
Ja, jag är fast och nu kan vi knappast vara ute och röra på oss några längre sträckor utan risk för ben- eller armbrott. Det är rena rama isgatan här och vi har plusgrader så det bildas stora sjöar … som ju kommer att frysa på framåt veckan. Uj uj uj …
Om du vill är du (ALLTID) välkommen hit förstås … men kanske ändå skall vi välja en bättre tidpunkt för ett så långväga besök, en tidpunkt när vi kan röra på oss, se Nyköping från dess bästa sida och inte sitta inne och uggla mest hela dan.
Kramar!
Vilken mardröm! Tur att det inte var så…
Så fin header du har!
Ja nu är ju StinaFina tillbaka .. då måste hon ju få sitta där och titta ut och längta . .. till bättre tider.
Kram!
Tjohej Skatan lilla!
Du har en liten award att hämta hos mig. Ha det så fint min vän
Tjohej! Tackar som ödmjukast … Jag kommer på stört! Kram!
Så märklig dröm. Vad kan den betyda?
Kanske är det en varning! Att inte bli för fast i min bloggvärld. Att den inte är ”på riktigt”, går att ta på, finns i verkligheten. Det är lätt hänt att man ger den för stor plats i sitt liv när man inte har ett jobb att gå till med kollegor och vänner, när man går här hemma … 🙂
Kram!