Etikett: Bloggen

Facebook har trasslat till det för Skatan

Dagsaktuella tankar och funderingar delar Skatan inte längre så ofta med sig här i bloggen.

Den står i stå …

Energin har försvunnit och hon känner ”Skatans tankar”  mer och mer som en plats som pockar på hennes uppmärksamhet och ständigt ökar på hennes dåliga samvete över försummelsen.

Det är så enkelt att slänga in några rader med foto eller en kopia på en artikel hon läst på FB i stället. Och då menar Skatan inte en bild på sin senaste intagna måltid … eller så.

Det tål att tänka på … hur Skatan ska göra i fortsättningen. Responsen på FB är ju bra mycket större än här  … man kan ju alltid få ett ”gilla” av någon i alla all … men samtidigt är de korta inläggen andefattigare.

images-1

För det mesta.

Skatan vill hinna måla … och läsa … och leva IRL, i det verkliga livet.

Bland annat.

Också.

Vad ska få stryka på foten då?

Om något.

Det tål verkligen att tänka på.

Så gör oss samvet till pultroner alla,
Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver,
Och företag af merg och eftertryck
Vid denna tanke slinta ur sin bana
Och mista namnet handling.

(William Shakespeare i C A Hagbergs översättning)

Bloggskrivandet

eller rättare sagt ickebloggskrivandet skaver som ett skoskav och Skatan är frusterad.

Hon är frustrerad för att hon inte får in sina bilder och tycker då att det är meningslöst att blogga om … om … ja, om … vaddå?  När Skatan då och då  får in sina bilder tar det evigheters evigheter för de är så stora och Skatan har inte lärt sig att minska ner dem i iPhoto ännu. När Skatan kommer hem ska hon hitta ett bra bildprogram som är LÄTT … det har hon lovat sig själv.

Hon är frustrerad för att hon alltid har kort om tid, någon står och hänger över axeln, det inte är hennes ”nät”, hon  är frustrerad för att hon INTE FÅR VARA IFRED …

Hon är frustrerad för att hon ligger efter i tid … man ska berätta när berättelsen är pinfärsk …

Annars kan det kvitta …

Skatan är kort och gott frustrerad.

Och hade väl aldrig trott att hon var så fast … en sån bloggaholic …

Men hon har  tid att läsa … det har hon. Eller rättare sagt Skatan tar sig tid att läsa … hon flyr genom att läsa. Det är jobbigt att vara trevlig och sällskaplig och underhållande heeela tiden.

Skatan håller fast vid sina Morgonrundor på tu man hand med StinaFIna …

En timme … tidigt … alldeles för sig själva.

Men sen …

Nu låter Skatan väldigt väldigt bortskämd. Jaja … hon är bortskämd … så är det bara.

Molnen har lättat en aning … Mannen slumrar i soffan (tror Skatan) … Brigitte läser … Kanske Skatan smiter iväg ensam med StinaFina på en Middagsrunda också … trots att hon redan varit på en första sådan i sällskap med de andra.

Jo … det ska hon allt ta och göra …

Hjääälp

skrev Skatan i sin blogg i början av november för ett år sedan … Hon kände att hon höll på att drunkna i bloggträsket …

Just nu känner hon preciiis likadant.

Den växer henne överhuvudet … den nästan stressar henne om hon nu skall ta till …

Fast hon veeet att bloggen är hennes och hon gör vad helst hon behagar med den.

Men ändå …

I ena stunden känner Skatan att det är massor hon vill ha skrivet, men när hon sitter där finns det inget kvar att säga …

Skatan funderar på att stänga av kommentarerna  till det här inlägget … och  ni slipper fundera på att  skriva något  uppmuntrande  🙂 … för … det är inte så att Skatan går inte med håven. Nej, det gör hon inte.

Hon gör nog det ändå … hon gör det. Stänger av kommentarerna.

Krax krax krax …

Bloggen försvann

… fanns inte .. var borta.

Inte på en gång men allt eftersom …

Skatan öppnade dörren till sin blogg … och såg den på långt långt avstånd … med bilder, text och musik, liksom levande … böljsande, dansande …

Når hon närmade sig den drog den sig tillbaka.  Bilderna bleknade först och försvann. Textens bokstäver började dansa  och upplösas …

Det var bara musiken  kvar … som från ett svart oändligt djupt hål … en brunn … kom den.

Musiken

Läs även andra bloggares åsikter om , ,