Det var inte mörkt på Gustafs kyrkogård … man såg ljusen som stjärnor i mörkret … men där Margith ”vilar” var det kolmörkt.
Där syntes bara en enda flämtande låga.
Som en ledstjärna.
– Det måste vara hos Margith, sa Skatan.
Och det var det.
Sonen tände våra ljus och vi stod och pratade om henne och med henne en bra stund.
Alice träffade aldrig Margith … men har hört farmor Skatan berätta så mycket om henne att hon nog tror att hon också känner henne.
Det fick en fin stund tillsammans i mörkret med de fladdrande ljusen …
Skatans tankar 
En sån vacker sten.
Ja den är verkligen jättefin. Margith älskade stenar och den här har Göran valt med omsorg.
Kram!
Vi behöver få en sån här stund med våra nära och kära och jag vet ju hur varmt du kände/känner för Margith.
Ha en fin fortsättning på den här lördagen!
Kram
Ja det kändes bra därute i mörkret … Vi bara väntade på att hon skulle dyka upp och säga … buu ! 🙂
Kram!
Håller med. En vacker och personlig minnessten. Fina bilder på er alla.
Kram
Den är liksom Margith 🙂 … Kram!
Det måste kännas fint att du var där uppe precis nu och kunde tända ljus på Margits grav och stå där och minnas allt fint som ni hade gemensamt. Hon är säkert med dig i sin himmel.
Ja vi hade en fin stund tillsammans … Det finns alltid saker att minnas och att berätta om om Margith.
Kram!
Jag ska tända ljus här hemma och minnas mina människor i kväll.
Det är fint med ritualerna … Man är inte ensam om att dela saknaden efter sina nära och kära …
Kram!
Fegis 😉
Ha ha … jag tänkte väl det. Att jag inte kom undan 🙂
Kram på dig!
Ungefär så 😛
KRAM
KRAM … 🙂
Lilla vän, vi vet hur det känns.
Att ha varit med om denna ljuvliga vänskap!
margareta
Ja, hon var en fin vän … min allra bästa.
Kram!