Novembersolen
lyser starkt och bländande
De ger den ryggen.
…
simmar hans jätteskugga
som en blå hägring.
…
Novembersolen…
min jätteskugga simmar
och blir en hägring.
…
Första raden i
höstsolsversen är samma
Sen är den hennes.
…
Skatan har härmats 🙂 … fast bara lite.
Läs även andra bloggares åsikter om Novembersol, Haiku, Tranströmer, Morgonrundan
Nu blir man imponerande lång, i alla fall skuggan!
Kram
Jo … man står där i solen … som på styltor faktiskt … 🙂
Kram!
Wow vilka häftiga bilder! Och vad LÅNG du är!
🙂
Och vilka långa ben StinaFina har då ! … Nej, varken StinaFIna eller jag är så där långa ”på riktigt” men visst är det häftigt!
Kram!