Har har dom, Mannen och Skatan, det skont i sol och varme, bekymmerslost … och sa far de veta att aldsta dottern K ar pa sjukhus igen med en ny pneumothorax … Det var nar Skatan kollade lite i FB som hon laste om det … Svarson I hade sokt henne… han var da i USA.. och flickorna var ensamma hemma …
Stackars stackars K … det maste kannas hemskt att det inte verkar bli nagot slut … och det ar… det ar ju en sa’n angestframkallande sjukdom som vacker sa manga tankar.
Som mamma slutar man ju aldrig att oroa sig, aven om Skatan inte kan gora ett skit vare sig hon ar har eller dar.
Facebook ar bra pa manga satt … de hade inte vetat nagot annars … och aven om man inget kan gora sa kan man alltid finnas ”till hands” pa telefon i alla fall … ringa, prata, finnas … ja om inte nabara sa anda … .
Nu finns deras tankar darhemma … Skatan haller tummarna och ber att K snart ska ”komma igen”, att man kan fixa lungan battre den har gangen och att hon snart ar hemma hos sina flickor och sin ”gube” …
Skatans tankar 
Jag håller också tummarna och hoppas att du känner att jag tänker på er.
Facebook den ny mötesplatsen. Tackvare F. kan du få information var du än befinner dej. De e ju de den ny tekniken är till för, att snabbt och direkt få kontakt, information.
Vi håller tummarna för tjejen!
margareta
Åååååå….jag är så förtrogen med den där känslan, ”ska det aldrig ta slut”…och lider med dig. Så här är en till som håller tummarna för allt vad jag är värd.
Kram!
Så tråkigt att hon är dålig igen. Jag förstår dina känslor och att det känns tufft att vara så långt borta, men som du säger, du kan inte göra så mycket även om ni var i Sverige. Hoppas att allt ordnar sig till det bästa!
Varm kram!
Så tråkiga nyheter för er och så tråkigt för dotter K. Hoppas verkligen att det blir snabb och god bättring för henne.
Kram
Förstår dig/er i er oro, tror jag. Känselområdet är laddat eftersom jag kommit hem från ett par dagar i kommunen Nacka (barnbarnstillvaro). Ibland tycker jag …att det var bättre förr… Mina föräldrar kunde inte ta del av vår oro på samma sätt. Begärde jag inte heller. Kommunikation, javisst, telefon. Snurrskiva. Idag är jag/vi delaktig i många skeenden. Vet inte om jag vill det. Klart jag vill, men ……
Önskar din dotter allt väl.
Då känner man sig långt borta förstår jag.. Stackare, håller med tummarna att de kan få bukt med det.. Har det gått bra för sonen sen med sitt för visst hade han samma sak?! Ha det fortsatt gott i värmen!