Det stormar, det slagregnar …
Uj, vad det blåser i träna i da´ …
Om ett par timmar finns det ingen pardon. Morgonrundan med StinaFina, ni vet.
Igår for Skatan från ett strålande vinterlandskap i Dalarna genom ett lite mindre vintrigt landskap hem till Sörmland och rena hmm… tja barvintern måste Skatan ändå medge att det är.
Vinter alltså … men bar.
Och svart, kolsvart framåt eftermiddagen redan.
Nu var det frid och fröjd i Borlänge i alla fall …
Inte så mycket frid förstås … att en liten nyfödd rackare hade såna röstresurser hade Skatan nästan glömt bort … och att hon tränar höga C eller vad det kan vara främst nattetid … kom också som en överraskning.
♥
Skatan känner ingen frid inombords heller …
Äldsta dottern har det jobbigt på sjukhuset i Kristianstad … så långt bort. Och vi står alla maktlösa bredvid och kan inget göra. Inte nog med lungan och ett dränage som satt så det gjorde väldigt ont så fort hon rörde sig, hon tål så gott som inga smärtstillande medel alls. Då spyr hon och kräks och mår så illa och ni kan ju tänka er att behöva göra det med en trasig lunga …att må så dåligt …
Och så är det alla tankar som far genom huvudet förstås … Hur det ska bli …
Pneumothorax har vi haft nästan allihop nu …Skatan själv har haft en på varje lunga, Sonen också .
Men Äldsta dottern har drabbats allra värst. Hon fick sin första när hon var gravid med Johanna för nästan 15 år sedan och har haft … ett helvete. In och ut på sjukhuset. Efter sin första har hon haft … hur många som helst … hon opererade sig i Lund där man klistrade lungan men det är den lungan som var värst nu … hela 11 cm spalt … medan den o-opererade fick läka själv utan dränage …
Och det är hemskt, otäckt, skrämmande … man fylls med ångest när man inte får luft och får så ont att man tror man har en hjärtinfarkt minst.
Och … det är …lungorna … som man andas med.
Och andas måste man ju …
Nu var det till och med svårt att ”sätta” det där dränaget … så skadad var lungan.
– Och jag som aldrig ens har rööökt, mamma …
Livet är så orättvist. Det finns sannerligen ingen rättvisa alls … ingen …
Mamma Skatan lider med sin fina tjej, sin äldsta, duktiga, starka flicka … som nu efter så många turer till sjukhuset … hon HATAR sjukhuset … har svårt att se något slut …
Helst skulle mamma Skatan vilja vara där … men hennes fina tjej orkar inte … inte nu, inte än …
Och till jul skall ju Mannen, Skatan och StinaFina åka ner till Skåne.
Då får Skatan rå om henne lite i alla fall.
Det här inlägget hade Skatan tänkt skriva om ovädret, stormen som har dragit in med snöstorm på sina håll men slagregn och blåst här …
men vad hjärtat är fullt av …
Skatan måste skriva av sig … så var det … och så blev det …
Älskade barn …
Läs även andra bloggares åsikter om Oro, Älskade barn, Stormen, pneumothorax, slagregn
Skatans tankar 
Klart att modershjärtat blöder när du vet hur jobbigt dottern har det!
Du som varit ute för detsamma vet ju hur det är. Det kan nog annars ingen föreställa sig. Hoppas att din dotter snart mår bättre och att allt går bra med den där nye lilla världsmedborgaren.
Bagatellen vädret tar vi som det kommer. Här blåser det friskt och vägar är avstängda här och där för nedblåsta träd, men ännu går både flyg och färjor i alla fall och någon snö lär inte vara i sikte.
Varm kram den här ruskiga fredagen!
Tack Ingrid! Ja det är baksidan av myntet … denna ständiga oro. Att det ska hända nå´t, och hur ska det gå … och vad kan jaaag göra. Ingenting.
I morse före röntgen lät hon lite hoppfull. När svaret kom som visade att det hade kommit in mer luft i lungsäcken åkte hon ner i humöret förstås … Känslorna åker jojo … Nu får hon vänta till måndag då hon fyller 38 år … på nästa röntgen och nytt svar …
Det är härligt att som motvikt till allt sorgligt ha den här lilla nya krabaten, Cecilia, som nog har fått samma envishet som alla i släkten (alla utom Skatan av någon konstig mystisk anledning …) Envisheten kommer från Mannens familj … smålänningarna. Cissi har en stämma som kan skära genom märg och ben … men gammelfarfarsfar var visst kyrkosångare och bra på det dessutom 🙂 så hon har att brås på. 🙂
Kram … Ikväll får vi kura till På spåret … det är alltid skojigt,.
Jag förstår att du är orolig och att ett skitväder är liksom bara blaha, blaha.
Ja det stämmer med mina känslor … skitvädret. Ibland känns det riktigt bra när solen har vågat sig fram igen och när jag fått bra besked … ibland riktigt dåligt … 😦
Fy sjutton … måtte allt dåligt snart vända. Som alltid verkar allt komma på en och samma gång. Det är nästan så man väntar på nästa smäll.
Kram!
Kära vän.
Kraaam!
NEJ, DET FINNS INGEN RÄTTVISA!
MARGARETA
Nej, det finns väl inte det …
Kramar till dig i vinterrusket!
Vad bra att skatan har förmåga att pysa ut det onda i sig. Dina ord om att det inte är rättvist klingar i mina öron. det är inte rättvist i världen på någon front. När någon av de egna barnen mår dåligt vill man bara byta plats. Varför får man inte det? Det är också orättvist. att ha en låst blogg med lösenord har varit kanon bra för mig. jag behöver också pysa. Att säga till dig nu att jag tycker du är en klok och stark människa som har tagit beslut att vänta till jul är ingen tröst nu. När du har landat kan du läsa dom orden och känna värme.
Tänker på dig och hoppas att det vänder i livet
Gick det sända styrka skulle jag skicka lite till dig men som sagt vad den är inte stor men du behöver den mer än mig nu
Kramar
Ja det är skönt att ha en blogg att ”pysa ut i”. Ibland har jag tänkt att ”låsa den” och pysa ordentligt men jag tycker inte att det behövs för mig just nu i alla fall. Det räcker med mitt pys som jag känner att jag kan göra här … ett pys som kanske andra tycker är ”för mycket” men … det är min blogg så …
Tack snälla du för dina styrke-tankar. Dom stärker skall du veta.
Kramar!
Hejsan, Eva!
Tråkiga nyhter här om jobbig sjukdom. Jag är hellre sjuk själv än att dottern/dottersonen drabbas. Men känner sig verkligen liten och inget kan man göra. Oron tar på våra egna krafter också. Gott att ett nytt litet liv kommit till världen och att allt är bra.
Styrkekramar, Agneta
Visst är det så att man mycket hellre är sjuk själv än att se ”de sina” ha det jobbigt och man står där bredvid, maktlös, och kan inget göra. Lillstumpan väger upp mycket … och de andra förstås runt omkring mig. Och alla mina fina bloggvänner som tänker på mig och skriver så fina kommentarer.
Tack Agneta ! Jag blir verkligen varm i hjärtat av all omtanke.
Kram!
En mamma är alltid en mamma och man oroar sig när någon inte mår bra. Att ha något fel med lungorna måste vara väldigt jobbigt för man får panik när man inte kan andas riktigt. Hoppas att hon blir bra till jul. Man vill ju vara i närheten när någon inte mår bra men ibland går det ju inte. Hoppas att det ordnar sig.
Ja så är det ju … en mamma är en mamma. Nu får vi hoppas att hon kan komma hem till jul. Igår var det ett liiitet bakslag igen men hon har en bra läkare som hon kan prata med om allt och han verkar ta hand om sina patienter för han har lovat att ringa till oss … men har inte haft tid ännu. Nu har K sagt att det inte behövs. Vi ville prata med honom och se om han ”undanhöll” något för K. Vi har ju genom åren också blivit ”experter” på sjukdomen.
Tack Skogsnuvan … Anita ??? … Ahaaa … du kommer från FB och hit ..
Kramar till er båda, Skogsnuvan och Anita!.