Det är bara det att Skatan förvandlas … som Dr Jekyll till Mr Hyde och vise versa … och stundtals BLIR sin åkomma … sina förbannade rastlösa spiror … om RLS:et är tillräckligt envist och inte vill ge tappt.
Då känns det som en lättnad att skriva av sig, kräkas ur sig eländet … eller på annat sätt göra sig av med det.
Skatan och hennes Kina-docka på varsin potta …
Men i stort sett håller Skatan med Lilla Blå … det är en himla massa jämmer och elände som twittras eller ventileras på bloggar, i FB … och … you name it.
Vi är ena veklingar, vi vikingar.
Allt vad man känner och skriver ner och ältar behöööver man ju inte producera, lägga ut, ventilera.
Det brukar hjälpa med att få det på pränt bara …
Detta blir således Skatans slutkläm i frågan … den står ju henne själv långt upp i halsen. 😦
Hon fick ingen remiss till sömnlabbet …
RLS är en kronisk åkomma … kan bara bli sämre … WHOAAAAHHAAA HAAA 🙂 … så vad ska hon i Avesta och göra. Sova där för att konstatera att hennes sömn störs av krypningar i bena … eller rena skutt rätt upp i luften … PLM eller periodic limb movements … och att det är som det är.
Dessa bokstavskombinationer …
Istället ska Skatan prova att få lindring genom att byta ut Parkinson-medicinen till en epilepsi-dito . .. 🙂
Väl hemkommen grät hon …
Skatan är ju gubevars och till råga på allt en HSP … (Highly Sensitive Person).
Tre bokstavskombinationer avklarade … i en enda kläm.
Skatans tankar 
Inte konstigt att du grät. Fortsätt att skriva av dig du! Det tål vi som är läsare.
Kram
Jag kanske bryter mitt löfte om att inte blogga mer om mina åkommor … men inte nu i alla fall… för nu tar jag nya tag och …. du vet … det finns alltid dom som har det värre för det mesta så …
Tack för dina söta ord.
Kram!
Jag hade också gråtit… Hoppas att bytet av medicin gör om inte underverk så i alla fall nytta.
Kram
Underverk lär den inte göra … men kanske blir det bättre ett tag framöver i alla fall. 🙂
Kram!
Inte undra på att du blev ledsen. Jag som bara haft en aningens, aningens RLS vet att det är ett rent helvete.
Varm kram till dig!
Ja det är faktiskt ett rent helvete när det är som värst … och det känns ju inte så upplyftande att få veta att prognosen är att det inte blir bättre … snarare sämre … men att man förstås kan få lindring genom medicinering. Så nu tar jag nya tag …
Varm kram i retur … KRAAAM!
Fortsätt att ventilera dina åkommor. Vi är många här som har liknande. Så länge du har balans och inte identifierar dig som ”h-n med abc eller likn” är det ok. Din blogg, ditt skrivande tycker jag ligger helt på ett annat plan. Mänskligt, intellektuellt, med ett stort hjärta, dina reseskildringar inte att förglömma.
Tack snälla du för dina fina ord … Kanske försöker jag göra en s k ”sida” där jag skriver om mina krämpor så kan bara de som är intresserade gå in där och läsa och när jag skrivit något nytt kan jag nämna det i inläggen så att man kan länka. Jag får se hur jag gör.
Tack än en gång … jag blir verkligen glad för dina ord om min blogg.
Kram!
Jag är också highly sensitive och hade såklart också gråtit. Och på din blogg ska du såklart skriva vad du vill. Jag tycker också att du har en skön och läsvärd blandning texter här 🙂