När Skatan var på ön med Vattenföreningens styrelse i år träffade hon Erica Treijs som är dotter till en av tillsyningsmännen. Det visade sig att Erica jobbar på SvD och häromveckan skrev hon ett inlägg under rubriken Perspektiv: Dags att gilla det unika.
Det var ett lustigt sammanträffande eftersom Skatan just talat med Erica mamma om att vara med på FB … hur mycket trots allt … Skatan ”gillar” Facebook som medium att hålla kontakten … om än ytligt … med gamla och nya ”vänner”… men samtidigt förstås tycker är mer glättigt och ytligt än det skulle behöva vara.
Alla är så nöjda och glada och allt är perfekt dag ut och dag in …
Ericas stämmer precis med vad jag nästan dagligen tänker … sorry … men visst är det så … inga sorger där inte …
Om det funnits en gillar inte-knapp på Facebook och Instagram hade detta varit ett upprop för att skjuta alla mysbollar i sank och ge heliumballongerna markkänsla. Nu får det räcka med en tummen upp för de som vågar visa sig utan falsk socialamedierfernissa.
En annan sida av Facebook fick hon höra talas om … eller bli påmind av … av en väninna som är lärare. Nämligen att Facebook kan användas på ett vidrigt sätt … mobbing i sin prydno … uteslutning, trakassering etc.
Hur som helst … Skatan gillar FB, förstår varför man inte blottar sina svartaste sidor till allmän beskådan och hoppas att de unga inte TROR att ALLA ANDRA har det så där bra, så där coolt, så där f a n t a s t i s k t … (fast ordet ”fantastiskt ” är kanske inte ett ord som är gångbart längre ❤ ) … ”fett coolt” … eller?
Nu får man väl i ärlighetens namn säga att Skatan själv använder FB mycket begränsat och snällt och avslöjar inte heller sina djupaste sorger och tankar och misslyckanden. Men man kan ju starta upprop, uppror och protester också … vara politisk, religiös eller vad man nu vill … men det är en annan historia.
Skatans tankar 
Finns väl för-och nackdelar med allt. Mobbing och uteslutning finns garanterat på FB. Precis som i resten av samhället tyvärr. Mina djupaste och innersta tankar kommer aldrig att återfinnas där!
Kram
Inte mina heller … och ibland när jag tycker att jag blivit för privat här på bloggen får jag nästan Ågren också … fast man är ”bland vänner”. Å andra sidan kan ens ovänner också läsa … om man nu har några.
Kram!
Visst är det kul med facebook men jag har inte så många vänner. En del har flera hundra och ibland får man vänförfrågan från någon som man inte alls känner utan bara vet vem det är och jag undrar varför. Samlar man på namn. Tror man att det är någon tävling om vem som har flest vänner? Jag bara undrar..
Jag ska nog ta och rensa lite bland mina vänner … och får erkänna att jag har en del som jag inte känner så där väldigt bra, barnbarnens vänner som tycker jag är en cool mormor som de också vill vara vän med 😀 … t ex. Däremot är det bara en handfull eller två som jag är aktiv med i FB och här på bloggen trots min långa lista här bredvid.
Kram!
Jag tycker tonen ska vara extra snäll ute på nätet för det är så lätt att missuppfatta och svårt att förklara i bara text. Det är så mycket lättare när man har människan framför sig och kan läsa av kroppspråket och vet vad som är skämt och ironi…som i text kan bli hur fel som helst.
Precis … men vad man kritiserar är väl egentligen att alla har det så fantastiskt. Att det är bara det man visar (det gör jag också … ) Och att det kan kännas kravfullt för den (de flesta) som inte är så där lyckliga jämnt. Och är man då ung och inte kan se igenom att det är en yta som presenteras kan det kanske slå fel. Man lägger ut fantastiska bilder på allt fint, alla häftiga fester, resor etc … hur mysigt man har det med sina barn och barnbarn … hur kul allt är … och det är väl bra … men det kanske skulle vara bra att berätta att allt kanske inte är så där toppen jämnt. Fast då är nog ändå inte FB rätt forum eftersom det är så ”öppet” …
Jag är i alla fall väldigt snäll 🙂 … inte bara på FB 🙂
Kram!
God morgon alla vänner(de börja glesna) och ovänner(ja såna har jag oxå). Hoppas vi får en trevlig dag,(oxå utan sol) att vi är snäll motvarandra.
margareta
Tack detsamma fina Margareta! Här regnar det men man kanske kan få en trevlig dag ändå. 🙂
Kram!
Hups! Världen är liten! Erica Treijs var kollega med mig på nyhetsbyrån Avisa 1998 då jag också bodde i Stockholm. Avisa blev senare TT Spektra. Ahaa… hon är på SvD nu, va kul att veta! Vi har inte haft kontakt efter Avisa-tiden, men jag minns henne för att hennes namn var lite extra 🙂
Vad roligt då att du ”hittade” henne igen här hos mig. Hon jobbar som sagt på SvD nu men var orolig för att hon inte är kvar där så länge till. De säger ju upp en massa folk nu på SvD.
Jag har inte planerat ta kontakt med henne eftersom det är så länge sedan vi jobbade tillsammans. Är inte ens säker på att hon minns mig, men det var intressant ändå att hitta hennes namn i din blogg 🙂
🙂 … och genom din kommentar hittade jag dig.
Kram!
Ja, det är vidrigt hur mobbingen inte bara pågår i skolan utan även hemma, i ens egna rum.
Internet är bra på många vis men som med allt har de sina baksidor. Det är lätt att säga att det bara är till att hålla sig borta ifrån internet men det ska inte behövas, alla har rätt till att sitta vid en dator, lika rätt som de har att trivas i alla lägen.
Vidrigt och självklart får vi vuxna vara med och hjälpa, stötta och förklara att alla andras liv inte är perfekta.
Det mesta blir ju vad man gör det till. Jag gillar att det nu känns enklare att höra av sig till folk man inte träffat på trettio år och föreslå en fika om man är i deras stad.