Idag … en varm solig dag … för fjorton år sedan dog deras älskade mamma. Skatan var arbetslös och hade kunnat vara vid hennes sida den sista tiden, månaden. De hade haft tid att prata med varandra … återberätta händelser … minnas … älta …
Dessa samtal förvånade ofta Skatan …
Dessa samtal gav Skatan så många insikter om vad Livet och Döden skulle kunna vara eller bli. Eller om hur det kan vara för en gammal, sjuk kvinna med ett långt, brokigt liv … make, fyra barn och med en hel del sorger och bekymmer också, inte bara ”lyckliga stunder” … att knacka på dörren till Döden.
Om att minnas … ”att räkna de lyckliga stunderna blott” …för de är dom stunderna som är huvudsaken i livet.
Om försoning.
Flera gånger sa mamma att hon haft ett bra liv, ett lyckligt liv. Och det sa hon inte bara för att trösta Skatan utan hon sa det från hjärtat. De hade tidigare haft samtal när hon inte varit så lycklig, när hon känt sig ensam men nu … när hon väntade på Döden .. sa hon att hennes liv hade varit bra … tillsammans med pappa som ju många gånger inte var ”där”, borta, på resande fot, hur hon älskade sina fyra barn så oändligt mycket , att T som hade gått bort mitt i livet, som hade givit henne så många sorger, också hade givit henne så mycket kärlek … så mycket.
Vår mamma har lämnat ett stort tomrum efter sig … (Skatan tänker på henne nästan varje dag.) Hon är levande för oss som kände henne, för barnbarnen (och många av deras vänner) som fortfarande talar om henne och t o m för ett av barnbarnsbarnen, Ida, som var sex år när mamma dog.
Pappa som hade varit en ”frånvarande” pappa förändrades gradvis … men ganska fort ändå … från en pappa som de knappast kände till en varm, levande person med mycket kärlek som han delade med sig av. Det är en förvandling som de förvånad över men gläds åt (förstås) och pratar om sinsemellan, syskonen. Tidigare hade de haft en enorm respekt för honom och med en sådan respekt kommer man inte ”nära”.
Nu är de ”nära” sin pappa.
Han frågar ofta om vad mamma sagt … att hon haft ett lyckligt liv … och Skatan får berätta om och om igen vad mamma sagt.
– Jo pappa, hon sa … flera gånger … att hon haft ett lyckligt liv.
Då ler pappa och mumlar … nästan som ett mantra …
– Hon tyckte att hon haft ett lyckligt liv.
Skatans tankar 
Nog så viktigt att veta skulle jag tro. I vissa situationer framstår vissa saker som otoligt viktiga att få ett svar på. För din pappa är det förmodligen en stor trygghet att er mamma har haft ett bra liv. Säkert för att han var borta så mycket och er mamma fick ta ett stort ansvar själv.
Kram
Ja jag tror att han hade funderat mycket och hon sa det aldrig direkt till honom vad jag förstod efteråt. Så han blev glad förstås att hon kände så …
Kram!
Det spelar ingen roll att åren går, en saknad mamma är alltid saknad. I juli är det 12 år sedan min mamma gick bort och jag tror att jag tänker på henne varje dag. Precis som du säger att du gör.
Min pappa förlorade jag tidigt, men du har fått förmånen att få ha din kvar och dessutom kommit honom nära. Det är en stor gåva!
Varm kram, Ingrid
Ja så är det … en saknad mamma är alltid en saknad mamma … och jag är ödmjukt lycklig över att pappa lever och att han har blivit en så annorlunda pappa som vi har lärt känna ”på riktigt” efter det att mamma gick bort.
Kram!
Döden är aldrig trevlig. Inte på det viset att någon nära slits ifrån oss som ska leva kvar, som ska hantera all den saknad och all den sorg den älskade personen lämnar efter sig. Men det är genom alla saker personen gjort som fått oss att älska denne som vi får minnas. På så sätt dör personen aldrig 🙂
Det är inte dåligt att kunna säga att man levt ett lyckligt liv, summan av alla år. Så fint.
KRAM
Det är något som vi alla ska eftersträva att kunna säga när det är så dags … att vi har levt ett lyckligt liv, ett meningsfyllt liv.
Kram!
Vilken gåva att ha haft de där sista samtalen.
Kram på dig!
Ja det är jag innerlig tacksam för … det fanns liksom inget ouppklarat mellan oss …
Kram!