Idag … en varm solig dag … för fjorton år sedan dog deras älskade mamma. Skatan var arbetslös och hade kunnat vara vid hennes sida den sista tiden, månaden. De hade haft tid att prata med varandra … återberätta händelser … minnas …  älta …

Dessa samtal förvånade ofta Skatan  …

Dessa samtal gav Skatan så många insikter om vad Livet och Döden skulle kunna vara eller bli. Eller om hur det kan vara för en gammal, sjuk kvinna med ett långt, brokigt liv … make, fyra barn och  med en hel del sorger och bekymmer också, inte bara ”lyckliga stunder” … att knacka på dörren till Döden.

Om att minnas … ”att räkna de lyckliga stunderna blott” …för de är dom stunderna som är huvudsaken i livet.

Om försoning.

Flera gånger sa mamma att hon haft ett bra liv, ett lyckligt liv. Och det sa hon inte bara för att trösta Skatan utan hon sa det från hjärtat. De hade tidigare haft samtal när hon inte varit så lycklig, när hon känt sig ensam men nu … när hon väntade på Döden .. sa hon att hennes liv hade varit bra … tillsammans med pappa som ju många gånger inte var ”där”, borta, på resande fot, hur  hon älskade sina fyra barn så oändligt mycket , att T som hade gått bort mitt i livet, som hade givit henne så många sorger,  också hade givit henne så mycket kärlek … så mycket.

Vår mamma har lämnat ett stort tomrum efter sig … (Skatan tänker på henne nästan varje dag.) Hon är levande för oss som kände henne, för barnbarnen (och många av deras vänner) som fortfarande talar om henne och t o m för ett av barnbarnsbarnen, Ida,  som var sex år när mamma dog.

Pappa som hade varit en ”frånvarande” pappa förändrades gradvis  … men ganska fort ändå … från en pappa som de knappast kände till en varm, levande person med mycket kärlek som han delade med sig av. Det är en förvandling  som de förvånad över men gläds åt (förstås) och pratar om sinsemellan, syskonen. Tidigare hade de haft en enorm respekt för honom och med en sådan respekt kommer man inte ”nära”.

Nu är de ”nära” sin pappa.

Han frågar ofta om vad mamma sagt … att hon haft ett lyckligt liv … och Skatan får berätta om och om igen vad mamma sagt.

– Jo pappa, hon sa … flera gånger … att hon haft ett lyckligt liv.

Då ler pappa och mumlar … nästan som ett mantra …

– Hon tyckte  att hon haft ett lyckligt liv.