”Det mest bisarra av alla bisarra saker i svensk politik just nu är nog detta: att svenska folkets röst inte räknas. Att väljarna kommer att tvingas leva med exakt den politik de nyss röstat bort.” (Karin Pettersson, Aftonbladet)
—
Skatans reflexion:
De rödgröna fick 43,6 % (Socialdemokraterna 31,0 % (113 mandat), Miljöpartiet 6,9 % (25 mandat) och Vänsterpartiet 5,7 % (21 mandat) ) = 159 mandat
Regeringen (S) + (Mp) = 138 mandat
Alliansen fick 39,3 % = 142 mandat
Sverigedemokraterna fick 12,8 %
Fi fick 3,1
Piratpartiet ? %
Riksdagen valde Stefan Löfven som statsminister och Socialdemokraterna (S) tillsammans med Miljöpartiet utgjorde regeringen som då utan Vänstern utgjorde 31 % av mandaten.
Det är att regera i minoritet, kan man säga.
”Det är sant att de rödgröna inte hade majoritet i riksdagen för sin budget. När SD hade haft sin propagandashow – och lovat permanent kaos i riksdagen om inte partierna gjorde som de ville – borde varningsklockorna ha ringt och förhandlingar tagit vid.
Så blev det inte. I stället sitter vi med ett nyval ingen ville ha, en politik som svenska folket röstat nej till och en supernöjd Annie Lööf.
Bisarrt, var ordet.”
(Karin Pettersson, Aftonbladet)
—
Just den supernöjda Annie Lööf … är oroväckande och synnerligen bisarrt (och barnsligt, ”sandlådan” ni vet, tycker Skatan)
MEN ….
Before I built a wall I’d ask to know
What I was walling in or walling out,
And to whom I was like to give offense.
Something there is that doesn’t love a wall,
That wants it down.
Den här muren mellan blocken verkar ha hunnit cementerats och få sprickor verkar ha tillåtits och nedfallna stenar får inte vara där de är …
/…/
” När muren väl är på plats har vi helt enkelt stor villighet att plocka upp nedfallna stenar för att hålla den i gott skick. Att ifrågasätta murens själva existensberättigande blir att samtidigt att ifrågasätta all vår tidigare nedlagda möda – det känns inte som ett särskilt lockande alternativ.
Höger och vänster har den senaste tiden använts som allt mer kategoriska sorteringsinstrument. Det borgerliga blocket har till exempel högljutt talat om en tvär vänstergir som skall ha skett under den nya regeringen. Den mer kameralt sinnade bedömaren måste nog höja ett undrande ögonbryn eller två. Tittar man på de faktiska skillnaderna mellan budgetförslagen så ser giren trots allt rätt modest ut – i synnerhet i jämförelse med statsbudgetens storlek. Den extrema högerpolitik som den borgerliga regeringen tydligen skall ha bedrivit kan på motsvarande sätt inte varit så värst förfärande, om Löfvens försiktiga justeringar var allt som krävdes för att rikta skutan bort från det hotande grundet.”
/—/
”Jag kan inte påminna mig ett efterspel till ett val som varit präglad av sådan hätskhet bland väljarna som detta. Borgerligt lutande debattforum har nästan svämmat över av rå revanschism, och förklaringar hur korkade och kompetensbefriade politiker på vänstersidan är. I vänsterforum jublade man över en högst tveksam valvinst och hade minst lika tråkiga saker att säga om motståndarsidans representanter.”
/…/
”Men tänk om det större hotet ändå inte är blockpolitikens matematik, utan blockpolitikens psykologi?
Something there is that doesn’t love a wall,
That wants it down.”
(Mikael Sundström, stadsvetare, Lunds universitet)
Här har nu Skatan gett sig i kast med ett inlägg som handlar om politik (usch och fy) och innehåller fullt av citat för att framföra en åsikt … en Skatans tanke …
Skatan har förvandlats till en desillusionerad pirat (vart tog den debatten vägen) .och en skata som är desillusionerad på maktfullkomliga politiker som handlar på fel grunder etc etc …
Skatan tycker allt är skit … men kan ändå inte låta bli att sticka ner näbben i den där skiten …
Skatan är verkligen ”sketatrött ” på allt käbbel som skulle kunna lösas med lite god vilja från båda sidor om muren … från BÅDA sidor om muren … (minus Annie Lööf 😦 som sannerligen framstår som obotligt ”rabiat”)
Men läs gärna hela SvD artikeln av Mikael Sundström som Skatan lutade sig mot här. Mycket tänkvärd, tycker hon … och avslutar med den underbara sången av Lena Nyman och Tage Danielsson: Släpp fångarna loss … som vi hoppas kunna sjunga i kör den 23 mars 2015
Skatans tankar 
Som vanligt fattar jag inte ett skit och jag förstår inte varför det ska vara så krångligt. Det parti som får mest röster borde väl få styra inte hålla på och lägga ihop hittan dittan så det slutar med att ingen får igenom de löften som dom gett oss som röstat utan får göra ett sammelsullum av alltihop. Nåja huvudsaken är väl att Sverigedemokraterna inte får mer makt och inte den där kärringen som tycker att vi på landet är dumma. Synd bara att omvalet kommer att kosta massor med skattepengar som kunde gått till äldrevård och sjukvård och skolor istället.