Hon sitter och lyssnar på Niklas Strömstedt sommarprogram några dagar efter att det sändes och kom att tänka på sitt eget minne … eller sitt brist på minne. Hon kommer ta mig tusan inte ihåg något. Inte mycket i alla fall.
Det är stressen säger man.
Det är klart att Skatan minns ett och annat men inte vilken dag det var eller vilket år eller … Hon får verkligen skylla sig själv som inte skrivit dagbok annat än sporadiskt. Väldigt sporadiskt.
Skatan minns stämningar och skämt och tidsperioder och som tur är det mesta som hänt henne som varit bra. Det minns hon. Men inte i detalj.
Det dåliga är bortsopat. Och det är hon väldigt tacksam för.
Det är hon väldigt tacksam för just nu när hon tycker att hela hennes tillvaro rämnar. Att hon inte kommer att komma ihåg det tråkiga utan det som varit fint och bra och roligt och som de kunnat skratta åt.
Skatans tankar 
Nog är det tur att vi har ett selektivt minne som rensar bort det tunga och svåra.
Hur skulle man orka annars!
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Vissa saker är befriande att inte minnas men det roliga det vill man ha kvar. Guldkornen helt enkelt. Negativ stress kan ställa till mycket tyvärr…
Kram och ha det så bra som det bara går!
Tur ändå att det är det goda som stannar.
Varmaste kramar!
Nog har du rätt i att när framtiden känns långt ifrån ljus så är det det bästa att inte tänka framåt utan ta dag för dag som den kommer och kanske tänka tillbaka på det som var roligt förut. Du har ju ett otroligt vackert hem men vad hjälper det om man sitter där och glor ensam. Det är bara att försöka ta en dag i taget och gosa med din hund och försöka se det vackra i just den dag som är. Fan. det var en väldigt löjlig grej att skriva av mig som just nu är en riktig sursugga för att jag har ont överallt. Förlåt.