Vi gick som vanligt …genom lilla parken… Franz Josef-parken… tror jag den heter… via lite gator och skyltfönster att ”glana i”… till Kurparken med sin blomsterprakt…och sina fontäner…
…därSkatan fick svart på vitt… att österrikarna är ett ärligt folk… eftersom man uppenbarligen vågar lämna sin laptop på bänken…
..medan man själv… en trädgårdsmästare av nå´t slag… stod högt upp på sin stege… Han tittade visserligen misstänksamt på när jag… får jag erkänna… på något längre avstånd … fotograferade bänken…och därför vågade jag inte ta en bild på trädgårdsmästaren himself…
Vi passerade det ståtliga huset (det gula) 
som innehas av Frau Willi… som bor där mol allena med sin hund vid namn Willi… en snäll halvblind gammal bearded collie… som faktiskt även SF gillar… Hon är annars väldigt kräsen… nuförtiden. På lördag skall Frau Willi ha loppmarknad i sin källarateljé, hon är konstnärinna… (haar jag skrivit om det här förut … hmm), en loppmarknad till förmån för hundarnas väl och ve… samtidigt som det är stor loppmarknad nere på Esplanaden.
I parken hittade jag…. nu när jag kan seeee…. Bärlauch eller ramslök som Pruddelutt lärde mig att örten heter i Sverige… så jag plockade en näve och la i en tom ba*spåse… 
Väl hemma stegade vi in i hissen… Skatan mycket uppmärksam på var hon har sin lilla SF… och åkte upp 
…till andra våningen och så småningom till en smaskig fruktost bestående av ägg, bacon och smörvända Bärlauch-en….
Nu skall vi till Bad Goisern och Brigitte..
. ..Mannen och hon skall ta bort kvistar från en växt som brer ut sig över ett tak och som Brigitte vill styra om till någon sorts portal ?? …
Vi höres!
Så … då förstår ni…
Stina nosade förtjust… och Mannen strålade… som en sol…
och …vädrets makter var som synes med oss… Det var sommarvärme… och helt enkelt underbart…
och åt lunch i två timmar och satt utomhus… barärmat…och barbent (Skatan) och sen… sen promenerade vi lite till i Mirabells trädgårdar men i en lite mer upphöjd avdelning… för lite mindre folk… småfolk… dvärgar… 
… de vaar verkligen barocka… dessa borockstatyer… krumma och små, puckelryggiga och med svulster och vårtor.
Den lilla vita asken på nattduksbordet låg där… stängd och tillsluten som vanligt….
…cirka 5 kilometer till ett Gasthaus i Weissenbach 
där vi åt en fantastisk (som vanlig) god söndagslunch… och sedan gick vi tillbaka längs en verkligen strid flod (eller å… kanske vi säger)… tillbaka till Bad Goisern och satt ute hos Brigitte och njöt av solen …
. Brigitte lagade till foreller med den här Bärlauch-en smörvänd, saltad och pepprad, till. Sååå himelskt gott.
…Vattnet var … som alltid … spegelblankt … 
… så spegelblankt och klart att man kunde se fiskarna simma …
… och StinaFina… som egentligen är väldigt rädd att få tassarna blöta… kunde inte låta bli att gång på gång gå ner från stigen och ta sig en slurk..
…Vi hade tänkt att äta lunch på ett Gasthaus en bit på väg längs stranden… men… det … hööör och häpna …var stängt…så vi fick vänta tills vi kom tillbaka till Bad Aussee för ett skrovmål…
Jag letar alltid efter ramar … och bilder i ramar.. på loppmarknaderna..
i dubbel upplaga….
… och tyckte plötsligt att han var så himla lik… 
… ja just det… Alex Schulmann. Titta noga får ni se… 
… För övrigt har Alex Schulmann i dagarna givit ut en bok om sin far… som visst har fått väldigt fin kritik… överallt.,.. och som jag har satt upp på min ”läslista”…
1885 skapades Siriuskogel för kejsarparet… som utflyktsmål och utsiktspunkt…
Först via en del gator … sen tog skogen vid…En glänta dök upp med en jättesten… och en skylt… på vilken det stod Lyckoplats ”Inflyttarstenen” (fri översättning som vanligt)… Vi knatade vidare… 
..mötte en ”häst” i en glänta… och så var vi framme…nästan…och läste på skylten…
Ich bin Pumba…
. … det gick brant ner… Snart var vi nere på samma nivå som Esplanaden fast på andra sidan… 
.. och hemmåt….
. ..
… för beskådande i sin blogg…
…blommor på marken…..
..(de här tvåfärgade kallas i folkmun… ja inte ur hund-eller kattmun i alla fall,… Hanschen und Gretchen)..och till och med en och annan snöfläck… på skuggsidan…
. Vi passerade alla dessa vackra hus… som låg där på solsluttningen… 
… huset med tomten i fönstret…
… som såg liiite annorlunda ut mot i mars…
… Trädgårdstomtarna började dykia upp ur rabatter och gräsmattor och yrvaket titta sig omkring…
…ja… man vädrade ut vintern…
… och lät sommaren komma … i ett huj…
… Gräsanden tog sig en tupplur… eller så var han bara blyg…
… Vi åt till och med lunchen utomhus vid vattnet… och hela tiden malde tanken i huvu´t på Skatan…
… och vattnet i fontänen var i full gång och kastade sina vattenkaskader… tulpanerna stod i sina rader… 
….. och vi mötte vååår veterinärs, doktor Prinz´, lilla dvärgpincher på sin morgonrunda… helt ensam, lös och ledig… Honom träffar vi varje gång… alltid utan ”ledsagare”… 
…
