Skatan har bara varit fyra (4) gånger på Oodie´s där hon hängde med Mannen varje kväll förra året …
Bara fyra (4) gånger.
– Men vaffö då då …
– Ja-a, säj det …
Alex och Thai-Tina (Elen) på Oodie´s hatar inte längre varandra eller sjunger tillsammans, nej …
Alex sjunger inte alls på Oodie´s mer … han är hemma i England med brustet hjärta
… och så Skatan … hon bor i andra ändan av WSB och ska gå hem mitt i natten i mörkret alldeles eeeensam.
Och så är det sig inte likt.
Och så har Skatan blivit gammal.
Även om ”alla”, Buffalo Man, Oodie himself, Tien och Elen alltid glatt hälsar och vinkar när Skatan gör entré … även om personaaalen kommer rusande med kvällens första Chang, även om det hälsas från ett eller annat bord där något gäng sitter så …
Även om nu alla är samlade som brukar gästsjunga/spela: Jack från Australien, Johnny från Tyskland, Irene från Schweiz och så den där pajsaren som alltid sjunger Another brick in the wall …
Även om Oodie´s egentligen är sig likt är allt … i alla fall … sig väldigt olikt.
Det går liksom på räls … det är ingen glöd.
Även om Tien spelar som en gud.
Det är väl Skatan själv … att hon är ”själv”, ensam här … som är den stora skillnaden.
Ibland är det inte kul att vara ensam.
Även om Skatan älskar att vara ensam på stranden, strosa, läsa, äta, glo, skriva lite …
Att sitta på Oodie´s ensam med sin Chang istället för att lyssna tillsammans med Mannen och ”gänget” blir liksom inte samma sak.
Äsch … nu ska hon inte klaga. Hon ska ge Oodie´s en chans till.
Ikväll kanske … Det ska hon.
För Oodie´s ääär ju ändå alltid Oodie´s …
liksom Engelska puben i Borlänge alltid var Engelska när det begav sig där med musik och samma gamla gäng …
När Skatan gått hem genom mörkret och satte nyckeln i dörren tyckte hon sig skymta något skräp vid sina fötter …
Det var inget skräp … det var en fjäril som flaxade lite trött med vingarna som satt där …
En trött fjäril … hm…
Allt är förgängligt … så är det bara.
Ingenting är aldrig sig likt.
Skatans tankar 