är väl en sanning med modifikation.

Men nog avslöjar en bokhylla en hel del i alla fall … eller avsaknaden av en sådan …

Vid pappas läsfåtölj låg det två böcker igår …

En som alltid ligger där, som är bra att ha till hands … 🙂

Och det är inte den blå …

Nej, det är förstås den andra, Västgötahistorier … pappa samlar ju på historier och har alltid en på lager 🙂

En Blå Bok av August Strindberg har han säkert tagit fram för att August Strindberg är så aktuell just nu.

Strindberg har varit död i hundra år i år  medan pappa i stället föddes 1912 och snart  har levat samma antal år i år  🙂

Skatan tror inte att pappa har läst En Blå Bok (utgiven 1907)  särskilt väl. Han har nog köpt den för länge sedan för att han var nyfiken på den  och … som Skatan, som genast la beslag på den och tog med den hem …  ville läsa den för att förundras över vilka tankar den ”gode Strindberg” bitvis kunde tänka.

Helgalna … alltså … eller så drev han med oss allihop.

Strindbergs litterära produktion från Infernokrisen är märkt av hans Swedenborgläsning … och …

Mot slutet av sitt liv deltog Strindberg i dåtidens rasteoretiska spekulation. I sin En blå bok I (1907) skriver han om så kallade äfflingar^[43] (härledes av Affe = apa),^[44]en term hämtad från boken Theozoologie av ariosofenJörg Lanz von Liebenfels (född Adolf Lanz).^[45] Äfflingarna ska enligt Strindberg och Liebenfels vara en ras av halvmänniskor som uppkommit i människans urtid genom att kvinnor har parat sig med apor. Dessa halvmänniskor ska i modern tid främst företrädas av judar ochzigenare. I En blå bok nämner han den skäggiga damen eller ”apkvinnan” Julia Pastrana (Wikipedia)

Och antisemit är inte pappa och inte heller kan Skatan tro att  han  någonsin trott på någon Übermensch. (Tvärtemot hjälpte han judar på en hel del sätt under kriget men det är en annan historia. Han är väl inte göteborgare för intet)

Men när Skatan läser en del i En Blå Bok funderar hon på om ändå inte den gode Strindberg driver  med oss … Kan han verkligen mena allvar 🙂

– Jag är kristen! Det är: jag är adelsman, jag är öfverklass; jag är vaccinerad, har gjort min värnplikt, är medboragare och myndig: jag är en hvit man, jar har rent prästbetyg, jag är übermensch!

Nog lutar det åt att han inte menar allvar, ironiserar … eller hur?

För övrigt har inte pappa särskilt god ordning bland sina böcker.  Här står ännu en Strindberg inklämd mellan trädgårdsböcker och en svambok och en om Djurriket, den vackra blå.

Och en hel del böcker finns där förstås om hans kära Bohuslän …

Där finns en hylla med fransk litteratur, en hylla med böcker om  konst, antikviteter och Svenskt silver osv osv … och hyllmeter efter hyllmeter med släktforskning … ett intresse som  han övertog efter sin pappa  vars arbete  han till dels har slutfört . Och han har inte heller bara forskat på sin släkt utan på andras också …

Så … vad kan man då säga om pappa genom att titta på hans bokhyllor?

Att det är en man med brett intresse för läsning … det är helt klart, en man med  spridda intressen, en nyfiken man … tja … en riktig bokmal … som man sa förr …

Inte kan man tro att han var en mästare på spjut när han var ung … älskade att  segla, åka skidor … alltså inte bara satt lutad med näsan över en bok. 🙂