Slag i slag

… kommer uppmaningarna och utropen !!!

Vi måste sluta nedvärdera kunskap

uppmanar alltså  Dick Harrison (professor i historia) och Katarina Harrison Lindbergh (författare) i dagens SvD .

/…/

Allt hänger ihop: lönenivån, de uteblivna studenterna, den svåra arbetsmiljön, den beryktade betygsinflationen, den långtgående benägenheten att ge elever ledigt under terminstid, den sjunkande kunskapsnivån och annat beklämmande som vi förknippar med den svenska skolan. Den bakomliggande orsaken är att alltför många avskyr kunskap, tycker att den är jobbig, snobbig eller bara onödig.

/…/  
Men i Sverige frågar lärarstudenter sin lektor eller professor vilka frågor som kommer på tentan, vilka kapitel de kan hoppa över och om de måste gå på föreläsningarna. De plagierar lärobokstexter och struntar i obligatoriska seminarier, varefter de anser sig orättvist behandlade när de blir underkända. Utan att skämmas skryter framstående personer över att de ”minsann inte brydde sig om skolan och se hur bra det gick ändå”.
/…/

Vi måste sluta säga att det inte spelar någon roll om man är duktig, sluta tala förminskande om kunskap och låtsas att den inte behövs i vår moderna värld.

Kunskap är av godo. Ju fler som har den, desto bättre. Fråga inte vilka böcker du kan ignorera, utan vilka du kan läsa utöver de självklara.

Sluta söka genvägar och börja gå omvägar, eftersom de ger dig ett rikare liv. Se inte lärandet som ett sätt att klara ett prov, utan som något som gör dig till en större människa.

Det har faktiskt slagit Skatan när hon lyssnat på ett eller annat frågeprogram t ex  hur lite man kan om det inte gäller alldeles aktuella saker och händelser och hon har häpnat över att man inte kunnat vad Skatan själv tyckt  vara lätt som en plätt … ( Undantag finns förstås … och då tänker Skatan på många På spåret-tävlande, som varit helt fenomenalt duktiga)
Nu ska verkligen inte Skatan dra alla över en kam  (och bli den där gamkärringen som hon ju är …som gnäller om att det var bättre förr) … men tendensen finns där i alla fall och nu dyker det upp fler och fler ”larm” .
Man är ”töntig” om man håller bildning högt.
Det är helt enkelt inte ”inne” eller coolt att sträva efter kunskap.
Egentligen har det väl varit så en längre tid … ja, kanske var det så också när Skatan var ung fast på ett helt annat sätt …
Då fanns det nog mer av avundsjuka bakom föraktet … man hade själv kanske inte haft möjlighet eller ”fått” studera.
Det var större klassskillnader.
– Läroverksungar, skrek folkskoleungarna efter oss/dom som gick i realskolan … och det var slagsmål mellan gängen.
Skatan kom ihåg hur hon blev försvarad av Svullo … en kille som var mångas skräck och som  blivit relegerad från läroverket men gillade Skatan … när hon blev antastad av ett gäng folkskoleungar en gång …
– Låt henne vara … hon är OK …
På den tiden var det inte lika jämlikt som idag. Alla hade inte råd att studera … eller tyckte inte det var viktigt. Skatan har ännu inte läst Leif G W Perssons bok Gustavs grabb men den ska visst beröra det här. Hur viktigt Leifs pappa Gustav tyckte det var att Leif studerade … utnyttjade sin begåvning… ”blev något”.
Och många gjorde så kallade klassresor …

För inte så många dagar sedan fick Skatan tips om en artikel i HD skriven av Jenny Högström ( Pål Pommac i FB) om samma sak … nämligen

dagens kulturskymning.

Och Jenny Högström poängterade då främst hur lite våra politiker värderar kultur och bildning och jämför med traditionen i Frankrike bland politikerna där … (förr vill säga).

KULTUR. ABF har förlorat kontakten med arbetarrörelsen, klagade en vän. Nja, är det inte snarare så att arbetarrörelsen som helhet har förlorat kontakten med sin bildningstradition, anmärkte en annan.

Och det är ju nog så allvarligt. Men ändå är det bara en liten del av sanningen. För kopplingen mellan bildning, politik och diskussionen om ett demokratiskt och jämlikt samhälle, är i dag långt ifrån självklar.

/…/

Inte nog med att vår egen kultur- och idrottsminister inte kommit med en enda proposition sedan 2010, som Svenska Dagbladet noterade (26 mars) och endast tycks intressera sig för den ekonomiska regleringen av kulturen (det vill säga att den ska klara sig själv).

Att vara kulturpolitiskt engagerad står över huvud taget inte högt i rang och när Håkan Juholt talade sig varm för kulturen redan i sitt installationstal, blev han närmast hånad för sitt uppriktiga intresse.

Engagemang kopplat till kultur tycks vara lovligt byte  /…/

Allt detta kommer jag att tänka på när jag läser en stort uppslaget artikel i franska ”Le Monde” (25 mars) som inventerar de franska presidenternas bildning genom tiderna, och dess faktiska betydelse.

Detta inför presidentvalet vars första omgång går av stapeln den 22 april. Det är naturligtvis mycket intressant – inte bara för att jag av flera anledningar har svårt att tänka mig samma artikel i en svensk dagstidning, men också för att det helt enkelt säger någonting om just bildningstraditionens betydelse i ett bredare perspektiv.

Att kokettera med sin ringa bildning (något jag mest diagnosticerar som mindervärdeskomplex) är dock knappast något unikt svenskt fenomen.

/…/

Mitterands talskrivare Eric Orsenna menar att en president utan gedigna kunskaper i historia och litteratur vore ”lite som om franska fotbollslandslaget inte sjöng Marseljäsen”.

Men frågan är naturligtvis vad som händer (vad som håller på att hända) när den här bildningstraditionen luckras upp. Hur det påverkar ett samhälle – på sikt.

/…/

Bacqué pekar på hur vårt förhållande till kunskap och kultur har förändrats i takt med den medieteknologiska utvecklingen. Och den förhärskande dyrkan av nuet som varken vill veta av det förflutna eller framtiden. Som kräver omedelbara beslut och reaktioner.

 Osv … osv …
Ja … det här var ord och inga visor och har ni orkat läsa ända hit så förstår ni att en gamkärring som Skatan är allvarligt orolig.
Man kanske skulle starta en kamprörelse  tillsammans  med Dick och Katarina …

Det är dags att anta utmaningen. Det är tid att kräva ett samhälle som på allvar premierar kunskap.

Bildning

Så är hon där igen, Skatan. Hon kan helt enkelt inte  låta bli Bodil … Bodil Malmsten och hennes suveräna tankar och … hur hon förmedlar dem …

”Om jag vore kulturminister
skulle jag återinföra folkbildningsidén. Förbjuda alla tv-program med
ordet ”fru” i rubriken. Klona Bengt Göransson */ så fort det kan göras riskfritt.”
*/
Kultur- och utbildningsminister 1982–1991.
(Bodil Mamsten Om Bildningens betydelse)

Bildningen har nästan all betydelse i världen för att vi skall få större förståelse och se samband och se liiite djupare och mer genomträngande än till vattenpussens spegelbild.

Bodil länkar till den avgående kulturchefen på SvD, Stefan Eklunds artikel om just detta. Han efterlyser en medveten kultur- och skolpolitik och menar att det var kunskapsbrist bakom SD:s stora framgångar i valet och det tror Skatan också …

Att ge den uppväxande generationen verktyg för att förstå det främmande har sällan haft plats på agendan för kulturpolitiska satsningar de senaste 15-20 åren – där har istället höga publiksiffror i allt högre grad varit mål för verksamheten. Resultatet har blivit en kunskapsbrist, den främsta drivkraften bakom SD:s framgångar.” (Stefan Eklund)

If poverty is the mother of crime, stupidity is its father. (Jean de La Bruyére, French satirist )