Skatan är en riktig fegis….. konflikträdd till max

skata

Det kanske inte är ett av de mest typiska dragen hos Skat-släktet men jag, den här Skatan, är iallafall en riktig fegis…. gör så gott som alltid som andra ”dominanta” bestämmer och vill. Och, av någon konstig anledning är det så´na jag omger mig med. Dominanta alltså.

Ett undantag förstås. Margith. Margith var en stark person med stor integritet. Vi var själsfränder…. och det skulle aldrig fallit henne in att dominera och bestämma över huvudet på någon enda, stor som liten…. Men

… tillbaka till verkligheten.

Mannen har åkt till Stockholm i tjänsten, som det så vackert heter, och Skatan hade sett fram emot två härliga ensamma egna dagar med StinaPinaFina. Men så är det så här. Mannen har en vän, sin ex-sekreterare, en myyycket dominant liten dam som igår sa att… ”Kul… då kommer du till mig, ta tåget, jag bjuder på middag och vi gör nå´t”… Hmmm svarade jag, jag svarade inte något alls egentligen, sa varken bu eller bä… eller KRAX. Och under hela morgonrundan med StinaPinaFIna har jag övat på fraser när jag skall avböja träffen med B i Bad Goisern. Jag hade hittat ”frasen”…. och så

ringer B, berättar att det och det tåget har jag att välja på, vi skall först äta och sedan …. vandra hit eller dit… nå… tar du 11- eller 12-tåget. När jag väl börjar hacka och stamma… blir det ändå inte som jag egentligen vill… jag ger med mig. Och hon börjar redan planera för morgondagen….Men då … det skall jag avvärja redan idag. Snart måste jag göra mig i ordning iallafall för avfärd…

Mannen har träffat B varje dag se´n vi kom hit utom när han är på resa. Jag har lyckats avvärja och stanna hemma för mig själv 2 ggr, 2 dagar. Skatan ääär en riktig riktig fegis. Och det är ju jag själv som är skuld till det hela…. att jag inte kan värja mig.

Blue…så blåå… inte ens Den Minsta av segrar: …besök hos Skatans tänk var inte att tänka på

full_8394_9853_931242Jag har vaknat och känner mig så… så ….blå …. Heter det inte så när ens inre är … blue…

Jag tar lilla blå till hjälp och knycker, som den Skata jag är, ett blått stycke … så melankoliskt och passande. Lyssna bara på Christian Gabel

Skatan

 

skatan1

Skatan följde aldrig med till Leoben… Blev hemma i Ischl och bakade glutenfritt bröd till Mannen, gick på långpromenad med StinaPinaFina och har fördjupat mig i WordPress och t ex skapat Sidor (Skatan själv) med en del av mina målningar, som finns till beskådan här bredvid.

Men… trots att jag idag stannade på plats… är jag verkligen en flaxande skata. Inte bara fysiskt flaxande utan även inom mig, i mitt djupaste inre, min Skat-själ flaxar flaxar….

Det känns som jag flaxar runt i ett slutet rum, stöter emot väggar, fönster, tak, golv… kan inte nå det jag vill, komma ut… är frustrerad… har så mycket idéer, tankar som aldrig blir nå´t.. är så splittrad. Jag skulle verkligen behöva lugn och ro… söka ensamheten, ha långtråkigt. Det skulle vara bara jag, böcker, målargrejer och så datorn… i en hel vecka.

Det skall väl inte vara så helt omöjligt att ordna…. nå´n gång…

skatan2

Idag har det varit en lång dag

För det första snöade det ymnigt. Och blåste…ispiggar… så morgonpromenaden med StinaPinaFina var inte så mysig som det såg ut att bli när man tittade ut på allt det vita genom fönstret.

Vid middagstid tog vi tåget till Gemundn och till Villa Toscana som hade julmarknad. Fantastiska julkrubbor, dels i papper, dels i andra material, rötter, keramik … you name it. Och kransar och julpynt och glühwein….

StinaPinaFina var med och fick stora vita snöklumpar som extra tyngd på tassarna…

Väl hemma i Bad Ischl hämtade vi bilen och åkte till Weissenbach där vi åt en himmelsk måltid. Kokt kalvkött med pepparrots”knödel” och stekt potatis. Och en svalkande öl därtill…. Mätta och belåtna slängde vi oss på soffan därhemma med böcker och var sitt glas vin….

Och se´n måste jag ju prova om det gick att få in ett inlägg…. Och det gick efter mycket om och men.. Så nu vet jag det iallafall

….fortsättningen på loppis-"krönikan"

Sååå…nu blir det ordning på torpet. Sonen och Skatan har landat i Borlänge…men tidigare hade Sonen öppnat bakluckan i Strandstuviken och höll försäljning på prylar prylar prylar…och Skatan som i början var ganska pessimistisk fick inte vatten på sin kvarn, nej små och stora flickor samlades runt Sonen och köpte köpte ända tills de snåla karlarna kom och hindrade vidare köp. Kul början på en ”resande”-karriär?

Sonens loppis

På campingen i Strandstuviken var det baklucke-loppis och eftersom sonen hade bilen full med ringar, strumpor,…forts. följer…

Att jag inte kunde skriva det här inlägget berodde på min dator vars tangentbord nu fullständigt ”pajat”. AjaBaja Kaxe…Du slog allt lite hårt på datorn sist……

Man kan mycket väl hålla sig med nostalgi så länge man inte lever i det förflutna. Lionel Bari

Citatet i titeln har jag ”knyckt” från en fantastisk blogg Bloggen

hittade jag hos en annan fantastik blogg och nu har jag båda dessa fantastiska bloggar bland mina favoriter.
Ovanstående bildpotpurri har jag ovanför dörren i Bad Ischl när jag sitter på toa och blickar uppåt…som ni förstår fortsätter jag lite på det här dass-temat som jag börjat på. En del av bilderna har jag själv målat, en del är kort …men alla föreställer kejsarparet Frans Joseph och Elisabeth eller Sisi …Hela staden Bad Ischl är nostalgi…och det kan vara skönt med nostalgi…bara (som sagt) ”man inte lever i det förflutna”….

Skatan kan inte blogga….tomt inne liksom…

I sjuksalen där Margith låg…fanns en tyg-tavla med ”dalahästar”. … och det här häst-fåret får illustrera min blogg-tomhetskänsla-ja-nästan-olust-känsla-att-skriva. Ett får står ju oftast bara och glor och glor och glor när man hälsar på det…men en häst…kommer glatt galloperande och vill ha en morot…en ridtur… en klapp eller nåt…. Så där känns det…Skatan skulle verkligen vilja flaxa till och blogga ur sig (det låter nå´t det) men förblir, som det får jag förnärvande känner mig som,….gloendes utan några ”bra” tankar. Bara blaj….Och egentligen har jag massvis att berätta…kul händelser…drömmar….