Förstår inte vart tiden tar vägen …

Konstnär: Christian Schad

  • Mannen tar tid. En hel del faktiskt. Han håller som bäst på att repa sig på sjukhuset och vill gärna ha besök … långa besök.

Kirurgen kunde  förresten inte förstå hur Mannen kunnat gå på benet med sprickan en hel vecka … han måste vara väldigt smärttålig … och det är han. Han kan till exempel komma hem från jobb i trädgården med stora sår och  frågar man då vad han har haft för sig så vet han inte ens att han gjort sig illa.  …

Mannen har berättat lite mer i detalj om själva ingreppet. Han var ryggmärgsbedövad och hörde allt. Det verkade gå till som på ”en höft” . Det tappades skruvar,  en hade de svårt att hitta tog en annan (tack och lov!), det skramlade av instrument som kastades tillbaka i ”verktygslådan” … det skämtades och pratades, batteriet i borren tog slut när de höll på att borra i honom? eller i plattan som skulle sättas dit ? och man fumlade runt och letade efter ett nytt osv osv … Det lät mer som man höll på att meka i en motor eller på ett bygge än i hans ben.

Det måste ha känts lite nervöst minst sagt. Men så här  i efterhand är det ganska kul 🙂

Och vardagsmat för kirurgerna …

  • StinaFina tar tid … en timme Morgonrunda, en timme Lunchrunda, en halvtimme seneftermiddag och en halvtimme kvällsrunda. Och så på och av med alla kläder och broddar och … annan så kallad ”ställtid” *

Trots att det är sagolikt vackert … här skymtar Villa Skogsberg genom träden … är det ju så KALLT … och vintern står Skatan upp i halsen … alla kläder som skall på och av, broddar som skall  träs på och inte vill och även om hon helst skulle vilja kura inomhus så måste hon UT …

Men om sex dagar så …

Thailand nästa !!!

Mannen tar det med jämnmod att hans resa gick i stöpet … det blir någon annan gång, resonerar han … och Skatan kan bara längta efter …

solen och värmen och … Alice, Sonen och Pa och resan med Ida

  • Det tar tid också att planera  inför Thailandsresan och tänka ut vad hon skall ha med sig … halva garderoben finns nu i tre stora pappkassar … och galgarna gapar tomma. Kläderna har blivit flera nummer för stora men hon hittade i alla fall två par shorts sen förr som hon kan ha … och så skall hon resa med lätt bagage …

Skatan skall verkligen inte klaga och gör det inte heller fast det kanske låter så. Men hon är så infernaliskt trött och tiden bara rinner iväg …  och hon sover inte så bra på nätterna … och har lite dåligt samvete nånstans att hon lämnar Mannen åt sitt öde … men hon har talat och kommit överens med grannar om hjälp … han tar hissen upp en våning och blir bjuden på  middag, närmsta grannen kan åka och handla, nyckel skall finnas åtkomlig så att Mannen inte skall behöva ”stolpa” fram till dörren och öppna och StinaFina är på hundpensionat och…

I morgon skall Skatan först till Vårdcentralen och ta lite prover … sen skall StinaFina till Smådjurskliniken och få sina vaccinationer mot kennelhosta och vad det nu är … och så skall Mannen hämtas hem med toasits, halkskydd till duschen, gripklo och kryckor … och så …

Det skall bli sååå himla skönt när Skatan väl kommer iväg.

Och bloggen får ”halta” ett tag till …

*Ställtid är den tid det tar att ställa i ordning (enligt Bodil Jönsson)


Inte nog med att Sonen inte får lyfta …

ens ett mjölkpaket på hur länge som helst.

Unga familjen skall ju till att flytta också.

Just nu.

Och sälja sin lägenhet som de bor i.

Under förra sejouren för Skatan här i Borlänge fixade hon det lilla radhuset (bostadsrätt) till Sonen och Pa genom att budgiva som den värsta ”hästhandlare”. Och dom fick det …  till slut. Trots att det var en envis rackare hon hade emot sig.

Och nu … nu har Mannen och Skatan ”homestajlat” lägenheten här.  Så  att den skall kunna fotograferas och läggas ut på nätet. Mannen har snickrat dit lister, rättat till tavlor, städat, städat, städat (Mannen haaar städmani … ). Och Skatan har köpt tulpaner och frukt och arrangerat kuddar, plockat bort stolar och andra onödiga möbler och kraxat, kraxat, kraxat … varit samordnare och så vidare mellan Krille Mäklare och Sonen … och nu ligger den där på hemnet.se  att beskåda. Visning den tjugoåttonde …

Sonen och Pa får nyckeln till det nya huset första februari och flyttlasset går veckoslutet efteråt med lite hjälp förstås av vänner och bekanta, Mannen och Skatan.

Sonen får ju, som sagt, inte lyfta ett finger.

(Christian Schad: … under operationen)

(Skatans mobilbild: Sonen … i nuläge)

Idag skall Pa och Alice och Skatan ta oss till BVC för vägning och mätning … av Alice … och sedan till Falun och Sonen och sedan …

Mannen och StinaFina har åkt hem.

Nu är det bara Skatan som håller ställningarna …

Christian Schad dök upp som gubben i lådan

… han som Skatan letat i sitt minne efter så länge … och Skatan fick träff när hon googlade på ”operationer” natten då Sonen skulle opereras.

Det var nämligen så här.

Skatan var på Wiens konstmuseum och tittade på en utställning för några år sedan med verk av Egon Schiele, några av Gustav Klimt men huvudsakligen verk av Christian Schad.

(Egon Schiele: Die Jungfrau)

(Gustav Klimt)

Hennes gamla älsklingar Egon Schiele och Gustav Klimt glömmer hon inte namnet på i första taget men … men den där Christian Schads namn hade alldeles fallit henne ur minnet. Inte hans konst men hans namn.

Och så dök han upp … bara så där.

Skatan kommer inte ihåg sambandet … utställningens tema …  Egon Schiele är ju s k expressionist och Christian Schad var  dadaist och anhängare av den Nya Sakligheten … men något binder dem samman i alla fall, tycker Skatan.

Att de inte drog sig för … nej, föredrog att betona det fula, som om fulheten var vad de ville avslöja.

Se det vackra i det fula.

Och det har Skatan också …dragits till det fula … snarare än till det sentimentalt vackra (det vackra också förstås) … men, ja, ni kanske förstår. En dag skall hon med ”ord” försöka förklara vad hon menar. Det kommer inte bli lätt för det är en ”känsla”, kanske pervers men …  Kommer ni förresten ihåg uttrycket ful-snygg. Det gillade Skatan. Det ful-snygga.

Egon Schiele utforskade människan och sexualiteten i sin konst och satt till och med i fängelse ” för spridning av pornografiskt material till barn”.  Skatan visar förstås inte här  de allra mest expressiva bilderna … det vågar hon inte … men någon  pornograf kan Skatan då rakt inte se Egon Schiele som. Han målade  inte för att ”underhålla och väcka lust” (pornografi) utan för att just skildra och utforska sexualiteten och människan.

Och det gjorde nog Christian Schad också. De var samtida men Christian Schad blev mycket mycket gammal (88 år) medan Egon Schiele dog ung  (28 år).

Och så var inte Christian Schad expressionist utan anhängare, som sagt, av Dadaismen och Den Nya Sakligheten. Och han sentimentaliserar inte …

(Christian Schad: Självporträtt 1927)

(Christian Schad … tror jag … eller i hans anda … Kolla korpen. Det kunde ha varit Skatan)

(Christian Schad: Skatan … nä , ja´ ba´ skoja …)

Inte bara en fulare än ful blindtarm …

har opererats bort.

Alldeles nyss talade jag med en sköterska som kopplade mig till IVA där Sonen ligger. Operationen har gått bra och man har väl tagit bort den fulare än fula blindtarmen som jag inte riktigt vet om den hunnit spricka eller ej. Vid direkt förfrågan svävade hon på målet men ful var den, sa hon. Riktigt ful.

Och till råga på allt. Ännu en lungkollaps. En totalkollapsad lunga. Samma som förut.

Febern hade varit  uppe på rekord … som Sonen sa när jag talade med honom alldeles nyss. Fyrtioen grader (-41) …

I natt har jag inte sovit mycket. Mitt i natten tog jag bort målningen av Christian Schad. Jag är vidskeplig och tyckte på nåt vis att den utmanade ödet …

Nu är operationen över och … allt hade gått bra så här är den nu … målningen.  I all fall.

Vilket slut på 2009 och vilken början på 2010 …

Nu måste det bara bli bättre och bättre och bättre …