… så var Fiskjövistelsen slut …
Idag bär det av hemåt … tuff tuff tuff …
Skatans härliga magiska höstdagar hos Skogsnuvan är slut … för den här gången.
Hej då … Fiskjön …
Hej då … Skogsnuvan …
Hej då … Oskar …
Hej då …lilla talgoxe som varje gång Skatan sitter här vid datorn sätter sig utanför på fönstret och pickar pickar … nickar och pickar.
Hej då …
… är sjuk.
Hon har hög feber.
Direkt efter bastubadet igår kroknade hon på soffan framför TVn. Hon skulle bara vila lite. Och Skatan passade på att blogga. När vi sedan satt och lyssnade lite slött på Idol och pratade slocknade hon titt som tätt och när Skatan kände efter var hon brännhet och blossande röd.
Vi gick och la oss tidigt … och Skogsnuvan fick lite Alvedon av Skatan som ju alltid har hela medicinskåpet med sig … men men …
Skatan kan aldrig tro att det går över på en natt … eller ens på några dar …
Det är nog bara början på något …
Men man skall inte måla fan på väggen … ta ut något i förskott …
Skogsnuvan har sååå mycket planer för oss här … Döda fallet och Vildhussen, Thailändska paviljongen, Lekkamraten som bjudit på middag … iransk mat … hennes vänner som vill komma och ”titta på” Skatan …
Vildhussen
Ja … ja … den som lever får se …
Stackars stackars Skogsnuvan … och … Skatan också … fast mest Skogsnuvan.
Med solen i ögonen, motljus alltså, knäppte jag denna bild på Skogsnuvans fina hus där vid Fisksjön … solen som lyst med sin frånvaro visade sig när jag stod redo att åka hem igen …
Och så här ser det ut från vägen. 
Och från trädgården …
Jag kom mitt i en mellanperiod när blomsterprakten falnat och började göra sig redo för en ny omgång …
Den ”riktige” Karlsson på Taket stack ut huvudet i solen så jag fick hälsa på honom … Han bor granne med Skogsnuvan … och ja, det är faktiskt bara propellern som fattas. Men den kanske sitter där bak på ryggen. Vem vet?
Oskar verkar inte ha det sååå pjåkigt.
Eller vad tror ni?
Skatan hade det i alla fall inte så pjåkigt.
Skatans tankar 
