Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är tvillingarnas födelsedag

Hurra  Hurraa   Hurraaa

Hurra  Hurraa   Hurraaa

GRATTIS

PÅ 

FÖDELSEDAGEN

ÄLSKADE UNGAR

Ja, jag vet … ni är liksom inga ungar längre 🙂 men för mig är ni ungar så länge jag lever

Henrik … mörk med grågröna ögon preciiiis som mamma var en gång … med sin äldsta, Alice

OCH

… Lilla e … blond och blåögd preciiis som pappa 🙂 … med sin yngsta,  Agnes

Min älskade ”Spitzbauch” kan jag kalla er ocksa … förstås …

– Har jag berättat?   (Jag veeet att jag har berättat …tusen gånger minst) … men vi tar det än en gång …)

Det är ni som är min Spitzbauch.

På den tiden det begav sig och jag var havande med er använde man inte ultraljud så frekvent som idag och när jag kom till min gynekolog tre månader före utsatt tid  med förvärkar …och  tjock så tjock så det kan ni aldrig tro och frågade om det möjligen kunde vara tvillingar kunde det inte så lätt kollas upp hur det stod till. Men gynekologen skrattade bara  och sa

– Nein, nej nej …  Sie haben … du har en ”Spitzbauch” … barnet  ligger lite fel bara … på tvären så där … vi ska ta och vända det.

Och så bökade han och stökade  med min stackars magen och klämde mig och knådade men Spitzbauchen var lika ”spitzig” ändå. Till historien hör förstås att han var tysk … tror jag … eller möjligen österrikare 🙂

Ni i låg liksom på varandra … en mot ryggen och en framåt  mot magen … och hade exakt samma frekvens på hjärtslagen … vilket är ovanligt när det rör sig om olika kön.

En månad senare åkte jag in till BB med riktiga värkar och för att snabbt få stopp på dom  hällde man i mig en stadig grogg … ett helt drickglas vodka och apelsinjuice … (jag har förresten alltid gillat screwdrivers 🙂 som drink men den här var stark ) .. innan man började undersöka.

Och då tog man till ultraljud först.

– Ja, här ser vi huvudet ligga fint till …  fixerat … och här här har vi ett huvud till …

– Har det tvåååå huvuden, flämtade jag där jag låg lite groggy av spriten … och värkarna

– Näeeej, skrattade läkaren, det är tvillingar. Men vi ska röntga också …

När jag kom tillbaka från undresökningen satt Mannen där med såna där löjliga blå plasttofflor på fötterna och en vit rock … beredd.

– Du får berätta nyheten själv, viskade sjuksköterskan

– Det är tvillingar … vi får tvillingar …

– Nej, fy faaa-n, flämtade Mannen och satte sig … Nej, fy f-n.

Han menade inget illa, ungar, han blev helt klart chockad bara … även om vi spekulerat hemmavid … och såg väl ett något annorlunda scenario framför sig.

Nu var det bråttom att skaffa kläder och vagnar och ja … dubbelt …

Och Karin hade inte bara fått ett syskon … utan TVÅ.

Vi kunde stoppa er en vecka från att födas … men sen … idag för 36 år sedan … såg ni dagens ljus. Först Sonen klockan 04.30. Då blev magen så platt med ens att jag trodde att det var klart och slutade jobba men man hejade på mig och klämde och kavlade så … elva minuter senare .. föddes  Lilla E.

2900 g och 2720 g (om jag minns rätt)

Ni må tro jag kände sig rik när jag vaggade omkring som en anka  i korridorerna med en sittring väl förankrad under ena armen och med TVÅ vagnar … 🙂

♥ ♥ ♥

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är Karins födelsedag.

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa

GRATTIS

älskade Karin

Den 12 december klockan 13.13

kom du  äntligen  till jorden,

 du vårt så efterlängtade

första barn.

Trettioåtta år i år …

I år får du fira din dag på sjukhuset, du får inte höra prassel av papper och fniss från köket, tändstickor mot plån eller skymtar den flämtande lågan  från de tända ljuset och lyssna till en stämsång … nåja … klämma i sitt

Vi gratulerar …

eller

Vad är det för en dag?

Kaffedoft blir det i alla fall … (om du har beställt kaffe till frukosten vill säga), och man vet aldrig … Skatan blev ju uppvaktad av den minsta av Lucior, knappt ett dygn gammal, den 13 december 1973 … så …

Liiite firande och extra kanske det ändå blir även om du är på ett sjukhus …

Den bästa presenten som du kan få idag i alla fall … är att röntgenbilderna visar att allt har ”gått tillbaka”, att det är bra (för den här gången) och du får åka hem igen … till ”guben” Mathias, till Ida och Johanna, till Coco och Asta med sitt föl i magen och de andra hästarna förstås … och till stallkatten som Skatan glömt vad han heter och till Johannagården.

Skatan och pappa Mannen kommer förstås att ringa dig … och sjunga … och gratta … preciiis som vanligt …

The same procedure as every year.

En jättestor … fast försiktig … kram och födelsedagspussar får du när vi ses till jul …

KRAAAAAAM!