Skatan har verkligen försökt låta bli det där med politiken.
Att uppröras, att sucka djupt, bli uppgiven, arg över det ständigt pågående ställningskriget.
Och bli besviken.
Är man röd så är man röd och ALDRIG kan man säga att något gott om något blått … och vice versa …
Är man blå så är man blå och ALDRIG kan man säga något sött som något rött … och vice versa …
Skatan har inte kunnat sätta tummen på vad det ääär som gör att Skatan känner sig så obekväm så fort det skrivs om politik, snackas politik.
Ända tills hon läste ännu en kolumn av Johan Hakelius … och denna gång tänker hon inte dribbla bort sig … och det gick upp ett ljus …
Politik gör något med människor.
”Något” är inte bra.
/…/ (ska vara hakparantes men Skatan hittar inte tecknet på sin Mac 😦 )
Det är klart att allt är politik, i den enkla meningen att det går att se allting med politiska ögon. Allt kanockså ses med teologiska, biologiska, psykologiska eller ekonomiska ögon. Men det betyder inte att allt ÄR teologi, biologi, psykologi eller ekonomi. Inte heller att allt ÄR politik.
Det finns många olika sätt att se världen. Det politiska är bara ett.
Det är just det. Det finns många sätt att se på världen och mycket är varken vänster eller höger … det är helt enkelt etiketter som något parti snabbt sätter dit på en eller annan fråga för att hindra ”motståndarna” att hinna sätta dit sitt bomärke.
I förra veckan hörde jag två personer i radio som gjorde mig beklämd. Den förste var Moderaternas nye partisekreterare, Kent Persson. Han är säkert trevlig. Han är utan tvivel smart. Han är definitivt verklig. Han har förstås, liksom alla, en historia fylld av lycka och besvikelser, sorger och förälskelser, även om vi inte har med detaljerna att göra.
Och så kliver han ut och talar som en idisslande avatar. Upprepar samma fraser om och om igen, oavsett frågan: ”Vi har vunnit två val och ska vinna ett tredje”, ”Vi lyssnar på väljarna”, ”Ingen brinner mer än jag för …”
Någon som är lika mycket människa som du och jag, väljer att bli en kuliss.
Politik gör något med människor.
Skatan citerar en kommentar till en annan av Johan Hakelius´kolumner … för att visa vilka förväntningar man har på vad som komma skall från just hans penna:
Förväntade mig en kolumn om högerpolitik. Arbetslösa är lata, svaga, ointelligenta etc.. (Juha Yläoja)
Han kan alltså … han, Johan Hakelius … kritisera något blått så blå han är …
Allt ääär inte politik.
Att Skatan inte ser allt som händer och sker med politiska förtecken innebär inte att hon inte tar ställning politiskt, att hon inte läser och lyssnar på alla engagerade politiker
Och hon KAN ändra färg … från vad som betecknas som blått/flott till rött/sött … och vice versa.
– Det trodde ni inte, va?
Och det är inte Skatan som sätter etiketterna.
Skatans tankar 