En lista med svar från din bokhylla

 

Ännu ett tips på en kul lista med frågor som ska besvaras med titlar från bokhyllan.  Skatan läste den först hos Ingrid men hon tror Znogge var inspiratören den här gången också

Hej! – Godmorgon midnatt (Reginald Hill)

Hur känns det? – Instängd (Doris Lessing)

Hur har din dag varit? – Luftburen (Per Wästberg)

Vad har du på dig just nu? – En enda ros (Dorothy Parker)

Vad lyssnar du på just nu? – Det pepprade suset (Suzanne Brögger)

Vad ser du om du tittar till vänster? – De från norr kommande leoparderna (Bodil Malmsten)

Hur är vädret hos dig? – Snö (Orhan Pamuk)

Vad ska du göra i helgen? – Falla fritt som i en dröm (Leif G W Persson)

Vad önskar du dig till julklapp? – Kärlek (Toni Morrison)

Hur ska du fira jul i år? – En fest för livet Ernest Hemingway)

Böcker och Fans

Skrattar bäst som skrattar sist …

Skatan ska kanske inte skratta åt det minimalistiskt trendigt vitsvarta  när hon själv bjöd in sina bloggvänner  till sin blogg … inte till  vitt/svart utan till grått-i-gråvitt …

Så nu växlar hon sidhuvud igen och bjuder  på lite färg 🙂 genom att visa ett snitt på  bokryggar   …

De här står fortfarande olästa i Skatans bokhylla …

Bland en hel del  andra …

Och tjocka är de dessutom … och lockande …

De står där … på lut.

Tänk ändå vad mycket olästa böcker det finns. De tar då aldrig slut och man hinner inte med hälften av de man vill läsa. Så det gäller  att hårdprioritera.

Och idag när Skatan passerade bibblan fick hon tag på Boken hon har beställt på nätet men som hon ännu inte fått tag på …

Fans av Fredrik Strage

…som rekommenderats Skatan när hon suckade över sin beundran av Bodil Malmsten 🙂

Den boken måste nu komma emellan den hon håller på med just nu: Vår egen förrädare av John Le Carré.

Fredrik Strage behandlar i sin bok i första hand ” fans till popartister, beundrare som ibland utvecklar en lika stark relation till sina favoritstjärnor som till människorna i sin omedelbara närhet”.

Nu får Skatan skjuta in att sååå fanatisk är inte hennes beundran av Bodil Malmsten … det finns proportioner i hennes beundran … faktiskt.

Trots allt …

Men hon gillar hennes böcker och TYCKER sig därför KÄNNA även personen bakom dem … och är alltså per definition en aning besatt … mer inspirerad än besatt … men ändå … besatt.

Ordet ”fan” kommer av latinets ”fanaticus” som enligt Norstedts latinsk-svenska ordbok betyder ”hän/förd, -ryckt, inspirerad, svärmisk, förryckt, besatt”. Det ordet kan i sin tur härledas till substantivet ”fanum” som betyder ”helig, åt gudarna vigd ort, helgedom, tempel”. Man kan tycka att ”fan” är ett nedsättande ord, något som sjukförklarar anhängare av olika sorters populärkultur. Men att vara inspirerad eller besatt av något betyder inte att man är förvirrad. (Fredrik Strage, Fans)

Nåväl … Skatan tycker det ska bli spännande att läsa boken som Tommy rekommenderade i en kommentar till Skatans inlägg Beundran förblindar 🙂

Läs ”Mina priser” lätt och rolig bok att börja med av Bernhard. Be bibblan köpa in den. F.ö, gillar du inte Bernhard så gör du inte… oavsett vem som rekommenderat… varför läsa något som är jobbigt? OM du vill läsa om när ”beundrans gränser, och när den övergår till något osunt” så läs Fredrik Strages bok ”Fans”. Där får du läsa om osund beundran…

Tommy.

Trots att det finns många olästa böcker har Skatan faktiskt läst en hel del på sistone. Förutom de hon lyssnat på … mest spänningsromaner, deckare, thrillers : Anna Jansson, Jo Nessbø, Michael Connelly, Lee Child m fl … spännande och bra.

Tänk, det var inte längesen som Skatan ALDRIG läste deckare …  I sin gröna ungdom lite Maria Lang, Stieg Trenter, Simenon, Agatha Christie  men … nej … så gott som aldrig.

Nu har de också sin plats i Skatans bokhylla …

Har de förresten inte blivit bra mycket bättre på sistone?

Bland de böcker hon läst finns de här: Chris Cleave: Little Bee, Suzanna Dilber: Dubbelexponering, John Grisham: Den oskyldige mannen, Bodil Malmsten: Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag och så Stefan Einhorn: Änglarnas svar.

Den sistnämnda boken, Änglarnas svar,  läste Skatan inte färdigt … den var så så så … himla dåligt skriven så hon fixade det helt enkelt inte. Noll (0) skator av fem (5) möjliga.

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag har Skatan redan skrivit lite om … Fem (5) skator av fem (5) möjliga.

Den oskyldige mannen, en ruggig dramadokumentär … man får en inblick i USAs och Oklahomas rättssystem och rättssäkerhet fungerar. ”John Grisham gör det obehagligt bra och spännande” (Dagens Industri) …men lite för mycket detaljer … lite för långdraget även om det är en dokumentär som är dramatiserad behöver man ju inte ta med alla detaljer. … Tre (3) skator av fem (5) möjliga

Och så Suzanna Dilbers Dubbelexponeringen helt underbar kärleksroman … ja, ”en drabbande roman om vad kärlek är, eller inte är” som det står på baksidan.

Skatan älskade den … De två kvinnorna, en bedragen hustru,  Josefin, och en ”den andra kvinnan”, älskarinnan, Ella, (men inte älskarinna till den bedragna hustruns man … äsch … ) får vi möta omväxlande i vartannat kapitel. Den fick en väldigt egendomlig kritik av Nina Björk i DN och då gav Skatan Suziluz (bloggaren Suzanna Dilber) en kommentar som hon citerar här som sitt omdöme:

Jag älskade den … av just de anledningarna till kritik som hon framförde. För att den är samtid … NU … för att de två kvinnorna med sina fel och brister berättar om kärleken som den kan vara så att man känner det ända in i hjärteroten, lever med … båda två … bägge sidorna av samma mynt … den ena sidan som ju skildrar en mogen, lite ”vardagstrött” kärlek (som jag uppfattar den) som ställs på prov genom otroheten och den andra, hopplösa, ständigt hoppfulla känslan hos ”den andra” kvinnan. Jag är ingen litteraturkritiker och tänker inte gå djupare in på alla tankar och känslor som Dubbelexponering väckte hos mig men … som sagt … jag älskade boken och jag läser mycket så … det är ju inte den första roman om kärlek som jag läser … om jag säger så.

Slutligen ger jag dig ett gott råd: Gör som Bodil Malmsten … läs inga recensioner …

Lyssna på vinden … och hör vad den har att säga :-)

Kram!

Dubbelexponering får fyra (4) skator av fem (5) möjliga av Skatan.

Och så till sist … men inte minst: Little Bee av Chris Cleave, ” en varm och berörande bok om medmänsklighet, kärlek och civilkurage”. … som det står på baksidan.

Det är precis vad den är … ”en gripande historia om en afrikansk flyktingflickas krock med vår västerländska kultur och vårt sätt att leva”, om flyktingmottagningen i England, om den vita västerländska medelklassens aningslöshet och naivitet och … ja en ”berörande” bok som Skatan varmt kan rekommendera …

Trots att Magnus Eriksson på SvD ger sämre kritik i sin recension …

Författare som Helen Oyeyemi, Diran Adebayo, Jackie Kay, Biyi Bandele och Chimamanda Ngozi Adichie har överlägset gestaltat Chris Cleaves teman.

ger Skatan Little Bee får fyra (4) skator av fem (5) möjliga.

Den är inte en bestseller för inte …

Det var det det …

Orkade ni med ända till slutet ???  🙂

”Aldrig inaktuellt”

…. skriver Bodil Malmsten i sin blogg Finistère om Evert Taubes Kinesiska muren . Och Skatan citerar som hon brukar det som Bodil Malmsten tänker och skriver … och som hon deklamerar tillsammans med Eva Dahlgrens musik och sång (i kören) och med Nils Landgren som spelar trombone.

Det var tretusen åras kinesisk pränt
Som Chi-Huang-Ti lät bränna på bålet
För att historien skulle börja med honom
Var och en som gömt någon bok
Blev märkt med glödgat järn
Den som blivit märkt med glödgat järn
Blev sänd till den kinesiska muren
Fick bära sten och mura stenar på muren
Var och en som gömt undan en skrift
Blev slav på Chi-Huang-Tis mur

”Det är aldrig inaktuellt” … att värna om ordet,  litteraturens frihet och Boken … och påminna oss om att det funnits andra tider …

Skatan håller helt och hållet med …

Mats Gellerfelt i hans  recension  i dagens Svenska Dagbladet av Johan Hakelius´  Ladies.

Stor underhållning med udda damer

… skriver Gellerfelt redan  i rubriken.

Och det är just vad det är.

Johan Hakelius … angloman ut i fingerspetsarna , enligt egen utsago …

Redan när Skatan läste Döda vita män … tänkte hon  att den hääär boken skulle Lilla Blå läsa … vår … i bloggvärlden  … egna excentriska Lady … men det ”bidde ingenting med det” … och nu när Skatan har kommit en bra bit in i den nyutkomna  Ladies … är det verkligen på tiden.

Läääs den!!!

Eller rättare sagt läääs dom!!!

Detta är ett tips till er alla som älskar knäppskallar, galningar, och mer än lovligt excentriska exemplar av den mänskliga rasen. Båda böckerna är porträtt av minst sagt excentriska män och kvinnor … gentlemen and ladies … huvudsakligen från den engelska överklassen … med några undantag.

Skatan ääälskar dom  … både de Döda vita män(nen) och Ladies och vill ha dom hos sig … och inte bara som lånegods från bibblan.

Jennifer och Clarissa – Two fat ladies

Först ut i Ladies skrev Johan Hakelius om två … helt galna förstås … kvinnor:  Jennifer Paterson (1928 – 1999) och Clarissa Dickson Wrigth (1947 –  ) som av en slump föstes ihop och gjorde en lång rad matlagningsprogram tillsammans som  Two fat ladies …

Han inleder sin berättelse med att beskriva Jennifers färd till den sista vilan. Hon dog av lungcancer 1999 … det är hon som röker i klippet ovan (som är mer ett ”skojklipp” så Skatan rekommenderar också andra mer seriösa klipp från matlagningsprogrammet) …  och bara den inledningen gör att man fortsätter med stegrande intresse för att möta den ena mer excentriska kvinnan efter den andra …

Bland de sörjande i den katolska helgedomens nybarocka kyrkorum fanns mängder av kända ansikten …

Gregoriansk sång hade avlöst Mozarts Reguiem, eftersom Jennifer Patersons förstahandsval, Verdis Requiem, inte är liturgiskt erkänt.

Det icke erkända requiemet …

Det var en annan huvudbonad som alla objektiv riktades mot: hjälmen.

Störtkrukan var av samma typ som den tusentals mopedister burit och bär världen över. Det enda som gjorde den unik var dekoren. Grälla färger i mönster som förde tankarna till det fornnordiska täckte varje yta. På hjälmens vänstra sida fanns ett rödskäggigt, bevingat vikingahuvud med ett T i pannan. På framsidan stod det textat ”Born wild” och på baksidan förklarades T:et – det stod det Triumph, i den brittiska motorcykeltillverkarens sirligt gotiska typsnitt.

Skatan skulle kunna hålla på och citera hela boken … men det gååår ju inte … Att just en sån här störtkruka fördes fram  i kyrkogången mot kistan buren av en högtidlig begravningsentreprenör var egentligen inte bisarrare än att en överviktig sjuttioårig dam i rasande fart bar den när hon körde sin skoter på Londons gator.

Det var på sätt och vis en god tidpunkt att dö.”   …. för Jennifer hade verkligen blivit en älskad kändis

”Som den mörka och bakom ungglelika glasögon lätt vindögda halvan av kockduon ”Two Fat Ladies” hade hon kört en gammal motorcykel med sidovagn rakt in i britternas hjärtan. Alla som såg programmet – … – gladdes och förfasades över att se henne stoppa sina lindrigt rena fingrar med de långa, ilsket röda naglarna i ännu en bytta köttfärs.”

Det finns förstås en hel del att skriva om andra hälften av de två feta damerna också men men … det överlåter Skatan åt er att läsa om tillsammans med alla de andra porträtten av mer eller mindre helgalna män och kvinnor  i båda Johan Hakelius böcker Döda vita män och Ladies.

Ha så kul …

Ha så himla kul!