Att Svenska Akademiens ständige sekreterare och författaren Peter Englund har öppnat sin Akademiblogg för kommentarer upptäckte Skatan när jag besökte den idag …
Så glad blev Skatan att hon måste trumpeta ut det här … på sin blogg .
O, den som kunde skänka dikten så
den enkla form, som tusenden förstå,
den form, som frambär kraftigt vardagsbröd
till tjänst för hunger, ej för överflöd.
Ur I Porslinsfabriken av Carl Snoilsky
”Stig Claesson förklarar hur han skriver en bok: “Jag skriver en titel på första sidan. Sen letar jag reda på ett citat som någon annan skrivit, ett citat som passar till titeln. Citatet skriver jag på andra sidan. Det är på tredje sidan som jag måste tänka mig för jävligt noga.”
(Halvar, som citerar Bodil Malmsten i sin blogg, som citerar Slas i sin)
Och det är nu som Skatan måste tänka sig för jävligt noga … hålla tungan rätt i mun … så hon landar rätt …
Bodil Malmsten funderar på att öppna sin blogg Finistère för kommentarer.
Det hoppas Skatan mycket på … och ser fram emot.
”… överväger jag att öppna kommentarfunktionen.
Och införa yttrandefrihet här på hemsidan.
Men på mina villkor, jag ska tänka ut ett kodsystem som respektive kommentator måste logga in genom”
skriver Bodil i bloggen den 23 mars i år och Skatan väntar hoppfullt … fortfarande …
”Yttrandefrihet är ett privilegium som inte får missbrukas, den som yttrar sig här gör det under ansvar och krav på dagligen uppdaterad känsla för hänsyn och moral” …
fortsätter Bodil Malmsten
– Tacka sjutton för det. Det är väl det minsta man kan begära. Hänsyn och moral …
men det verkar ändå dröja …
Har det hänt nåt på den fronten … hänsyn och moral ?
Finistère är fortfarande stängt för kommentarer.
Till Skatans besvikelse har nu Halvar i sina HUVUDSAKER också stängt sin blogg för kommentarer.
”Det handlar om mig själv och inte om dig som läsare.” skriver han … men det känns ändå som han stänger dörren mitt framför näsan på henne … på oss …
Kommentarer kan vara så mycket förstås … som inte Skatan i sin enfald förstår … men Skatan kan ändå inte låta bli att kommentera Halvars inlägg Inga kommentarer
Skatan har inte svårt att förstå …
att man stänger om sig om man bara får ”skit” och ”otidigheter” i kommentarerna … eller …om man blir mobbad … eller så …
eller om de är så överväldigande många att de ”väller över” och tar för mycket plats och kraft och/eller att man tycker sig inte ha tid att läsa alla … eller lust.
Men då kan man ju … i och för sig … strunta i dom och hoppa över att läsa kommentarerna … eller?
Låta bli … helt enkelt.
För bloggens kommentarer och reaktionerna i dom … kan också ofta bli ett utbyte av tankar mellan läsarna av bloggen … och bli en öppning till så mycket mer …
Så … vad Skatan verkligen har svårt att förstå
är att en bloggare inte vill ha det här utbytet med sina läsare … om man nu ändå skriver ”för allmänheten” och har en ”öppen” blogg. Man kan ju annars ha en blogg med hänglås, en låst blogg att läsa endast för invigda med passerkort … eller en blogg alldeles för sig själv, en privat dagbok och anteckningsbok …
Det går ju också an … kan kännas bra … med bloggkommentarer som får vänta på publicering och granskas först … men det tar onekligen tid för bloggaren … och kanske av den anledningen ”faller” …
En del tycker att det är meningslöst med kommentarer för att de för det mesta är ett ”ryggdunkande” och ett smickrande. Den enda kommentaren av värde är den kritiska , bitska motvallskommentaren … tycker somliga.
Det tycker inte Skatan …
Om sådana kommentarer var övervägande skulle också Skatan stänga av sin kommentarsfunktion på bloggen.
På stört.
Skatan själv brukar … för det mesta .,.. kommentera kommentarerna … men det är ju verkligen upp till en själv förstås … hur man vill göra med det …
Så så värst kravfullt kan det ju inte vara … bli … att ge en möjlighet att kommentera. Man behöver ju inte ens läsa dom om man tycker de stör … tycker Skatan.
Frustrerande är det ändå och lite besviken känner Skatan sig allt. När hon läst ett bra inlägg … vill ge en eloge eller tillägga något eller associera eller till och med ge mothugg och starta en konversation … och så … är det stopp. Visserligen kan hon alltid gå tillbaka till sin egen blogg, citera och länka … som här … men det är inte samma sak … mera omständligt … en omväg.
Men hur det än är och har blivit … respekterar Skatan självklart Halvars beslut … inte tal om annat … men känner ändå att hon måste ”tycka” och kommentera inlägget Inga kommentarer.
Att Skatan gillar Halvars HUVUDSAKER vet mina trogna läsare redan … och det här förändrar inte detta.
Hon kommer att följa HUVUDSAKERna vare sig hon kan kommentera eller ej … förstås.
Att Skatan gillar kommentarer … det har ni redan förstått … både att ge och att få …
”Att bara skriva rakt ut i tomma luften utan att ha en aning om någon egentligen bryr sig, om du tycker bu eller bä, bra eller anus, flipp eller flopp, det hade i alla fall jag ledsnat på.
Kan vi därför inte komma överens om att vi bättrar oss (jag är usel själv) och skriver en kommentar lite oftare när vi reagerar på något som vi läser?
Om så än bara ”Haha”, ”Knappast!” eller ”Väl rutet”, simpel respons är bättre än ingen alls.
Mitt förslag är därför att vi skriver minst två kommentarer om dagenfrom now on.
En liten kampanj för att hålla modet och orken uppe på våra favoritbloggare, helt enkelt.
Hur låter det? Kommentera gärna.” (Ulrika Good)
Skatan är egentligen lyckligt lottad. Fler och fler kommentarer och hennes blogroll har växt och blivit längre och längre … och då känner hon att hennes tankar tas emot … kanske ibland till och med betyder något.
Vi vill nog ha respons. De flesta av oss bloggare.
Det finns naturligtvis undantag … Bodil Malmsten avstår helt från möjligheten att kommentera i hennes blogg av förklarliga skäl … trakasserier … och om jag förstått Halvar rätt? är han glad för kommentarer förstås … men dom är inte så himla nödvändiga för hans bloggande eller där kanske jag har missförstått. Det var kanske antal besökare han inte brydde sig så mycket om … hur många de var. Så var det förstås.
Alla vill vi i alla fall ha bekräftelse på ett eller annat sätt. Annars kunde vi ju skriva ”för byrålådan”.
Eller!
Skatans tankar 