Trollet påminde mig i sin kommentar om vad också doktorn sa … eller frågade om … apropå min kortisolbrist … att mina binjurar inte utsöndrar tillräckligt mycket av det hormonet.
Han frågade om jag varit med om någon stor sorg och förlust de senaste åren … och Trollet skrev …
”Att det hänger ihop med Margith verkar hur logiskt som helst, det finns väl inget mer pressande och stressande för kroppen än att stå bredvid och se på hur någon man älskar kämpar för livet och mister det i alla fall.”
Mina inlägg om det här har nog varit en aning förvirrande och inte helt sammanhängande … men det har också med ”bristsjukdomsbilden” att göra 🙂 … man blir lite vimsig helt enkelt 🙂
Och är man då vimsig från början förstår man väl hur det kan bli …
Ja att mista Margith var det svåraste och tyngsta som hänt mig i mitt liv. Jag saknar henne så oerhört även om sorgen förstås har förändrats och blivit till tacksamhet att jag fick uppleva en sådan vänskap som med henne fast jag egentligen inte förstod det … hur djup den var … när jag ”hade henne”. Utan tog den för given. Fast vi talade förstås ofta om vår vänskap som ju ”drabbade” oss i vuxen ålder … planerade vad vi skulle göra tillsammans när vi båda blev pensionärer osv osv … och trodde att vi hade all tid i världen på oss framöver.
Så … det är kanske inte så konstigt att sorgen satte spår inte bara i själen utan också i kroppen.
För det är inte helt ”förståeligt” att man kan sakna någon som inte ”tillhör familjen” så mycket. Just därför att många ”andra” tycker det är konstigt med en sån djup sorg kanske gjorde att jag omedvetet stoppade undan sorgens uttryck som i stället satte sig i kroppen.
Inte så konstigt alls …
Nu … finns det hopp om bättring och ”trollen spricker” när man lyfter upp saker och ting till ytan … sätter ljus på det …
– Aha … så förhåller det sig förstås …
Men egentligen är det en dum liknelse. Inte vill jag att det kloka Trollet skall spricka inte … Fast det beror väl på vilka ”troll” man menar. Det gick sannerligen ”troll” i alla mina läkarbesök när man inte hittade ”roten” till det onda …
