så här års.

Det är mörkret som ännu inte har gett sig …

Månadsbilden i januari … innan snön kom och några dagar innan den 19 januari … 

– Snart är det vår, skriver hon hurtfriskt på Facebook; mest för att tagga sig själv.

Och en massa smileys och hjärtan på rad. ❤ ❤ ❤

I går skulle Margith ha fyllt 65 år.

– Va, redan 65 år?

Skatan förstår inte vart åren har tagit vägen. De sju åren som snart gått sen Margith lämnade henne, dog …

Och knappast en dag har heller gått utan tankar på henne … vad Margith skulle ha tyckt, ha känt om det ena eller andra som Skatan känner och ser och saknar den där vännen att tala med, skratta med … på just deras vänskaps sätt.

Skatan har levt på … visst … Hon lever på varje dag, har sin fina, underbara familj, sina vänner  … jo, hon har vänner också 🙂

Men Skatan är som ni förstår ändå inte nöjd. Det räcker inte.

”Någon fattas henne” som Astrid Lindgren uttryckte det i Ronja Rövardotter.

Margith fattas Skatan. Det är Sanningen.

Ingen sanning med modifikation utan den rena, rama sanningen

Men Margith är Skatans Mållgan … och det känns bra,  att ha sin Mållgan-Margith att tala med.  🙂

Alfons´Mållgan av Gunilla Bergström

Nu kämpar Bodil Malmsten för livet … igen …  och skriver om Döden som hon aldrig väjt för att skriva om men nu med ett raseri som kanske har funnits där tidigare men nu träffar en i magtrakten så att man viker sig.

»Kan du inte skriva om något annat än döden.
Döden, döden. Har du inget annat än döden att komma med?«
”Nästa gång får det bli en kärleksdikt”, tänker författaren förglömmande sina kärleksdikters tragiska slut. (Bodil Malmsten)

 

Och Eldklotters tankar som väcktes av att se Bodil i Babel med sitt kortklippta hår … Skatan tänkte också  tankarna då  men tryckte ner dem, ville inte tänka dem ens …

… jag anade att det var frågan om cancer när jag såg hennes kortklippta hår på Babel för några månader sedan.
Nu har cancern kommit åter.
Jag tänker: ”Nej! Inte Bodil. Inte min Bodil.” Men Bodil också. (Eldklotter)

Skatan vet ju det. Att alla ska dö. Nå´n gång. Måste dö och att tankar på Döden får Livet att levas här och nu … att tas vara på.

Men det är lättare sagt än gjort.

Mycket lättare sagt än gjort när nu Tiden rusar iväg snabbare än någonsin … snabbare än ljuset.

Och hon blir avbruten hela tiden. Av ditten och datten.

Det är ju det som är Livet förstås.  Att bli avbruten av ditten och datten. Men. Det ingår ju liksom i Livet …, tänker Skatan som verkligen inte ska klaga.

Men klagar ändå, som synes.

Glädja sig och njuta av det vackra i vardagen. Glädja sig och läsa Bodil Malmsten.
Jag läser och skickar varma, läkande tankar till Bodil. (Eldklotter)

Och det försöker Skatan göra också … försöker glädja sig och njuta av det vackra i vardagen, av det hon har, sin stora familj, sina vänner.

Men varför i hela friden ska det vara så himla svårt?