Etikett: Musik

Lehar Filmtheater och Celtic Spring Festival

lehartheater

Det regnade när vi gick dit… till Lehar Filmtheater (180 år gammal)… som är Bad Ischls bio- och teatersalong…för att fira St. Patrick´s Day med irländsk folkmusik.

Det var Celtic Spring Festival.

Skatan kommer inte ihåg vad banden hette men det första hade en flicka , Nuala Kennedy, som ledare. Hon spelade tinwhistle och andra flöjter… på ett fantastiskt sätt… och sjöng både traditionella folksånger men också nyare i traditionen…  nuala_450082_jpg_450087

I hennes gäng fanns också en kille som spelade … trummade… med en hand… på den irländska typen av trumma … bodhran. bodhranAtt inte han… och fiolspelaren… fick tennisarm… men vad vet jag…  Det var fantastiskt… även om det här inslaget visserligen har Nuala Kennedy som artist är de övriga bandmedlemmarna inte de som vi lyssnade till igår…

… men det ger ändå en ”smakbit” av vad som bjöds….egenartad musik verkligen… men som med all musik som framförs med musik/sångglädje rycks man med… Just det här stycket var ju inte det mest typiska för kvällen… då det spelades jig och reel i oändlighet…

Det snöade när vi gick hem… Mannen och jag…

Melankoli

Jag blev nyfiken på Yann Tiersen efter att ha besökt Loll  idag… och musiken får mig att drömma tillbaka till min tid i La Douce France … när jag var ung… och kär… i landet… i språket… och i en pianist… som spelade Revolutionsetuden av Chopin för mig… ja ja… det var då det…

… och med Jane Birkin… (Plus d´hiver = Ingen vinter mer…)

Oodies Place, Koh Chang … oooh… I long for Oodies…

Fick nys av Alex (som tyvärr verkar hålla i kameran här och inte är med och sjunger) om den här något amatörmässiga inspelningen från Oodies Place, Koh Chang. Skatan blev sååå glad… fick iallafall lyssna på Tiens gitarrspel, se Buffalo Man lipa mot kameran… Stoneface, som vi kallade honom, basgittaristen, le och så Oodie själv bluesa lite…

Det här var som på 90-talet på Engelska puben i Borlänge… eller på Mallorca med Margith och lilla a…

Vad vore livet utan musik…

Oodies Place… the best… of Places…

alex-sjunger-med-bandet-i-oodies-placeAlex i sin hatt…

buffalo-man-i-sjungande-position-med-stoneface-pa-basgitarr

Buffalo Man sjunger här och spelar trummor med basgitarristen som vi kallade Stoneface…

oodie-himself-the-fat-man

Oodie himself… När han inte var på plats dansade råttorna på bordet… och det var fullt ööööös….Men Oodie själv var också bra. Så det så.

stoneface-basgitarren-som-inte-rorde-manga-ansiktsmuskler

Stoneface, basgitarristen… här med ett leende ialolafall…

Tony tittade in var och varannan kväll och sjöng … blues… och ..tja. … han hade kommit till Koh Chang för 2 veckors semester och är fortfarande kvar… efter 7 år….nast-sista-kvallen-tittade-tony-in

Här sjunger Thai- Tina Turner… eller Mrs Ellen som hon egentligen kallar sig för. thai-tina-torner-eller-mrs-ellenthai-tina-torner-pa-oodies

en-flicka-ur-personalen-pa-oodies-place

det-ar-varmt-for-alex Det är varmt… och hett… och vaaansinnigt…fullt-os-med-buffalo-man-nast-sista-kvlleneva-janta-och-pa-pa-oodies-placeakvarium-och-klocka-pa-oodies-place

hakan-i-diggar-tagenMannen  och Skatan och Janta och Pa… på Oodies förstås.

Ett akvarie och en klocka… på Oodies… förstås…

Rapport nr 10… den sista fran Koh Chang och White Sand Beach

collage4Stora E var hos oss pa ”var” strand igar… och vi at ocksa lunch ihop har..

Nu har jag packat nastan allt… forstar inte att man har saaa mycket mer nar man aker hem. Kan det vara allt man koper …

Nar vi satt dar pa Oodies Place efter en lika god maltid som den forra… tillsammans med Chang och Mott (Stora E ville ata ensam… tyckte att det blev lite sent)..sa vem dok upp vid mikrofonen for trubadur-timmen… om inte Buffalo Man… som i vanliga fall ar trummis och sjunger lite grand … med mer kansla an skicklighet.. Han berattade att Alex blivit sjuk ( what can women do with a man .. sa han lite kryptiskt)… Och da var det ju en himla tur att det hade varit en san verklig hojdarkvall kvallen innan… Da var det ooos ma jag saga. Vi lyssnade nagra latar och betalade sedan for att komma tillbaka och lyssna pa bandet och Thiens gitarrspel… Nar vi kom ut regnade det, fint fint regn och det var sa skooont. Stora E har berattat for Kristina att vi visst har haft ca 37 grader varmt… vilket jag inte visste. Men varmt har jag ju kant att det ar forstas….

Val tillbaka nar Bandet korde igang… och allt var naastan som vanligt… hejdade sig Thai-Tina … riktade sig till oss och fragade om det var var sista gang pa Oodies den har kvallen… den har gangen. Hur i all varlden visste hon det. Den enda som visste det var ju Alex… Han maste ha kontaktat Bandet pa nat vis… Och det blev avskedsmusik forstas… Oh vilka manniskor… och vilka musiker. Helt fantastiska!

Snart kommer egna bilder harifran att dyka upp…. vid tillfalle. Och jag kommer naturligtvis att beratta aaaallllttt om brollopet. Kramar och vi ses i gamla Sverige  dar uppe i nord….

Nedrakningen borjar…Rapport nr 8 fran Paradiset Koh Chang…

Nu ar det bara 2 dagar kvar… Pa torsdag aker vi till Bangkok och flyger hem pa kvallen… Tiden har verkligen runnit ivag… snabbt som bara den… som sand som inte fastnar i fukten nar man silar den genom fingrarna… Snabbt och lattjefullt…

Thai-Tina oste pa som vanligt igar pa Oodies Place. … Hon kommer visserligen fran Fillipinerna… men for mig ar hon ratt och slatt… Thai-Tina Torner. Och Thiens gitarrsolon… Skatan ryyyser. Varje kvall tillagnar Alex oss Bob Dylans Hard Rain… som han ocksa dedicerar Orak Obama …(anm. . Vad skriver jag…Orak ??? jag menar forstas Barak .)….

night-white3-sm Igar at vi ocksa den absolut godaste ”icke-thai-maten” just pa Oodies Place… trakolsgrillad stek…. wow..

Rapport nr 4 fran Paradiset Koh Chang

Igar var det som vanligt en lang skoen haerligt lat dag pa stranden… (Utflykterna blir loerdag soendag och kanske naesta vecka). Jag boerjar vaenja mig … att vara meeer aen laat.

Jag har ”doppat mig i choklad” ( Lilla Bla tycker det aer bra just idag.,.. fredagen den 13:e), aetit frukost utan Mannen… Igar var det tufft… pa The Ooodies…

                                                                                                                           Och haer aer den heeelt fantastiska gitarristen… haer med en banan! (Hade haft ett skaemt om img_2496storlekar sa att saega…)

img_2497img_2490

                                                                                      Och haer ser ni Mannen i sitt esse…

 

Bilden: Trubadur och aeven sangare i bandet… (engelsk inte fran Australien som jag trodde) 

Chang och Pa, Mannen och Skatan, Ari och Janta…. slutade pa musikstaellet igar igen… Och ojj oj oj vad det svaenger om de haer musikerna. Den oevervintrade musikaliska hippien var inte daer… Han var bara en i pubiken som var stammis och daerfoer var uppe och sjoeng… Mannen och jag droejde oss kvar laengst … naer staellet hoell pa att staengas.. och da var den ena efter den andra i personalen uppe och sjoeng….

Eftersom Mannen aer sa lag idag… maste aeven Skatan ta det lilla lugna….

Tredje rapporten fran Paradiset Koh Chang

Nu har jag suttit fleeera dyrbara minuter och forsokt fa in lite bilder och foera oever dom till minnet (mitt reserv) sa att jag kan toemma min kamera…. Bara krangel…

Navael… Hela dagen pa stranden … i ett disigt vaeder… stilla fuktigt … men roeda lar och skuldror trots en inte braennande sol och att jag laeg under palmen. Sa fort jag far mina bilder skall jag visa…

Pa kvaellen … matrundan… med kaffe och Bailys som avslutning. Grabbarna var lite ”slitna” sa det blev en tidig kvaell… Eftersom det fortfarande var molnigt bestaemde sig Mannen och jag foer att ta oss sa langt som moejligt pa bygatan sa vi slapp att ga sa laenge i moerkret pa stranden… Och tur var det… For… naer vi langsamt spatserade gatan fram hoerde vi ploetsligt livemusik… och bra sadan. Vi drogs dit… fick vara platser och vara oel… och vilken musik. Foerst var det en kille (fran Sidney?) som spelade gitarr och sjoeng… vaeldigt vaeldigt bra… kaenda latar som Leonard Cohens Halleluja, Beatles Strawberry Fields for ever, Bob Dylans Hard rain… Det blev manga oel… och sen kom BANDET. En helt fantastik kines pa gitarr… jag har aldrig sett en san virituos… och aeven killen pa basgitarr var bra… och kambodjanen pa trummor. Det doek upp en oevervintrad engelsman (hippie … MYCKET sliiten) som hade musiken i kroppen men foerstoert sin roest pa foer mycket roeka… (bade det ena och andra… ) … och sist men inte minst den lilla lilla Tina Turner Thaivanesiskan…. Wow.  Sidney-killen och Tina Turner-kvinnan rockade loss med Rolling on a railway…. sa hela staellet gungade. Sidney-killen sjong Rolling Stones och vaaar Mick Jagger…Mannen och jag var naestan i extas. Skatan sjael hade inte upplevt den haer staemningen sedan 90-talet med Margith… och jag saaaknade henne saa. Hon hade ocksa varit helt saaaalig…

Det androgyna

har alltid lockat mig… Jag har alltid dragits till feminina män och maskulina kvinnor eller rättare sagt människor… Machomän och Marilyn Monroe-kvinnor har liksom skrämt mig… gjort mig osäker…

jansandahl(Jan Sandahl har gjort bilden)

och nu hittar jag David Bowie och David Sylvian …. (tack Huskorset).

Jag är nog inte en ytterligheternas kvinna… jag är nog en så´n där lite- lagom-kvinna, varken-eller-kvinna…

Jag haaar alltid dragits till det androgyna….  och i hemlighet till det dekadenta … och hur går det ihop med den där lite-lagom-kvinnan. Det går inte ihop. Det kolliderar. Så det dekadenta levs ut i drömmen…och… lite-lagom-kvinnan är verkligheten…

Så är det.